.

Ek är fixarn. Så hårt. Och ikväll ska jag och ett par kompisar se ponnyakuten tillsammans, på 15 mils avstånd. Hur det ska gå är inte riktigt klart ännu, men intressant ska det bli. Det mest intressanta är att Hampe inte ens är hästintresserad och ändå tänker plåga sig framför sötungar och deras oridna hästar.

Armina är lika knäpp som Carma. Hon blir så rädd för allt att hon håller på att gå under jorden och lyckas oftast skada både sig själv och alla andra, för att sedan rycka på axlarna och trava vidare. Jag diggar Armina, hon är så jävla udda, haha.

Paris har nästan slängt av mig idag - jag tog mig (oss?) vatten över huvudet och galopperade över ängarna på hästen som aldrig tidigare travat utanför ridbanan. Well, det hela resulterade i en serie bocksprång som nästan slog mig ur sadeln. Att Ville-Valp lyckligt hejade på Paris fanns inga tvivel om, speciellt inte efter att jag grundligt och omsorgsfullt skällt ut honom inför alla hästarna.

Hur som helst lyckades jag sitta kvar och när Paris fått bralla av sig var hon lika medgörlig som vanligt. Cred till min lilla fyra-åring som går att rida ut på alldeles ensam - det är lite Laban över henne. Istället för att skygga för de läskiga föremålen kan hon inte riktigt avstå från att skutta fram och undersöka dem. Cute.

Hemliga hästen och jag trippade runt några varv på ridbanan, innan vi båda bestämde oss för att det sög att harva runt på styltor och istället galopperade över ängen och lekte indianer. YALLLALAAA! "Henom" känner man sig alltid trygg på, även om det är glashalt.