.

Har slagit mitt eget rekord. Har varit arg på ALLA hästar jag handskats med idag, inga undantag. Nemo var den enda hästen som gick bra att rida, men han lyckades reta gallfeber på mig när jag tog två steg bakåt varenda gång jag skulle lägga på ett schabrak eller en sadel.

Laban och jag blev så ovänner att jag insåg att mina valmöjligheter var två: Antingen kunde jag välja att sitta av hästen och ha dåligt samvete i flera dagar för att ha avslutat dåligt, eller också kunde jag välja att ringa upp till stallet och be någon komma ner med den omtalade gramanen. Jag valde det sistnämda. Jag bad verkligen om att få en graman - Anna och Stefan skulle varit stolta. Well, med gramanen på blev det först katastrof och en häst som var så arg att han höll på att gå av på mitten - men efter förbannat många om och men började det slutligen likna något. Laban fick rätta sig, jag bestämde på ett oschysst sätt och fick en knäckt, men lydig häst som gjorde var jag bad om helt utan motivation. Ett positivt sätt att se saken: nästa ridpass kan bara bli bättre.

De andra hästarna har fått sig ett par omgångar, de också. Well done, Evelina. I övrigt tycker vår stand in-hovis att jag är en dramaqueen som ojjar mig över hästarnas hovar, och jag kan garrantera att om man frågar 10 olika personer om hur långa/breda hovarna ska vara så får man också 10 olika svar. Alla säger och tycker olika - hädanefter tänker jag inte fundera på vad som rimligtvis borde vara bäst - utan bara acceptera att alla gör olika och att alla hästar verkar kunna gå ostört. Död åt min åsikt gällande det ämnet, nu finns det inte mer.