.

Oddsen på att jag har sovit i nästan 11 timmar? Haha, det har aldrig hänt innan. At the moment bloggar jag med en hand, min kisebebis Håkan leker med min andra. Om hon inte får göra det slänger hon upp sina små mjuka tassar på tangentbordet och gör kaos med mitt blogginlägg.

Jag står i valet och kvalet mellan att äta pizza eller äpplen till frukost. Jag lovade mig själv att sluta käka bakismat men just nu känns det så mycket mer frestande att jag skulle kunna offra katten för att få göra det och sen göra det ogjort, hahaha.

Jag har funderat på det här med att blogga. För ett år sen (när min blogg var på höjdpunkten i sitt relativt korta liv) slängde jag åsikter omkring mig och såga diverse saker vid knäskålarna. Visst kom det en del negativa kommentarer och helt orelevanta påhopp - men samtidigt ökade antalet positivt inställda läsare så brutalt mycket under kort tid att jag börjar fundara på om det kanske var värt det.

Idag orkar jag oftast inte ens lägga fokus på att fundera ut vad jag egentligen tycker och tänker om saker, för jag orkar ändå inte publicera. Inte på grund av några spydiga kommentarer, utan på grund av alla (ursäkta mig) stolpskott i min omgivning - som såfort jag tycker annorlunda mot vad de tycker - blir otrevliga och korta i tonen. Det är jag inte bredd att ta bara för att jag ska få publicera mina åsikter offentligt på internet, även om det bara är stolpskott som beter sig så.

För att ta ett exempel på skånes näst största stolpskott - jag skriver ett långt och detaljrikt inlägg om att det är ridtravarnas ägare som skapar trenden att nervärdera travare - ett inlägg som på alla sätt höjer travhästen istället för att sänka den. Några minuter senare publicerar bruden i fråga att hon ska döda mig, halshugga mig and so on (givetvis har hon en hel drös med avdankade travare). Well - go ahead, kill me.

TVÅ VECKOR SENARE FÅR JAG ETT TELEFONSAMTAL från samma korkade brud där hon ber mig komma och rida hennes jävla hästar. Helt plötsligt älskar hon mig och allt som har med min ridstil att göra, jag är hästarnas gud och ingen kan bli bättre än om hennes hästar får ridas till av mig. Guess what - jag skrev ett inlägg om något hon höll med om ett par dagar tidigare.

Sånt gör mig psykiskt sjuk. Har folk inte fått lära sig i skolan att världen går under utan olika åsikter? Eller är de rent av för diktaturer? Kanske tyckte de att Hitler var en hyvens snubbe som lämnade allt gott efter sig? Well, det tvivlar jag på, men jag tvivlar också på att de förstår att det bara är något så alldagligt som politik.