.

Idag åker Malin till Skyrup. Om en vecka ses vi, det är helt galet att vi har varit ifrån varann en hel månad efter att ha tillbringat 5 månader med max 100 meters mellanrum (när vi råkat hamna på vars en sida ridbanan). Jag har spenderat natten på att tänka om, tvinga mig själv att se fram emot vad som komma skall. Jag älskar ju faktiskt mitt jobb och min chef och mina hästar and so on, även om livet som lat prinsessa också är tilltalande, haha.


Racersnigeln Harry!

I Annas blogg läste jag precis att man bara lever en gång. Det är ruskigt lätt att glömma, men värt att påminnas om då och då. Jag glömmer att jag fått det "bästa" jobbet som innebär chanser och framgång och en sport jag brinner för att utföra. Det är värt ganska mycket i slutändan. Och jag kommer ju hem med jämna mellanrum, då får jag ta igen allt jag missat.