.

Racerridit Cortess och Nemo. Skenat med Laban i skogen. Stressat ett par varv i ridhuset med Paris. Trots mina inte så hästvänliga insatser har samtliga djur varit gulliga djur. Till och med Cortess tog tag i sitt liv och omvärderade saker - det var roligare att få beröm än att springa på sne.

Om ett par minuter lämnar jag Skyrup bakom mig. Morgonen har jag spenderat med att flytta bord och duka i restaurangen, och till min hjälp hade jag två galna bebisar som bråkade om den bästa bil-leksaken. Ingen vann, de lekte istället sönder den med gemensamma krafter. Crazy kids.

Kristina är en myskatt och inatt lovade jag henne att det kvittade hur många långhåriga hundar som flyttar hit, för hon kommer ändå att ha första parkett på platsen bredvid mig i sängen. Hon är så rolig, när min väckarklocka ringer gäspar hon och sträcker på sig som i en dålig reklamfilm, haha.

Nu är GBG Horse Show igång, och just därför tänker jag påminna er ytterligare en gång om att besöka Hunters monter (för det är trots allt de snyggaste stövlarna ever och de enda som är okej att ha till civilkläder i stan).

...och rubrikens förklaring: Har fått lära mig att ju fler "e" man skriver i "hey" - ju mer berusad ska man tydligen vara. Ajrå.

Ikväll har jag spenderat alldeles för många timmar i restaurangen, mest på att vänta på diskmaskiner som ändå aldrig hann bli klara. Ett företag från Hässleholm var här ikväll och det var fullt liv vad gällde biologisk mångfald och andra märkliga diskussioner. Jag dör lite över min egen inställning, men det var typ intressant...

Kvällsmaten blev nattmat och bestod av Kellogs K - min enda vän ikväll. Nu ska jag springa till huset och hoppas att min Iphone har slutat bete sig som en bortskämd unge ;).


L U S <3

Vid den här tiden för ett år sen låg jag i min säng och vände och vred mig, jag var för första gången (ofrivilligt) vaken en hel natt. 30.000 kr hade försvunnit från kontot jag skulle betala Göteborgsresan med, och ingen hade en aning om vart pengarna tagit vägen.

Jag höll i genomförandet av Sydslättens Göteborgsresa. Bussar skulle bokas och biljetter skulle betalas - det låtar relativt okomplicerat, men jag höll verkligen på att jobba ihjäl mig för att få allt att gå ihop. När 30.000 kr sedan försvann spårlöst visste jag inte vart jag skulle bli av. Jag stod med bussräkningar upp över öronen och helt plötsligt försvann också alla medhjälpare som tidigare stått bakom mig. Att göra av med sina egna pengar är illa, men att inse att ungdomssektionens pengar är gone forever är värre.

Det blev en vecka av banksamtal, styrelsemöten och background-checkups. När det slutligen stod klart att pengarna inte skulle återvända till kontot, kom stora styrelsen till min (vår?) undsättning och betalade alla räkningar.

Efter den perioden bestämde jag mig för att aldrig mer befatta mig med ideellt arbete. Nog för att det gått dåligt med den bestämmelsen, men när allt var överstökat lämnade jag ungdomsstryelsen fortare än kvickt. Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker tillbaka på perioden mellan bokningarna och GBG-resan, det var katastrof. Tur att styrelsen på Syds är sjukt bra, och tur att klubben lätt som en plätt kunde rädda situationen genom att hosta upp pengarna som fattades.


Heja, heja på
Heja på SYDSLÄTTEN

Vinst i knock outen på ponny 2010

Fick panik såhär på kvällskvisten över att jag inte hämtat ut GBG-biljetterna som jag skulle gjort för flera veckor sen. Har ringt runt och kommer att åka hem lite tidigare imorgon för att hinna hämta dem innan det är too late - på fredag åker jag och Myggan redan klockan 06.08 från Malmö, och vid den tiden lär jag inte hämta någonting utom mina väskor.

Som om det inte vore nog att jag missat att hämta biljetterna har Iphonen slutat dela med sig av sitt internet. Därför sitter jag nu på kontoret och surfar. Här har blivit jättemysigt och element har installerats lite överallt, så det känns ju helt okej. 

Från mitt förvirrade liv till något lite mindre förvirrat: Innan idag, när jag i regn och blåst sprang med utrsutning till och från lastbilen kunde jag inte undgå att höra fåglarna kvittra, och efter lite ansträngningar lyckades jag känna hur det luktade sommar (istället för häst, haha). Om jag inte sett glad ut innan idag, så gjorde jag det i alla fall då. Om det beror på den kommande årstiden eller att tåget mot GBG snart går vet jag inte, men för en sekund eller två kändes allt såååå lätt. 

 

Att hästfolk alltid har åsikter om allt är mer regel än undantag, och att hästmänniskor till varje pris har ett oreglerbart behov av att dela med sig av dem, det tillhör också vardagen för oss hästbitna idioter. Nu har jag dock kommit till den punkt i livet där jag inser att det finns situationer och tillfällen då hålla käften är det enda rätta agerandet - och ett lysnade exempel på sånna tillfällen är när man börjar prata som sådant man varken har kunskap eller kännedom om. Det är dumt att uttala sig om andras tävlingshästar och deras skötsel, när man själv bara upplevt hur det är att sköta en förbannad promenadhäst som aldrig någonsin behövt prestera.

Jag har ett jätteroligt jobb, min chef är framgångsrik och kan ro vilket projekt som helst i land, flera av hästarna jag rider ger mig så mycket tillbaka och utåt hörs bara gott om företaget jag jobbar för - jag vet att det finns en miljon anledningar för folk att irritera sig på oss, och jag vet att det finns veka människor som tar varje tillfälle de får att leta efter fel och brister i allt vi gör. Att avundsjuka styr folks handlingar är ett faktum, men när vi inte ens konkurrerar mot folk på något plan känns pajkastning från en sida som ett jävligt onödigt beteende.

Våra hästar mår toppen, de går i enorma hagar med fri tillgång till hö och vatten hela dagarna. De sover i stora boxar i ljusa stallar, får den veterinärvård de behöver och rids och motioneras regelbundet. Alla kunder bemöts trevligt, våra avtal är fördelaktiva för alla parter och som anställd får man så många fördelar att ni skulle tröttna om jag började rabbla. Ni som läst bloggen länge eller känner mig vet att jag avskyr folk som skryter eller påtalar sina egna fördelar allt för ofta - men det jag just skrev är så uppenbart och välkänt att det egentligen bara är att påpeka det självklara. Vill man klaga och kritisera något, så får man nog leta efter punkter som att vi alla är obotligt förvirrade, tappar bort nycklar och glömmer datum - för visst har vi en lite smal häst här och en bortglömd passkopia där, men se sanningen i vitögat era okunniga offer - våra hästar har det så jävla mycket bättre än era överviktiga, omotionerade slöfockar som kommer att avlivas i förtid pga hältor som kommer från stillastående och fläsk.


Young, wild and free