.

Slog svenskt världsrekord i morse - vaknade, klädde på mig, körde och hämtade ridkläder och åkte till stallet på 45 minuter - INTE ILLA GUYS! Det var med andan i halsen (och körkortet nätt och jämnt i behåll) jag rullade in på stallplanen - för att mötas av en inte så fräsch prinsess-Cortess.

Efter att ha ringt in till Camilla och stört henne en stund fick jag några lugnande ord från Anna. Trots detta har jag haft ont i magen och varit off hela eftermiddagen, min lilla Tårta är inte på topp, och jag kan inte göra mer än att mata henne med morötter och klappa tills hon tröttnat.

Medina gör framsteg och det där med bjudning klickar mer och mer. Hon är sjukt stabil för att ha blivit så lite riden (helt oberörd när jag bankar, viftar, skrattar och gör oplanerade rörelser). En annan häst hade antagligen både trillat omkull och skitit på sig samtidigt, haha. Kanske inte, men ni fattar vart jag vill komma. Det är lite Janco-stuk på henne helt enkelt.

Labanlus var dagens räddare i nöden och jag blir så stolt när han uppför sig som en riktig prins. Han är den enda hästen (utom Clide) som jag verkligen kan rida upp på ytter och glassa runt på - och han är min lilla bebis. My own star, som jag har lärt att jag kan (och det gick ju ganska fort, Baloo) ;). När han väl släpper sin (min?) förbannade innertygel, så är han verkligen så fin som han förtjänar att vara.

Efter massa smör, kel och klappar på Cortess begav jag mig hemåt för att fastna på Donken alldeles för länge. Jag orkade inte köra de sista meterna hem, har nog aldrig känt mig så ovillig att röra mig i hela mitt liv. Imorgon ska jag och Camilla gympa-skutta våra pållar och det ska bli skitkul. Vad som inte är lika roligt är att jag just öppnade TDB för att stryka Tårtan från årets första tävling, kill me.