.

We are all the winners, we are all the best
Att vi får va tillsammans, det betyder mest
Även om vi vägrar eller bommen faller ner
Så har vi ändå vunnit, för vi är TRF.

Why we are the winners?
Why we are the best?
Det vet ju redan alla, för vi är TRF.

Jag minns det så väl nu - hur vi sprang genom stallgången, lekte häst på andra sidan gatan, byggde hinder mellan träden och hur vi berättade historier om Bom-mannen som bodde i hinderförrådet vid lilla ridhuset. Jag minns nervositeten när man sprang upp för trappan till kontoret, jag minns hur man stirrade genom de smutsiga glasrutorna i klubbrummet och jag kommer ihåg hur man grävde i sadelkammaren efter det finaste schabraket.

Nu är allt annorlunda, fast ändå likadant. Det är en ny generation barn som leker häst vid bäcken, det är nya ponnyer i spiltorna och skötarna har sedan länge övergett både stall och klubb. TRF tillhör inte längre kärngänget, det är inte vår klubb mer. Och trots att vi lovat varandra att det alltid skulle vara vi, så växte vi ifrån varann alldeles för fort.

En stukad fot, hoppträning med gips och galopprace längs stranden - minnena av en svunnen tid spelas i mitt huvud om och om igen. Vi hade allt man kunde önska sig, och det enda som egentligen betydde något var att man fick vara en del av allt.

Vi red Hubertusjakter, delade hästar på klubbtävlingar och julpyntade stallen. En hel månad sov vi i stallet i väntan på att Tricky Ricky skulle komma till världen, och när han väl kom var det en storm av lycka som vi delade den natten. Den vackra hingsten - vårt föl - hade slutligen anlänt efter en månads längtan och nattvaka.

En bättre uppfostran och uppväxt än den man fick på TRF kunde man inte ha fått. Alla tillhörde vi samma gäng, ugna som gamla, rutinerade som nybörjare. Gemenskapen som höll oss samman var starkare än allt annat, men även den fick ge vika när allt under våra fötter försvann.

Idag ser jag nya möjligheter för klubben att bli vad den en gång var. Ett nytt kärngäng har bildats, och det som en gång föll samman håller på att byggas upp igen. Men trots att allt kan bli så bra, kommer det aldrig att bli vad vi hade, för som vi alltid sa - en gång TRF:are, alltid TRF:are.