.

Idag har jag haft "one of those days" - när allt är katastrof och man bara vill gräva ner sig. Jag hatar att bråka med folk och jag hatar att inte räcka till, och när jag ändå är igång så hatar jag att vara hungrig och tycka att allt är äckligt.

När jag blev själv i stallet satte jag mig med Laban i boxen och grinade som en liten unge. Sen tog jag tag i mitt liv och red mina fina hästar, som alltid är lika hjärndöda och glada. Jag älskar dom. Och jag saknar min lilla ponny så att det gör ont. Mamma ringde och berättade att hon skulle komma hem på fredag, och hasplade ur sig något i stil med "stå still, Clide!" Det fick mig att inse hur långt ifrån mig han verkligen är, och jag har aldrig varit mer angelägen om att få ruffsa om i hans mjuka päls än nu.

Laban och jag skuttade lite. Det gick så fruktansvärt bra att jag kom av mig i mitt emobetéende och sken upp lite. Inte nog med att jag kom på hur man skulle lägga Lusen på hinder, jag har dessutom bestämt mig för att sluta vara orolig över hans rygg. Jag kan klämma, känna, sadla och rykta hur mycket som helst utan att han sparkar mig eller någon annan - kanske har hård träning och gelpadd gett resultat.

Cortess var ett frispel på fyra ben och jag lät henne hållas. Jag orkade inte. Gick hon i rätt gångart på rätt ställe fick det vara good enough. Fina lilla C,  imorgon ska hon få ha roligt.

För en liten stund sen träffade jag Afro på St1. Vi langar inte droger, vi langar Tretorn. Dock måste folk som sett oss blivit relativt misstänksamma när vi stod och smusslade med pengar och grejjer i mörkret. På måndag ska vi till TRF och (jag) ska snoka. ;)

Malin och jag diskuterar taxar. Vi har ju varit inne på att skaffa oss en byracka som kan vakta oss på nätterna i Skyrup. En Tax? Då skulle inbrottstjuven kissa på sig av asgarv och vi skulle hinna fly. Perfect.


Clide <3