.

Bullar, bröd eller frallor - det är kvällens stora fråga. Kom precis hem från stallet, bättre sent än aldrig. Det finns ingen kristallkrona i taket, men det är fint ändå. Ridhuset är superfint och ljust med toppmodernt underlag, tror att hästarna gillar det lika mycket som jag. De andra som står där verkar trevliga, och nu är även Drama-Carma klippt - även det är bättre sent än aldrig.  

Cortess har gjort de högre skolornas konster trots mina (något halvhjärtade) försök att hålla henne på mattan. Det var en lycklig och utvilad madame som klev in i ridhuset och visade hur man gjorde kaos med ridpasset. Upp, ner, hit och dit for vi - båda lite lyriska över att få tramsa tillsammans. Sen tog vi tag i våra liv och lekte dressyr. Jag älskar att sitta på Cortess, man känner sig så lätt.

Imorgon är det Sjögrenträningar, dock har han tagit för vana att sluta svara när jag ringer. Hur ska jag tolka det? Som att jag är en jobbig snorunge som ställer för höga krav? Well, det är min bästa analysering av problemet hittills. Dessvärre måste jag fortsätta att ringa tills han svarar, för det vore ju tråkigt om vi åkte till fel ställe med alla hästarna. Tråkigt var en underdrift, det vore fucking disaster 2.0.

På måndag åker jag hem. Hem till mina fina vänner och mitt gamla liv. Jag längtar. Amanda och hennes familj har äntligen köpt ett sommarhus på en ö någonstans, jag är fett glad för deras skull. De har letat och petat sedan vi gick i tvåan på gymnasiet - så nu måste verkligen det perfekta sommarhuset ha dykt upp.


Jag och Micke rockar på ONT DET GÖR ONT!