.

Jag är förvirrad, uppgivet förvirrad. Jag står mitt i ett virrvarr av intryck och hur jag än vänder och vrider på det blir mitt slutgiltiga svar allt annat än tillfredställande - det är bara tvetydigt, det också. Kanske överanalyserar jag vad som händer, kanske är det befogat att känna sig lost.

Jag brukar ha lätt att läsa av folk och komma underfund med hur de fungerar. Om jag mot förmodan är utrustad med någon bra egenskap (kan det verkligen vara så?) så måste det vara just den - att jag inte behöver analysera och fundera över varför folk agerar som de gör - för jag kan se personen/tankarna bakom. Ibland slutar dock denna egenskap att existera, och då faller jag head over heels i en salig röra av otydliga intryck som jag inte kan tyda.

Just nu står jag i valet och kvalet mellan att låta allt flyta iväg eller att krampaktigt hålla fast i bekantskap som jag inte alls är säker på att motparten är intresserad av. Jag vill absolut inte framstå som den jobbiga ungen som utan vidare vägrar lämna människor ifred, men för mitt äckliga egos skull vill jag heller inte bara släppa allt och fortsätta framåt på egen hand.

Att ord oftast inte betyder något är inget man behöver spekulera i. Folk kastar gulliga fraser omkring sig utan att fundera på att någon naiv och desperat människa kanske förlitar sig på just dessa och klammrar sig fast vid dem. Idioten som desperat söker bekräftelse skulle lika gärna kunna vara jag för ett par år sen. Idag vet jag bättre - allt folk säger, säger de för egen vinnings skull. Ingen utom ens föräldrar tycker om en om man inte kan ge dem något i gengäld. Kanske är jag fortfarande den desperata idioten - jag fortsätter att leverera och hoppas i smyg på att någon ska uppskatta det jag gör.

Ibland är jag rädd för att jag är likadan - att jag bara uppskattar och uppmuntrar de som hjälper mig för stunden, och glömmer bort folk i samma sekund som jag inte "behöver" dem mer. Jag har funderat på det så länge, och för ett tag sen bestämde jag mig för att jag definitivt inte skulle bli en sådan människa, som först slänger ut en livlina, och drar in den innan någon lyckats få tag i den. Jag vill inte på något sätt kritisera eller nervärdera någon - jag vet att det är så det ser ut och att folk har så fullt upp med sitt att det inte riktigt finns plats för att langa in folk utifrån, men innan idag bestämde jag mig för att rensa bort alla sådanna drag hos mig.

Jag vill inte vara den som står som ansvarig för någons platta fall.