.

I love Malin. Vi har sett Ponnyakuten och käkat pasta - precis som vanligt. Jag har börjat dricka läsk igen, har lite ångest över det. Och ångest över att jag är likgiltig inför iprincip allt utom läsken. So not me. Vädret suger, hästarna halkar, skritt är högsta tillåtna gångart och jag är strandsatt i skogen med ett gäng håriga hästar och dåliga klippmaskiner. Har varit här en vecka och är redan lika less som jag var innan jag åkte hem förra säsongen. För att underlätta arbetet för min sönderslitna hjärna skyller jag på vädret - allt blir bättre när snön försvinner och jag kan träna som vanligt.

Jag kan inte sova, jag äter 24/7 och jag rider i genomsnitt 20 minuter/häst. I skritt. På halvlånga tyglar 90% av tiden. Skritt är en värdelös gångart, och trav är en livsfarlig gångart days like today. Höll på att bryta benen på Laban eftersom jag tvunget skulle försöka trava på volt över bomar.

Emo, emo. Nu ska vi skära oss och äta godis, hejdå.


Kan inte riktigt låta bli att tänka på mitt sista ponnyår...