.

Cortess fick vila. Laban lekte dressyrhäst i paddocken. Efter två minuters diskuterande med Camilla om min dåliga innertygel som jag aldrig släpper blev det way mycket bättre. Det är så knäppt att man bara behöver säga något högt och få respons på det för att man ska kunna ändra sig. Det är precis som att Stefan har sagt det till mig nu - men i själva verket var det jag som babblade (men i mitt huvud hör jag Stefans röst ifrågasätta om jag är steloppererad i vänster arm).

Jag har suttit och våndats över hur jag aldrig riktigt släpper inner, och två minuter efter att jag beklagat mig framför någon annan så kan jag plötsligt ge efter. Kanske behöver jag bara någon som vet om problemet och därför slänger ett öga på mig med jämna mellanrum - typiskt mig. Det var exakt samma sak när jag pluggade matte i skolan, om läraren lämnade rummet kunde jag plötsligt inte lägga ihop 1 och 1 längre - men om hon var där var det bara att go with the flo (jag har megalätt för matte, fatta vad efterblivet att inte kunna tänka utan Jannike, haah).

Anyway, jag är taggad inför Dagstorp och jag är taggad inför att träna för Stefan. Efter en muntlig lektion med Pontus om hur jag skulle fixa och trixa med Laban kände jag visserligen att Pontus is the one, men det funkar ändå.

Nu ska jag duscha och göra mitt bästa för att se ut som en människa igen. Hey fågelskrämma!