.

Vi har praoelever upp över öronen nu. Det är nice, jag gillar praoelever. Jag gillar alla som går att prata häst med (nästan). Det är hemskt - jag vill inte vara en inbiten hästmänniska, de är i regel dryga, otrevliga och konstiga - dessvärre verkar jag klicka bäst med hästfolk eftersom man alltid har något att prata om.

Det värsta tänkbara senariet ever är att jag en dag skulle vakna och inse att jag var en dryg, egotrippad kärring och att alla tyckte att jag var dum i huvudet. Att hästmänniskor är det värsta sortens människor är ju allmänt känt, blir man klassad som en sådan bara för att man befattar sig med ridsport? Jag är lite rädd för det. Jag minns att min kompis en gång sa att hon inte ville följa med till en nördig hemmafest för att där fanns massa hästtjejer, och de var i regel elaka, kaxiga och otrevliga. Vad ska jag svara på det? "Välkommen till vår värld, är du dålig hatar folk dig för det, är du bra hatar folk dig för det."

Well, jag har växt upp bland hästfolk och jag älskar att sitta på tävlingar och diskutera hopptekniker och stamtavlor på unghästar - thats who I am. Trots det är jag rädd för att jag helt omedvetet uppfattas som en dryg och egotrippad hästtjej - och om fallet är sådant skulle jag överväga att aldrig mer öppna min mun eller se någon i ögonen.