.

Jag är redan less på snön, trött på vardagen, uttråkad av verkligheten och äckligt angelägen om att få prata med någon som inte alls har med mitt jobb att göra. Dessvärre är jag en sån som inte vågar ringa om jag inte har något att säga - därför blir det väldigt sällan så att jag pratar med någon som inte ingår i vår Skyrups-sekt.

Misstolka inte vad jag just skrev - mitt jobb är fantastiskt och jag gör något jag tycker om med goa kollegor - det är bara mitt huvud och dess förmåga att aklimatisera sig i vildmarken som sviker. Jag saknar en stad, jag saknar att slöshoppa på vägen hem, jag saknar att missa bussen och ilsket behöva vänta 2 minuter på nästa och jag saknar att kunna gå ut på gatan och hänga med alla jag ser. Går jag ut på gatan här ser jag för det första bara lite skog, och om det mot förmodan skulle finnas liv vid vägen är det troligtvis grannen, som är mellan 90 och döden typ.

Min telefon är fortfarande oroväckande orörd. Borde kanske prata med Cortess istället, hon suktar också efter en händelserikare vardag.