.

De senaste dagarna har livet bara gått utför, och jag har finally kommit fram till varför. Egentligen kom jag på det redan för ett par dagar sen, men jag har inte kunnat formulera mig förrän nu. Jag kan inte vara jag när jag bor i Skyrup, för jag hade på fullaste allvar aldrig klarat av att leva såhär. När jag bor här får jag blunda för mina egna krav och behov, och istället inta rollen som någon som kan överleva i en träkoja där golvet alltid är täckt av hundens pinnar.

För att jag ska kunna överleva som den riktiga jag ska golvet vara så rent att jag kan äta på det. Jag vill ha min stora prinsess-säng som bäddas rent var och varannan dag, i köket ska allting vara så välorganiserat att jag aldrig behöver fundera över om mjölken är en dag för gammal, och när jag går och lägger mig vill jag kunna rulla runt i nya lakan och känna hur jag luktar fräsch av schampoo och duschtvål. Det är så jag växt upp, och det är ett krav för att jag inte ska kvävas när jag tittar på verkligheten.

I Skyrup fungerar det inte så. Jag går med flipflop-skor i duschen och är livrädd för att tappa mina kläder på golvet. Vårt kylskåp är trots städning på städning en sanitär olägenhet och allt utom min säng är täckt av damm. Jag får kväljningar av att tänka på att jag lever i den här miljön - i en trädkoja på andra våningen med en hund som äter pinnar inomhus och en katt vars mat står i vår fönsterkarm. Om jag skulle tillåta mig själv att vara jag här - så skulle jag sätta mig i röda faran och köra hem så fort jag fick chansen.

Kanske är det så att jag ännu inte hunnit vänja mig vid att vara tjejen som överlever med dammråttor under sängen. Kanske är det därför jag känner mig äcklig och ofräsch. Skyrup är den mysigaste idyllen man kan tänka sig, fast inte när man verkligen ska bo här. Att bo i ett lägerboende är supermysigt en vecka på sommarlovet, men när luftvärmes-elementen står på high-speed för att vi ska ha över 13 grader i vårt rum och snön under våra stallskor blir till vatten på vårt hundhåriga golv tappar det sin charm. Jag är desperat efter att få vakna i ett rent, varmt och luftigt rum - och ännu mer desperat över att få somna och känna mig ren och acceptabel.