.

Ung, dryg och sarkastisk man söker någon form av kvinna att ha någon form av förhållande med. Han gillar långa skogspromenader, att idiotförklara sin omgivning, uppmärksamhet i överflöd och myskvällar framför WOW.

Han är lång, slank och helt värdelös på att laga mat. Pluggar flitigt bland sorkarna i Lund, just nu till ordpolis och stand up-komiker (dock helt utan framgång). Han är begagnad, rostig i kanterna men det är inget som inte går att rusta upp med lite god vilja och mycket cash.

För er som sett Gossip Girl går han att jämföra med den sarkastiske Dan Humpfree, who has a thing för den blonda rich-bitchen Serena. Mannen jag pratar om är givetvis Johánnes Ek, som bad mig blogga om honom.

Låter han intressant? Ring honom dirr, han är fri (men inte ikväll)
0734040975

Skulle kunna sitta och stirra in i en vägg flera timmar känns det som. Har gjort just det i typ 20 minuter. Psycho 2.0

Imorgon ska jag bara hänga i stan. Inga stallkläder, inga hästar - bara pannkaksfrukost och stadshäng ;). På kvällen blir det middag med mina två pojkvänner Hampe och ek. Vart vi ska är ännu oklart, men donken är i alla fall inte med bland alternativen.

Min dator är kvar i Skyrup så bloggandet blir från ajfånen. Jag kan fortfarande inte skriva på den, hur dåligt..? Å andra sidan kan jag fortfarande inte förstå vad jag läser/skriver. När ska min sega hjärna repa sig?

Ge oss ett exempel på en ryttare som är tillräckligt duktig, då.

- Ett par exempel är min chef, den svenska eliten och för att name-droppa någon så Jörgen Larsson. Givetvis finns det miljoner människor där ute som är jätteskickliga ryttare och som garranterat har kunskap enough att rida med graman dagarna i ända, men jag inte tänker rabbla upp dem.

Har slagit mitt eget rekord. Har varit arg på ALLA hästar jag handskats med idag, inga undantag. Nemo var den enda hästen som gick bra att rida, men han lyckades reta gallfeber på mig när jag tog två steg bakåt varenda gång jag skulle lägga på ett schabrak eller en sadel.

Laban och jag blev så ovänner att jag insåg att mina valmöjligheter var två: Antingen kunde jag välja att sitta av hästen och ha dåligt samvete i flera dagar för att ha avslutat dåligt, eller också kunde jag välja att ringa upp till stallet och be någon komma ner med den omtalade gramanen. Jag valde det sistnämda. Jag bad verkligen om att få en graman - Anna och Stefan skulle varit stolta. Well, med gramanen på blev det först katastrof och en häst som var så arg att han höll på att gå av på mitten - men efter förbannat många om och men började det slutligen likna något. Laban fick rätta sig, jag bestämde på ett oschysst sätt och fick en knäckt, men lydig häst som gjorde var jag bad om helt utan motivation. Ett positivt sätt att se saken: nästa ridpass kan bara bli bättre.

De andra hästarna har fått sig ett par omgångar, de också. Well done, Evelina. I övrigt tycker vår stand in-hovis att jag är en dramaqueen som ojjar mig över hästarnas hovar, och jag kan garrantera att om man frågar 10 olika personer om hur långa/breda hovarna ska vara så får man också 10 olika svar. Alla säger och tycker olika - hädanefter tänker jag inte fundera på vad som rimligtvis borde vara bäst - utan bara acceptera att alla gör olika och att alla hästar verkar kunna gå ostört. Död åt min åsikt gällande det ämnet, nu finns det inte mer.

Har ingen bra plan för dagen, hovis kommer, lastbilen åker halv 9, hästarna ska ridas allihopa och jag ska dessutom fixa med foder idag. Ovanpå allt det ska jag åka hem. Nu gäller det att jag får ihop en tidsplan så att hovis inte kommer samtidigt som jag leker dressyrhäst med Laban eller när jag är mitt uppe i att lasta hästar.

Kolla tereses snygga kavaj jag provade för ett par veckor sen! Grym va?!

The love of my life has returned

Jag lever och från och med nu uppdateras det som vanligt. Tack för söta kommentarer och mindre tack för spydiga sådanna.

Och en sak till - dont ask.

Känslan när stefan slänger upp en oxer på 130 och ber mig sitta snyggt när jag rider på. Allt över 120 är högt i min värld - speciellt på vinglig unghäst ;).

Laban var jätteduktig och gick i bra form, åtminsone enligt Stefan. Jag känner mig sjukt lättad, allt kan ju inte ha varit fel då - för han hoppar stabilare och river inte. Kändes typ amazing att få det bekräftat.

Labanlus är världens finaste kille.

Laban och jag blev sågade vid knäskålarna. Nu tar vi nya och ännu ambitiösare tag - jag vet bara inte hur jag ska uppnå det jag siktar mot. Gramanen fick åka på och formen korrigerades - dock inte tillräckligt. Jag har inbillat mig att det gick bra, att han var fin... Well, nu vet jag bättre.

Fideli bockade (vilket var dagens skämt, så menlöst bocksprång). Nu ska jag iväg och rida Cortess och Paris, och sen ska jag definitivt klippa klart carma.

Nu har jag dragit ut på vad som ska hänga länge npg (sanningen är att jag inte hade energi kvar till att skriva det igår). Vi flyttar hästarna till ett superflott stall utanför Ballingslöv om en timme, och där ska de stå tills snön försvinner. Detta betyder att från och med idag kan jag rida som vanligt och sluta känna mig som en dålig häst"ägare." Min chef är bäst.

Malin och jag är taggade. Nu kör vi. Och det gör Cortess också, för today is the big day - jag ska sitta upp och se hur hon känns under ryttare.

Är arg på Ville och hans ofräscha pinnar. Är arg på mig själv för att jag krängt godis. Är arg på stohags-hästarna för att de går långsamt.

Gick en runda med Cortess och Laban förut. Det vart kaos. Jag var så trött i Cortess-armen att jag övervägde att släppa henne och låta henne göra vad fan hon ville. Laban suckade åt oss båda. Jävla brudfasoner att tjaffsa, tycker väl han.

I morse rymde carma och armina. I brist på användbara hjärnceller rymde de rakt in i hagen. Vilka jubelidioter. De smiter ut, galopperar på en volt och drar sedan rakt in i hagen igen. Är det det som kallas ärevarv..?

Armina är carmas nya bitch nu när
Van De Rostal inte finns kvar. Alla drottningar behöver en Queen B, right? I brist på bättre fick armina äran att serva och täcka carma. Kul heltidsjobb, jag är så avundsjuk. Värre är väl att drottningen numera är halvklippt, undra vad hennes undersåtar säger om the new haircut?

Vilka hästar finns kvar på aw som man kan hyra? :)

- Armina, Hiacynta, Harry, Katinka, Laban, Fideli och Havana. Om jag fått rätt för mig kommer även Nemo snart att vara tillbaka. :)

Svaret på den frågan är POLITIK.

Jag gick samhäll CSI (Crime scene investigation) på gymnasiet, och vi läste upp till Samhäll C. Trots detta har jag efter två dagar av politiska diskussioner insett att jag FORTFARANDE inte vet någonting. Jag är moderat för att det är det enda partiet jag vet fördelarna med, inte för att jag är insatt och kan avgöra vad som är ett bra sätt att driva Sverige på eller inte. Iprincip alla mina vänner är höger på ett eller annat sätt, så att jag också skulle sluta där var ganska uppenbart - det är lätt att forma någon som är helt grön och inte bryr sig speciellt mycket.

Anyway, jag kan ju argumentera för att moderaterna är bra and so on - skulle nästan vilja kalla det inlärda repliker som upprepar sig själv när folk ifrågasätter - men jag brukar avstå. Jag väljer istället att lyssna när mina coola sveriges-fucking-future-kompisar Ek och Hampe gaggar igång om politik. De har koll. De tänker som jag. De förklarar när jag inte fattar (fatta vad mycket de förklarar haha).


LILLA TÅRTAN! <3

Ek är fixarn. Så hårt. Och ikväll ska jag och ett par kompisar se ponnyakuten tillsammans, på 15 mils avstånd. Hur det ska gå är inte riktigt klart ännu, men intressant ska det bli. Det mest intressanta är att Hampe inte ens är hästintresserad och ändå tänker plåga sig framför sötungar och deras oridna hästar.

Armina är lika knäpp som Carma. Hon blir så rädd för allt att hon håller på att gå under jorden och lyckas oftast skada både sig själv och alla andra, för att sedan rycka på axlarna och trava vidare. Jag diggar Armina, hon är så jävla udda, haha.

Paris har nästan slängt av mig idag - jag tog mig (oss?) vatten över huvudet och galopperade över ängarna på hästen som aldrig tidigare travat utanför ridbanan. Well, det hela resulterade i en serie bocksprång som nästan slog mig ur sadeln. Att Ville-Valp lyckligt hejade på Paris fanns inga tvivel om, speciellt inte efter att jag grundligt och omsorgsfullt skällt ut honom inför alla hästarna.

Hur som helst lyckades jag sitta kvar och när Paris fått bralla av sig var hon lika medgörlig som vanligt. Cred till min lilla fyra-åring som går att rida ut på alldeles ensam - det är lite Laban över henne. Istället för att skygga för de läskiga föremålen kan hon inte riktigt avstå från att skutta fram och undersöka dem. Cute.

Hemliga hästen och jag trippade runt några varv på ridbanan, innan vi båda bestämde oss för att det sög att harva runt på styltor och istället galopperade över ängen och lekte indianer. YALLLALAAA! "Henom" känner man sig alltid trygg på, även om det är glashalt.

Jag är redan less på snön, trött på vardagen, uttråkad av verkligheten och äckligt angelägen om att få prata med någon som inte alls har med mitt jobb att göra. Dessvärre är jag en sån som inte vågar ringa om jag inte har något att säga - därför blir det väldigt sällan så att jag pratar med någon som inte ingår i vår Skyrups-sekt.

Misstolka inte vad jag just skrev - mitt jobb är fantastiskt och jag gör något jag tycker om med goa kollegor - det är bara mitt huvud och dess förmåga att aklimatisera sig i vildmarken som sviker. Jag saknar en stad, jag saknar att slöshoppa på vägen hem, jag saknar att missa bussen och ilsket behöva vänta 2 minuter på nästa och jag saknar att kunna gå ut på gatan och hänga med alla jag ser. Går jag ut på gatan här ser jag för det första bara lite skog, och om det mot förmodan skulle finnas liv vid vägen är det troligtvis grannen, som är mellan 90 och döden typ.

Min telefon är fortfarande oroväckande orörd. Borde kanske prata med Cortess istället, hon suktar också efter en händelserikare vardag.

Jag är förvirrad, uppgivet förvirrad. Jag står mitt i ett virrvarr av intryck och hur jag än vänder och vrider på det blir mitt slutgiltiga svar allt annat än tillfredställande - det är bara tvetydigt, det också. Kanske överanalyserar jag vad som händer, kanske är det befogat att känna sig lost.

Jag brukar ha lätt att läsa av folk och komma underfund med hur de fungerar. Om jag mot förmodan är utrustad med någon bra egenskap (kan det verkligen vara så?) så måste det vara just den - att jag inte behöver analysera och fundera över varför folk agerar som de gör - för jag kan se personen/tankarna bakom. Ibland slutar dock denna egenskap att existera, och då faller jag head over heels i en salig röra av otydliga intryck som jag inte kan tyda.

Just nu står jag i valet och kvalet mellan att låta allt flyta iväg eller att krampaktigt hålla fast i bekantskap som jag inte alls är säker på att motparten är intresserad av. Jag vill absolut inte framstå som den jobbiga ungen som utan vidare vägrar lämna människor ifred, men för mitt äckliga egos skull vill jag heller inte bara släppa allt och fortsätta framåt på egen hand.

Att ord oftast inte betyder något är inget man behöver spekulera i. Folk kastar gulliga fraser omkring sig utan att fundera på att någon naiv och desperat människa kanske förlitar sig på just dessa och klammrar sig fast vid dem. Idioten som desperat söker bekräftelse skulle lika gärna kunna vara jag för ett par år sen. Idag vet jag bättre - allt folk säger, säger de för egen vinnings skull. Ingen utom ens föräldrar tycker om en om man inte kan ge dem något i gengäld. Kanske är jag fortfarande den desperata idioten - jag fortsätter att leverera och hoppas i smyg på att någon ska uppskatta det jag gör.

Ibland är jag rädd för att jag är likadan - att jag bara uppskattar och uppmuntrar de som hjälper mig för stunden, och glömmer bort folk i samma sekund som jag inte "behöver" dem mer. Jag har funderat på det så länge, och för ett tag sen bestämde jag mig för att jag definitivt inte skulle bli en sådan människa, som först slänger ut en livlina, och drar in den innan någon lyckats få tag i den. Jag vill inte på något sätt kritisera eller nervärdera någon - jag vet att det är så det ser ut och att folk har så fullt upp med sitt att det inte riktigt finns plats för att langa in folk utifrån, men innan idag bestämde jag mig för att rensa bort alla sådanna drag hos mig.

Jag vill inte vara den som står som ansvarig för någons platta fall.

Morgonens konstaterande: det är bara folk som tävlat mycket ponny (och de som är grymt rutinerade ofc) som kan svänga sina hästar i en omhoppning. De som missat grejjen med ponnydagar har uppenbarligen missat poängen med att vända på en femöring också.

Dagens aha-upplevelse: dagstorps underlag är PRO.

Dagens amagaaad: en luggsliten ponny (!!!) travade precis in på banan, SÅÅ söt!

Sitter och segar med Josse i cafeterian. Banan prepareras inför andra klassen och min lilla lus står i transporten och käkar hö. Ronny gafflar om dåligt väder och "pisshästar" - jag lyssnar med ett halvt öra.

Jag älskar att hoppa i södra Skåne i mina hemtrakter. Vet inte om det handlar om min inställning eller om det faktiskt är bättre tävlingsplatser överlag, men nice är det i alla fall.

Min häst är bäst (och snyggast) :)

Jag har haft världens drygaste, segaste, mest omotiverade natt. När jag väl kom så långt som till att gå och lägga mig kunde jag inte somna, och min telefon önskar jag att jag glömt någonstans på vägen till sängen.

Klockan är 05.33 och jag har varit uppe i snart en timme och fixat med hästarna och deras konstiga mat (som dom äter på tusen olika ställen, därav tidskraven). Nu sitter jag själv och käkar knäckebröd tillsammans med katten och min älskade apelsinjuice.

Om en timme åker (halkar) vi söderut med Laban. Om det inte blir bättre är det lite med livet som insats vi ger oss iväg, men vill man starta så vill man.


Spice Girl

När hästen i fråga föddes fanns en 2 månader gammal baby och babyns mamma på plats i boxen och bevittnade det hela. Pappan till familjen var med och förlöste fölet.

Idag har flest personer gissat på Cortess (jag visste att ni skulle falla i den fällan, haha). Cortess är också fel svar - hon står i sin box med sin söndriga hov och äter hö, gud nåde den som sätter sig på henne just nu!

Måste bara fråga (inget illa menat) Men tar du på dig hjälm när du ska fotas/filmas xD? För "IRL" sitter du ALLTID utan hjälm och på bild har du ALLTID hjälm nästan.

Och sen fråga två som alla frågat: Vad är fel med Cortess?

- Haha, jag har nästan alltid på mig hjälm i officiella sammanhang, typ när jag rider bland barn, ska fotas eller filmas och har för avsikt att lägga ut det på internet.

Cortess har en djup spricka/skärsår rakt in i strålen som kan ha besvärat henne. Sprick(jäveln) kommer att ta flera veckor att få bort, men jag kan börja rida direkt när hältan försvinner enligt Anders. Hur lång tid det kommer att ta kunde han dock inte svara på, men optimist som jag är har jag redan anmält mig till en tävling om två veckor, haha.


Jag har ju ändå inget att skydda, det har jag ju hört sen jag var 14 ;)!

Min häst är bäst.

Fuck my life. Det är glashalt ute - isbana på så väl stallplan som väg. Att åka med trailern till Sjögren blir en halkig tur, och att få ut hästarna ur stallet utan att åka skridskor blir ett projekt för sig. Ser att Ronny redan är i full gång med att göra vägen till stora hagen halkfri. Skönt.

Jag hade tänkt rida en häst innan träningarna, sen kom jag på att jag måste hämta Christoffer om 20 min... Får racer-rida i em istället, och i värsta fall får typ Harry eller Paris vila (beroende på hur halt det är, trillar hellre med lilla Harry än 170-Paris ;).

För ett par dagar sen la jag ut en film när jag hoppade en fyraårig häst - Medina. Efter bara ett par minuter började kommentarer ramla in, och när jag öppnade rutan för att läsa vad som stod skrivet möttes jag (inte helt oväntat) av en anonym läsare som i en och samma mening lyckats smutskasta mig, hästen och hästens ägare.

Ett par kommentarer längre ned kom svar på tal från ambitiösa läsare som skulle försvara mina handlingar till varje pris. En osammanhängande diskussion (som ganska snabbt urartade och blev pajkastning) spreds i kommentarfälten och allt detta skedde utan att jag inflikat ett enda ord. Med andra ord satt folk och diskuterade hur vitt jag och hästägaren var dumma i huvudet eller inte.

Att folk har åsikter och att haters regerar på internet är ingen nyhet, men att folk är beredda att klanka ner på ett djur och dess mentala kapacitet för att vinna en argumentation är skrämmande. Om Medina har det skrivits allt från att hon troligtvis är en psykiskt störd monsterhäst till att hästar som jag rider in aldrig kommer att kunna ridas av någon annan - med motiveringen att jag är en självmordsbenägen idiot som vill dö och därför bara rider hästar som har för avsikt att döda någon.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta - kanske vill jag bara upplysa allmänheten om hur desperat och oaktsamt folk slänger vidriga kommentarer omkring sig. Jag tar alltid bort de kommentarer som kränker någon annan än mig själv - vilket i detta fall var ungefär 50 kommentarer. Well done, girls.

Dagens citat "Kan jag bara skaffa mig en hjärnaaa!"

En eller tre hästar, det är frågan inför morgondagens Sjögren-träning. Softaste sovmorgonen ever får vi dessutom, förr har vi alltid tränat kl 9 på morgonen och lämnat gården vid kvart i åtta, imorgon ska vi träna vid 11, haha.

Paris var jättepigg och jag var jätteglad. Happyhorse, typ. Nu väntar jag på att Hovis kompis kompis som tydligen inte alls var någons kompis ska dyka upp. Har väntat sedan 12 idag, så det är på tiden att han behagar pallra sig hit. I övermorgon kommer Hovis riktiga kompis, för den riktiga riktiga Hovis har åkt av hästen och pajjar axeln. Hovslagare, vilket jävla pack. ;)

Anna och barnen flyger helikopter över Manhattan idag. Sådär lagom lyxigt, haha ;).

Som några av er säkert hunnit läsa så rider jag en hemlig häst under veckan. Här är första ledtråden - vem av er kan gissa rätt först?

- Många påstår att om jag varit häst hade jag varit just denna, eftersom vi har samma personlighet.

Shit vad fort allt har gått idag. Jag har bara en häst kvar att rida, och det är Paris som tar typ 25-30 minuter inklusive fram och avskrittning. So my style, haha.

Svarta faran gick kanon i morse igen och racersnigeln Harry blir min kompanjon fram tills han åker här ifrån (om han gör det). Harry är kul, men det är helt omöjlig att vara seriös när man sitter på hans kolsvarta lilla rygg.

Under en veckas tid kommer jag att rida en hemlig häst - en häst som senare kommer att presenteras/avslöjas. Tyvärr kan jag inte heller avslöja varför jag inte kan berätta vilken häst det är, men ni kommer att få en ledtråd varje dag fram tills the big day ;).

Nu ska jag se hur det går för Harry på Youtube, internet är nämligen lika långsamt som han. Har jag tur har filmen laddat typ 12%, haha.


HAARRRRYYYY!

Ville Valp har tillbringat natten med att hålla mig vaken med sina små, diskreta och fruktansvärt frustrerade pip. Jag - som gårdagen till ära kunde somna, var färdig att strypa honom när han för typ 256 gången väckte mig med sina puppy-eyes. Hur får man en hund att fatta vad det är man blir så arg för? Går det? Med mina beräkningar borde en hund ha lägre IQ än 8, för för att kunna öppna en stängd dörr krävs nämligen 8 i IQ, och såvitt jag vet har Ville inte ens reflekterat över att dörrar går att öppna. Stupid dog.

Å andra sidan befattar jag mig med hästar och ridsport hela dagarna och borde kanske inte klanka ner på (snille)Ville. Hästar är ju inte betrodda med några högre intelligenshalter - men as a matter of fact kan jag rabbla upp massor av hästar som kan öppna betydligt mer komlicerat stängda dörrar än en vanlig husdörr, så något användbart måste finnas innanför deras pannben, right?

På tal om smart och korkat - snart kommer jordens mest begåvade geni hem igen, min lilla älsklingsNemo som återigen spenderat en månad på att skrämma livet ut någon stackars tjej. Nemo är en smula för intelligent för sitt eget bästa, och jag har aldrig haft roligare med en häst än med min bockande superponny!

Jösses - det syns redan på bloggstatistiken att jag inte är hemma längre. Den är i botten, bokstavligt talat. Jag har tidigare reflekterat över att mina inlägg härifrån oftast är vardagliga, tråkiga och direkt ointressanta, men statistikskillnaden mellan hemma och här är grotesk.

Idag har jag och Malin köpt en tidning för att läsa om alla idioter som anser att RGB inte förtjänade det där Jerringspriset. Att folk ens orkar engagera sig så mycket - han vann med så stor marginal att det var pinsamt för de andra, och han är den enda av delfinalisterna som har potential att ta Sverige till OS. Spara era argument till något relevant, era okunniga, trångsynta och intelligensbefriade fotbollskåta småbarn. Hade en billig skitsport vunnit hade ingen lyft ett finger för att kritisera vinnaren. Roffe kan inte rå för att han råkar ha talang för en svindyr sport som kräver ansvar, pengar och känsla. ;)

Laban gick så bra idag, jag kan inte förklara med ord. När jag skrittade av runt ängen var jag helt salig - han bar sig själv hela ridpasset och dansade som aldrig förr. Min stjäääärna!

Jag har bokat Stefanträningar och försökt få tag i hovis hela förmiddagen. Enar svarar inte heller.. At the moment är jag på väg till kristianstad, röda faran (bilen) är lika knäpp som förut. Har förresten kört automatare - landrovern idag - fett!

Nu säger denna flummiga svensken god natt, men innan jag försöker sova på riktigt ska jag ägna mig åt att läsa i boken jag fick i julklapp av Malin - "5 minuters stresshantering och meditation" heter den.

Och dagen till ära ska jag också läsa ett väldigt uppskattat sms ett par gånger, och komma ihåg varför jag tycker så mycket om personen som skickade det.

Fick en jäättestor julklapp av min extramorfar (min chefs pappa) också, han är så goo!

Tillbaka i Skyrup hos världens coolaste Malin och min oförskämt snygga chef. Cortess och Laban verkar inte riktigt hänga med i svängarna, men det blir nog bättre om ett par dagar. Alla mina saker ligger slängda i stallgången, jag orkar inte packa upp allt ikväll. Istället har jag slängt in röran av kläder i garderoben och provat mina Kingslandkläder - I LOVE IT! Låt mig säga såhär: Om jag och Malin inte är bäst på tävlingsbanan i vår, så är vi i alla fall snyggast!

Med våra snygga outfits i garderoben känns livet lite lättare, inte minst för att jag blivit befriad från nästan allt som har med restaurangen att göra! Skulle kunna gifta mig med både Anna och Malin som bestämt detta undertiden jag vart i Virestad - lätt årets bästa besked. Istället för att lulla runt där ska jag rida Malins hästar under helgerna också - so my style. Rida tills det blir mörkt, fixa stallet och fölen, gå in och käka pizza och hjälpa till om det behövs. Jag är sååå nöjd.

Imorgon ska jag rida Paris och Laban det första jag gör. Sen blir det en dejt med hovis som ska klämma och känna på Cortess. En tur till Axfood blir det visst också säger Malin, och nu laggar internet like hell - goodbye för en stund.

(PS. Jag hade glömt hur mycket jag älskade livet vi lever här. Att vara ärkebonde med Malin har tveklöst sina ljusa sidor!)

Och så bar det av mot Hässleholm. Jag har spenderat eftermiddagen ätandes tillsammans med Camilla o Jocke i världens mysigaste hus i väntan på att Connyronny skulle dyka upp. Nu är vi på väg, och jag kan inte förmå mig att sluta sakna allt jag åker från.

Ronny gaggar om svarta hästar och Lund, jag själv försöker övertyga mig om att våren faktiskt kommer att bli bra och att jag har världens bästa hästrelaterade jobb - det är ju faktiskt sant.

Jullovet sista ridtur på Medina bjöd på ett par skutt. Nu skulle jag kunna sträcka mig så långt som att säga att hon faktiskt är inriden - hon går att rida i alla gångarter utan problem och har skuttat med ryttare på ryggen. Nu börjar det lite mer krävande jobbet - att utbilda henne så att hon har en bra grund att stå på.

Dagens IQ-problem: Skulle leta upp en bild på Camillas häst Calle på FB. Istället för att söka bland Camillas bilder skriver jag "Calle häst" i sökrutan och blir frustrerad över att jag inte hittar hans FB. Sen kom jag på det - hästar har inte Facebook! ;)

Dagens I-landsproblem: Telefonen ringer och den är tillräckligt långt från sängen för att jag ska behöva resa mig och ta den. Glöm.

Sommaren i Skyrup - alla älskar AW.

Kom precis hem från stallet efter att ha spenderat 45 minuter på att inte packa. Jag orkar inte, kan inte, vill inte. Gör det imorgon istället. Laban började dagen med att vara hemsk att rida, dock blev det väsentligt mycket bättre när Ann föreslog att vi skulle sätta på musik (ännu en fantastiskt grej med ridhus, man kan ha feta högtalare. Det suger att rida med hörlurar, för då hör inte hästen...)

Efter min halvtaskiga tur på Laban blev det en två minuters lång provritt på jätte-Calle, som dagen till ära inte var överallt. Medina uppförde sig i vanlig ordning som en pärla, men jag ser fram emot att sätta mig på min bockandes lilla Paris och se resultatet av ett jullov i övermorgon. Media och Paris är lika gamla, dock har Paris haft lite bättre förutsättningar i livet än Medina, haha.

Nu ska jag packa mina egna saker. Flytta min vardag 15 mil uppåt. Hejdå, eller något.


Min kille <3

Imorgon tar det slut. Imorgon rullar transport och bil mot Hässleholm och bakom mig lämnar jag allt som varit den ohämmade verkligheten under en månads tid. Människor, hästar, vänner och inte minst det välanvända och uppskattade ridhuset blir ett minne att se tillbaka på.

Det känns konstigt och vemodigt, och blödig som jag är (och önskar att jag inte vore) sitter jag och halvgrinar framför min dator. I hate goodbyes, speciellt när jag inte vet för hur lånt tid jag säger hejdå till människor jag tycker om. Om ett dygn lastar jag mina vackra hästar och sen bär det av uppåt i landet, till min verklighet och min vardag.

Jag tror att jag är rädd. Jag säger alltid vi ska ses igen, att det inte är the last goodbye och att jag ska hälsa på - and then what? Nothing. För många gånger har livet kommit emellan och helt plötsligt inser man att det gått ett halvår utan att man gett minsta levnadstecken till personen man förut höll så hårt. Jag är en självständig människa och har alltid varit, men just nu är känslan av att inte kunna stå på egna ben överväldigande. Någon brydde sig, och hela min mur rasade.  

Nu ska jag ta tag i mitt liv och inte bli den blödiga ungdomsledaren jag är under sommarhalvåret. Jag kan inte säga hejdå till gråtandes elever utan att själv storgrina när jag släpper dem. Jag kan inte se transporten med Nemo rulla iväg utan att gråtandes gå där ifrån, och jag kan inte lämna gården bakom mig utan att melankoliskt vända mig om och tänka att ännu en sommar har gått. Jag hatar att gråta bland folk.

24 timmar återstår, sen träffar jag Malin och Anna igen. 24 timmar, och dem ska jag ta vara på.

Det går bra nu, kompis det hår bra nu!


...så gjorde det inte. Snart är vi back on track!

Det går inte att säga annat än att mina vänner är top class och att tjejer som fortfarande kommenterar anonymt har glömt bort den specifika lilla detaljen att jag kan spåra IP-adresser fram till dörren (om de inte kommer från Iphone). Tough luck.

Å andra sidan så vet jag inte om jag vill veta. När man får kommentarer som uppenbarligen inte tillför något gott är det kanske bättre att vara komplett ovetandes om vem personen bakom IP-adressen är?

Whatever. Den här vilda tjejen får dagens (nypåhittade) länk!

Här är top 3 av failbilderna - nu får ni läsare rösta fram en vinnare!

Bidrag nr 1 - Emmy Henriksson som graciöst kastar sig över ett hinder tillsammans med den leende ponnyn Sonette!





Bidrag nr 2 - Den ökända superbruttan Julia Tenland som bilden till ära gör precis som hon brukar - hon tar en failtur på bäverhästen Klara Kluck!




Bidrag nr 3 - Julia Sjölund låter hästen sköta saker och ting själv. Naturlig hästhållning kallas det visst på senare dar!



Nu är det upp till er att välja en vinnare. Vem failar mest..?

Om jag säger såhär: Dagen slutade lika bra som en började, det vill säga - dont ever remind me of this ni´ght.

Istället för att gå och dö i en buske i stan bosätter jag mig hos en vän och läser Malins blogg för lite livsmotivation. Om ni tycker att livet suger och vill läsa en snygg stockholmares kloka ord, klicka här.

På tal om Skyrup och vad som komma skall så är det inte allt för många veckor tills Nelson Pessoa landar på svensk mark. Min plan är (att om Paris är kvar) ska hon vara finare än hon någonsin varit. Hör och häpna gott folk - jag är sugen på att rida unghäst igen! Jag har varit anti i flera år och tyckt att jag engagerat mig i värdelöst hästhandlande - men efter ett halvår med läromästaren Cortess tycker jag plötsligt att även unghäst verkar roligt. (TACK Cortess). Jag tror att Anna kommer att bli glad när jag berättar det, för mig känns det som en otrolig lättnad att slippa tycka det är waste of time att skumpa babyhorse.

För er som eventuellt missat det så är det v.18 herr Pessoa kommer till Skyrup (som numera heter Sveland Arena). Be there!


Söta cheyer med hela hockeyutrustningen på! Jag saknar min GPA...

Lets dra ett fett sträck över i morse och lets göra dagens erkännande: Jag strök aldrig Cortess igår, kunde inte förmå mig att klicka på krysset och ta bort anmälningen. Jag kommer att skjuta på det fram tills den 20, tävlingsmänniskan i mig hoppas fortfarande att alla ska tycka det är en lysnade idé att hoppa en välutvilad häst. (.....)

Vid lunch hoppade jag och Camilla fina pojkar. Laban gick som en påse nötter och jag red som två, men med lite Stefanträningar borde det nog gå att få ordning på. Labans nya "thing" är nu inte längre att han inte går att svänga vänster på - det är att han slänger sig till vänster direkt efter hindret. Min uppläxning av att gå vart jag ville tog visst lite kraftigt, hahaha.

Medina var som vanligt den snällaste hästen som gått i ett par järnskor och min dejt på Thai-Sky-Food är över. (Vem fan döper sin restaurang till Thai-sky?!) Och för att kortfatta mig: Mina nycklar är borta och jag hänger på ett cafe. Sometimes I hate my life.

Ni kommer att få massa tidsinställda ikväll!

Minns ni att jag skrev om hur vi förvakade en hel månad? Nu är "fölet" till salu och ute på nätet. Tricki Ricki...

Slog svenskt världsrekord i morse - vaknade, klädde på mig, körde och hämtade ridkläder och åkte till stallet på 45 minuter - INTE ILLA GUYS! Det var med andan i halsen (och körkortet nätt och jämnt i behåll) jag rullade in på stallplanen - för att mötas av en inte så fräsch prinsess-Cortess.

Efter att ha ringt in till Camilla och stört henne en stund fick jag några lugnande ord från Anna. Trots detta har jag haft ont i magen och varit off hela eftermiddagen, min lilla Tårta är inte på topp, och jag kan inte göra mer än att mata henne med morötter och klappa tills hon tröttnat.

Medina gör framsteg och det där med bjudning klickar mer och mer. Hon är sjukt stabil för att ha blivit så lite riden (helt oberörd när jag bankar, viftar, skrattar och gör oplanerade rörelser). En annan häst hade antagligen både trillat omkull och skitit på sig samtidigt, haha. Kanske inte, men ni fattar vart jag vill komma. Det är lite Janco-stuk på henne helt enkelt.

Labanlus var dagens räddare i nöden och jag blir så stolt när han uppför sig som en riktig prins. Han är den enda hästen (utom Clide) som jag verkligen kan rida upp på ytter och glassa runt på - och han är min lilla bebis. My own star, som jag har lärt att jag kan (och det gick ju ganska fort, Baloo) ;). När han väl släpper sin (min?) förbannade innertygel, så är han verkligen så fin som han förtjänar att vara.

Efter massa smör, kel och klappar på Cortess begav jag mig hemåt för att fastna på Donken alldeles för länge. Jag orkade inte köra de sista meterna hem, har nog aldrig känt mig så ovillig att röra mig i hela mitt liv. Imorgon ska jag och Camilla gympa-skutta våra pållar och det ska bli skitkul. Vad som inte är lika roligt är att jag just öppnade TDB för att stryka Tårtan från årets första tävling, kill me.

Om ett gott skratt förlänger livet ligger jag bra till ikväll. Har skrattat så att tårarna runnit åt colasvart öl, ketchup-Kevin och kast med sladdrig gurka. Omvärlden är avstängd ikväll, nu finns bara old memories och tunna gurkskivor.


B-ponnyridning, hahaha.

Idag red jag ut med Camilla och hennes jäääättestora häst (typ Chapany-size). Laban var i vanlig ordning en ängel av stora mått och njöt av att få gå på långa tyglar i solskenet. Jag förstår inte hur folk kan ta honom för en elak och bråkig stökhäst, han är den mest samarbetsvilliga, ambitiösa och välvilliga hästen jag har haft i mitt liv (och jag har haft ganska många).

Cortess var dagen till ära väldigt fin mellan varven. Det där med galoppombyten har vi onekligen tappat, men det går ju fort att få tillbaka.


Världens finaste <3

Blir utsatt för motsatsen till ignorans. Jag tvivlar på att det är bättre. Jag börjar överväga att mina nerver är klena, för jag känner att ett psykiskt meltdown närmar sig. Kort sagt - leave me alone.

Hahaha. Holy crap.

Solen skiner, vinden viner och fan vad jag kan rimma rå. Idag ska vi rida ut med buspållarna och grattis till min pappa som fyller år!

Jag har asbråttom. Cyaa

Jag har inte varit på en ridskola på flera år. Jag har glömt så många detaljer, och jag lovar att stallet har blivit mindre än det var för 7 år sen.

Afro är duktig på den lata, envisa ponnyn som tydligen gillar att äta halm och bocka. Space bor kvar i sin gamla spilta, och spice girl sparkar fortfarande elever på rullande band.

Ja, allt är som vanligt, trots att inget är som förut...

När ska du till dagstorp ?
Svara gärna i ett inlägg :)

- 21/1 om jag inte minns fel. Fotar du ;)?

Singstar is the shit och mer än så hinner jag knappt skriva innan jag beger mig mot stallet för att löshoppa hästar (ah fan). Det är direkt ohumant att behöva gå upp innan klockan 10 days like today, men som vanligt har jag bara min usla planering att skylla det på.


Antar att ni också är trötta på hoppbilder nu, därför bjuder jag på en MINUSBILD - en favorit i repris. Haha, av de ca 100 bilderna jag har när jag rider Minus trillar jag av på 80... säger det mest om mig eller hästen?

HAH ÅÅÅHHH äör det inte Stefan som är så jävla rolig xDD??? kan du inte dra några stefancitat xD??


- True that, Stefan är skitrolig. Här kommer att par citat som jag kommer ihåg... även om jag inte alltid tyckt att de var roliga just när jag fick höra dem. ;)

"Jaså, du ville inte efteranmäla? Det hade du inte vågat säga om jag var med. Jag skulle löst det med en flaska vin och en bunt sedlar."

"Sitt nu på röven ditt jockeyskrälle! Man ser för fan hela Finjasjön mellan dig och hästen!!"

"Säger du att det går dåligt för att du rider som en påse nötter eller för att du är arg på mig?"

"Evelina, har du ont i röven eller varför sitter du inte på den?"

"Du har för stor röv, den fladdrar."

"Vad fan ska du med en bra häst till om du ska rida bra hela tiden?"

Just nu kommer jag inte på fler. Dessa citat är ihopplockade från flera års träningar för Stefan - även om jag nästan bara ridit för honom på sommaren. Det är svårt att se det roliga om man inte träffat Stefan, men han är störtskön. Även om jag är arg på honom med jämna mellanrum.

Cortess fick vila. Laban lekte dressyrhäst i paddocken. Efter två minuters diskuterande med Camilla om min dåliga innertygel som jag aldrig släpper blev det way mycket bättre. Det är så knäppt att man bara behöver säga något högt och få respons på det för att man ska kunna ändra sig. Det är precis som att Stefan har sagt det till mig nu - men i själva verket var det jag som babblade (men i mitt huvud hör jag Stefans röst ifrågasätta om jag är steloppererad i vänster arm).

Jag har suttit och våndats över hur jag aldrig riktigt släpper inner, och två minuter efter att jag beklagat mig framför någon annan så kan jag plötsligt ge efter. Kanske behöver jag bara någon som vet om problemet och därför slänger ett öga på mig med jämna mellanrum - typiskt mig. Det var exakt samma sak när jag pluggade matte i skolan, om läraren lämnade rummet kunde jag plötsligt inte lägga ihop 1 och 1 längre - men om hon var där var det bara att go with the flo (jag har megalätt för matte, fatta vad efterblivet att inte kunna tänka utan Jannike, haah).

Anyway, jag är taggad inför Dagstorp och jag är taggad inför att träna för Stefan. Efter en muntlig lektion med Pontus om hur jag skulle fixa och trixa med Laban kände jag visserligen att Pontus is the one, men det funkar ändå.

Nu ska jag duscha och göra mitt bästa för att se ut som en människa igen. Hey fågelskrämma!

Idag ska jag rida ut min arga madame. Joe Labero ska leka dressyrhäst. Lördagar är bättre än fredagar, och ikväll har White årspermiär på Slagt.

Haha hittade en bild där jag har skrivit några fina rader om Fanny. Undra vad Fjordingfanny hade gjort då..?


xoxo

Om det finns något jag inte vill just nu, så är det att backa tillbaka till verkligheten. Jag trivs så bra i min paus från reality, och för bara några dagar sen hade jag flera veckor kvar innan jag behövde tänka på att återvända till Skyrup. Missuppfatta mig inte - Skyrup är toppen - men att chilla runt med två fina hästar hela dagarna och spendera nätterna på att leva livet är livskvalité.

Nu har tiden rusat iväg och det är dags att planera in hemresan och säsongens första tävlingar. Dagstorp står givetvis som given förstatävling och båda mina springare får ta två klasser. Har jag tur är Malins nykomlingar fit for fight tills den 21, då åker vi allihop om vi lyckas smöra så mycket för Enar att han kör oss. Annars får Ronny hoppa in, som vanligt. Vår chef är nämligen i New York - glassigt!

Alla är nyfikna på träningen, men jag är ledsen - det får ni förbli. Jag nöjer mig med att säga att det var fantastiskt mycket tur att jag valde att rida Cortess, och att tränaren var 45 minuter sen. Cortess var i alla fallen ängel, trots att det var längesen hon hoppade sist.

Eftersom träningen drog över nästan en timme på tiden fick jag ställa in resten av dagens planer. Istället taggar jag nu inför kvällens händelser. På måndag ska jag löshoppa Joe Labero the black danger (vackert namn, ey?) och jag är sjuuukt taggad på att se hur han löser saker och ting på egen hand. It will be fun.

Ett tag gick jag alltid ut på en massa fina middagar där man skulle klä sig i svindyra klänningar och vara så snoffsig man förmådde sig. Under den perioden ville jag spy på både klänningarna och människorna jag behövde tråkas med, men nu när jag ser alla mina fina klänningar hänga framför mig känns det som att se tillbaka på typ "a cinderella story" - dock en fruktansvärt långtråkig (och alldeles underbar) sådan. (Det inom parantesen var bara till för att fortsätta på cinderellatemat, det hade alltså inget med verkligheten att göra).

Faktum var att middagar i dyra klänningar bara innebär en massa diskret business-talk och småskryt om framgångar som ingen egentligen ville lyssna på. Givetvis ingick en massa artiga gester och dryga, helt innehållslösa värmande ord till de man satt bredvid. Inte nog med det, dessutom var man tvungen att äta vad som serverades (även om det såg ut som död åsna) och sålänge man inte tänkte köra bil eller föda barn inom de närmaste 24 timmarna fick man vara så vänlig att dricka snordyrt (nästan alltid rött) vin, hur äckligt man än ansåg det vara. Kul att svälja ner död åsna med rött vin utan att spy på sin dyra klänning.

Alldeles nyss var läget tyvärr så illa att jag för en sekund eller två fastnade med blicken på mina klänningar i världens alla färger. Ska de bara hänga där for the rest of my life, eller kommer jag återigen att sitta klädd i dem och våndas över vad jag måste säga till folk som jag skiter högaktningsfullt i...?



Flummigt och 9:4 (most of it)

Idag har jag haft "one of those days" - när allt är katastrof och man bara vill gräva ner sig. Jag hatar att bråka med folk och jag hatar att inte räcka till, och när jag ändå är igång så hatar jag att vara hungrig och tycka att allt är äckligt.

När jag blev själv i stallet satte jag mig med Laban i boxen och grinade som en liten unge. Sen tog jag tag i mitt liv och red mina fina hästar, som alltid är lika hjärndöda och glada. Jag älskar dom. Och jag saknar min lilla ponny så att det gör ont. Mamma ringde och berättade att hon skulle komma hem på fredag, och hasplade ur sig något i stil med "stå still, Clide!" Det fick mig att inse hur långt ifrån mig han verkligen är, och jag har aldrig varit mer angelägen om att få ruffsa om i hans mjuka päls än nu.

Laban och jag skuttade lite. Det gick så fruktansvärt bra att jag kom av mig i mitt emobetéende och sken upp lite. Inte nog med att jag kom på hur man skulle lägga Lusen på hinder, jag har dessutom bestämt mig för att sluta vara orolig över hans rygg. Jag kan klämma, känna, sadla och rykta hur mycket som helst utan att han sparkar mig eller någon annan - kanske har hård träning och gelpadd gett resultat.

Cortess var ett frispel på fyra ben och jag lät henne hållas. Jag orkade inte. Gick hon i rätt gångart på rätt ställe fick det vara good enough. Fina lilla C,  imorgon ska hon få ha roligt.

För en liten stund sen träffade jag Afro på St1. Vi langar inte droger, vi langar Tretorn. Dock måste folk som sett oss blivit relativt misstänksamma när vi stod och smusslade med pengar och grejjer i mörkret. På måndag ska vi till TRF och (jag) ska snoka. ;)

Malin och jag diskuterar taxar. Vi har ju varit inne på att skaffa oss en byracka som kan vakta oss på nätterna i Skyrup. En Tax? Då skulle inbrottstjuven kissa på sig av asgarv och vi skulle hinna fly. Perfect.


Clide <3

Imorgon börjar jag dagen hos frissan för att fortsätta den i stallet. På fredag ska jag träna för Linn Lensvik för första gången, det ska bli spännande. Jag vet bara inte vilken häst jag ska prioritera, eller om jag rent av ska ta båda? Jag behöver hoppa Laban mest, men jag är så rädd att det inte ska bli bra "mellan honom och tränaren" att jag inte vill riskera att utsätta honom för fler stolpskott än han redan fått stå ut med. Då får hellre något mer stabila Cortess ta den smällen.

Nu menar inte jag att det på något sätt skulle vara fel på tränaren - jag har bara fått erfara tillräckligt många gånger att Laban är en speciell häst och att folk inte klickar med honom, och jag tar så illa vid mig när det händer att jag vill döda folk runt omkring (som aldrig tycks fatta vilken lite kämpe han är, utan bara ser den ytliga, omusklade, vilden).



Svarta Faran <3

Pia Hallerby får ridkonst att se lekande lätt ut. Flo, go, alltid mjukt - den som kan rida så borde vara så jävla nöjd. Det är mitt mål - att bara kunna sitta elegant och få hästarna att lekande lätt dansa runt på ridbanan. Pia är grym.

I Sandåkra sprang jag på Carro, Afro och Petra, ett gäng som jag inte sett samlat sen TRF gick åt skogen. Att sitta på läktaren med delar av kärngänget var en nostalgitripp tillbaka till 2005, då jag och Afro slogs med samma häst (observera med, inte om). Spice Girl var vårt projekt och den lilla satmaran till ponny var vår favorit.

Pontus träningar är jättebra. Jag tänker aldrig ge mig på den fronten. Han kan häst, han kan lära ut och han kan handskas med problem utan att något går överstyr. Det blir inga slagsmål, hästarna far inte illa, ingen elev grinar och föräldrarna är inte skogstokiga efteråt. Jag har saknat hans tjat om spända bågar, vattentramp och gester. Jag har glömt hur rolig han är när han blir glad, och jag önskar att jag kunde variera min vanliga träning med hans peppande och pushande sätt att få fram elever. Han hjälpte mig att bygga upp självförtroendet hos såväl Laban som mig själv - och för det kommer jag alltid att minnas hans träningar.

Någon annan som också är jättebra är Terese och hennes vilda ponnydjur. Arthur hoppar höghus och Prince hoppar både hus och även där det inte finns hus. Det syns vilken tjej som tränar dressyr och lär sig rida - tjejen som sitter snyggt all the time med hästen i korrekt form - Terese.

Nu ska jag hoppa in i duschen och tänka tillbaka på alla glada träningar för Pontus och alla tårtor jag åstakommit på vägen dit - inte minst den på allas vår kära busPrince, som dumpade mig i världens minsta oxer första gången jag hoppade honom, hahaha.


Jag & Prince

Har övergett mina trogna tretorn för att ge equiline en chans. De gamla var ju inte vattentäta någonstans längre. ;-)

Frustrationen när man inser att man spenderat flera tusen på landäng och att inget var på rea. Och inget täcke blev det heller, ill be back tomorrow.

Pga av det inte så charmiga vädret fick hästarna frukost på sängen. Det var till Labans stora förtret som jag envisades med att mocka undertiden, matro är ett ord svarta faran definitivt skulle använt sig av om han kunnat prata idag.

Cortess och jag joddlade runt i ridhuset och hade ganska kul. Labelus skrittades barbacka i stormen, han är så jävla nyfiken. När vi kom in i Virestad var det med nöd och näppe jag fick honom att låta bli att partollera rakt in i någons trädgård - när han får syn på något intressant blir han helt blockerad och kan bara fokusera på att få undersöka underverket. So cute.

Nästa stopp blir Landäng (-.-). Det grämer mig att jag behöver handla där, jag är fortfarande väldigt bestämd vad gäller min åsikt angående deras falska marknadsföring med speglarna (som gör att man ser way mycket smalare ut än vad man egentligen är). För en månad sen ungefär bestämde jag mig för att jag skulle sluta handla på Landäng, men nu inser jag att Landäng i vanlig ordning är min högra hand och enda räddning. (Pappas hus ligger oroväckande nära, haha).

Idag äre onsdag och lill-lördag!

Peace out!


En liten Dekkinalady och jag för typ 3-4 år sen, höhö.

Har bokat tid hos frissan - dock inte hos punkfriösren i Kristianstad denna gången, utan hos en gammal vän som har en salong några kilometer bort. Well, där finns ungefär 25 salonger inom området av 1 kvadratkilometer - men det ska bli spännande med en ny frissa.  Sanningen att säga hade jag bara tänkt göra en alldaglig makeover på kaoset som redan finns, men om Sofia har tid kan hon ju få lägga ner åtta timmar på att leta upp min försvunna lugg som gömmer sig i trasslet.

Imorgon bär det av till stallet tidigt, på eftermiddagen blir det nämligen en tur till Skönabäck där Quintal ska visas och Terese ska hoppträna - jag ska ha första parkett på läktaren när hon rider. Det var så längesen jag satt och hejade på läktaren medan mina favorittjejer hoppade - jag saknar ponnytiden när hälften av säsongen gick ut på att sitta i lag och peppa den som red.


Cyrano De Berg... (vet inte hur resten stavas så jag nöjer mig). Hahahaha.

Jag vill åka utomlands. Det finns så mycket saker jag vill se igen, saker som jag var way to young när jag såg - jag fattade inte att det var något att uppskatta - Eifeltornet, Notre Dame, Big Ben (well I was old enough då) Cleopatraberget, Frihetsgudinnan and so on - fast as you know - jag hatar att åka utomlands eftersom det är så jävla tråkigt efter 3 dagar. Man blir fet, understimulerad och uppraggad av turkar. De positiva aspekterna (som t ex att man blir brun och ser något annat än Sverige) väger definitivt inte upp.

Nu är jag ju inte en tjej som åker utomlands för att se saker (haha det märkte ni kanske när jag var i London, ni som har läst bloggen sedan dess) utan snarare för att jag har fått ett psykiskt meltdown eller obotliga magsår av stress. Just nu stämmer inget av det - jag är bara sugen på en sandstrand och äckligt salt vatten som gör mitt hår strävt och ofräscht. Och mmmh vad gott med snuskiga gatupannkakor med nutella och bananer i. Eller ännu bättre - riktig jävla turkpizza utan allt.

Trött med huvudvärk och fullkomligt blåst - men det är roligt att vara i stallet eftersom alla är fett sköna och glada. Lilla prinsessan Medina blev skrittad och mina två dårar har haft rodeo i ridhuset med mig på ryggen. Cortess och jag var oroväckande nära att gå skilda vägar ett par gånger, hon freakade out totalt när vinden tog i. Laban fuckade mest runt och gjorde sina ograciösa små hopp när han insåg att han hade fria tyglar - haha. Trots koncentrationssvårigheter och stormvarning gick det relativt bra.

Om det någonsin blir bättre väder ska jag försöka rida ut med några andra från stallet. It will be fun, trots att jag hatar att rida ut. Ikväll ska jag bara slöa och chilla och allt annat som innebär Desperate Houswives med girlsen! Imorgon är jag back on track ;)!

Radio Kristianstad har gjort det igen. De berättar förvånat att Malmöborna börjar reagera nu när fem till synes omotiverade mord ägt rum på mindre än en månad. Det är väl klart som FAN att man reagerar, oavsett om Malmö är en jävla hooliganstad eller inte. Fem mord på öppen gata känns så jävla obehagligt när man går ensam.

Å andra sidan blir man ganska avtrubbad. När någon blivit skjuten hoppas jag givetvis att det inte är någon jag känner, samtidigt kan jag inte mer än trycka på axlarna och undra vem morgondagens offer blir. Fine att det blir bråk hela tiden, så har det alltid varit här - men när varenda tönt har en pistol i bakfickan har det gått över styr.

Känns stabilt när mina vänner från längre upp i landet inte vill komma hit pga allt de läser och hör. Visserligen får media allt att låta jävligt illa, men nu kan ingen förneka att det faktiskt ÄR illa. Äckelstad (som jag älskar).

Kämpat i en halvtimme med att beställa den förbannade licensen åt Laban. Var det inte personnr det var fel på så var det hans registreringsnummer. Väntar bara på att få tillbaka att passet tyvärr är helt orimligt intetsägande och att det inte fungerar. Då skjuter jag nog någon på vårt kära ridsportförbund (som förövrigt inte åstakommit något gott sedan de införde TDB-systemet där de stjäl en tia).


Lilla Miss Bond och jag

Pizza är min värsta fiende. Jesus sa dock att man skulle älska sin fiende, and believe me - I DO. Eftersom jag är så jävla kristen så kändes ett citat av Jesus lämpligt (jag är jordens största ateist).

För ett par dagar sen fick jag erbjudandet att köpa ett litet fullblod på tre år för en billig peng. Idag satt jag upp på den lilla madamen och skrittade runt lite i ridhuset (hon är alltså inte inriden om inte det framgick). Vi bestämde att jag ska rida henne 3-4 dagar i veckan medan jag står kvar - jag vet att jag har sagt att jag aldrig mer ska rida in hästar för det är så jävla tråkigt and waste of time - men denna gången har jag väldigt trevligt sällskap när jag gör det. Hennes ägare är nämligen med, tjoho!

Cortess och jag hade catfight i 45 minuter - yepp vi red ut ensamma. På två ben, på ett ben, inga ben alls i marken och sen gick det framåt igen. Hon kan verkligen spexa när det inte passar henne, dock har hon lite respekt för mig och till slut tog vi oss hem helskinnade. Dock måste hela Virestad tro att jag stulit hästen när jag morrandes slängtravade henne genom byn på asfalt för att hon inte skulle stanna och vända. Ät bajs, fina Cortess.

Labanlus gick apdåligt och jättebra om vartannat. Han gör mig helt slut i skallen, what to do är frågan jag ställer mig själv varje gång jag sitter upp. Jag älskar min fina Lus, men ibland gör han mig galen.

Linn Lensvik blir Januaris tränare och nu ska jag duscha innan det blir God bless mondays..:D

Mina (offentliga) nyårslöften...

- Tvinga Ek att hänga med mig när jag bor hemma.
- Aldrig besöka puben Harrys i Hässlehåla.
- Behålla körkörtet hela året.
- Titta på fetton när jag känner mig tjock.
- Aldrig få ärkedamp på mina fina hästar.
- Återgå till att hålla lite klass på vart jag går ut and so on. Inget mer white trash och billigt vin.
- Sluta tro att jag hinner rida 6 hästar på 20 minuter.
- Lyssna när Stefan och Anna säger att något är bra istället för att bli sur över allt som kändes dåligt. Egoboost - here I come................

Idag fick mina hästar vila. De var inte alls nöjda över beslutet, men de hade inte varit nöjda med en sur och trött ryttare heller. Pest eller kolera små pållar!



Igår bestämde vi oss för att ha en sjukt bra vår. Inga emofasoner, vi ska ha kul i Skyrup all day long. Två små stjärnor ska födas, hästarna ska tävlas och framtidshoppet Paris ska förhoppningsvis påbörja sin väg mot vinst i VM (hahaha). Nu flummar jag bara - har precis sett Charlie and the chocolatefactory och Umpa-Loumpierna (?) gör en knäpp. Jag vill ha ett par sånna, och en dresserad hamster, haha.

(Dock får hamstern vara färdigdresserad när jag får den, jag lyckas inte ens dressera min kattunge).

Fått rapporter från Småland om att min ponny mår utmärkt och har slutat hosta. Känns lovande. Jag har glömt bort att skriva om mina hästar de senaste dagarna - kanske för att det gått bra och därför har jag inte varit frustrerad när jag satt mig vid datorn (ja, hela dagen blir lite sämre om det går dåligt med hästarna).

Att mocka till Laban är det jobbgiaste i min vardag. Jag dör lite varje gång jag öppnar dörren och möts av den saliga röran som han utan undantag ställer till med. I Cortess box finns mest en massa kattungar. Nu ska jag bege mig till kattungar och smutsig halm och reda ut röran som de garranterat ställt till med under nyårsnatten - Cortess är säkert "jätterädd" för raketer, typiskt en dramaqueengrej som hon inte skulle klara sig utan ;).

1. Tycker du Linn Olsson är ful eller snygg?
- Haha, jag har ingen åsikt, hon är inte den snyggaste jag har träffat men heller inte någon jag klassar som ful.
 
2. Tycker du hon rider bra eller dåligt? (Jag tycker dåligt)
- Jag har aldrig någonsin sett människan rida, inte ens på film - och att döma av bilder blir aldrig bra, right?

3. Har du träffat någon storbloggare?
- Dressyrmupparna, TeamSL och Nellie Berntsson

4. Varför har du tagit med dig jobbet hem xD? Alltså hästarna?
- För att jag ska slippa börja om efter jullovet. Hade känts relativt tråkigt att börja hoppa 90 med Cortess igen bara för att hon vilat i en månad.

5. Kommer du att jobba som ungdomsledare i sommar på AW?
- Inte som ungdomsledare i alla fall, men eventuellt kommer jag att vara platschef.

6. Vad ska du göra på nyår ^^?
- Jag och ett par kompisar åt hos mig och sen gick vi ut på kvällen och avslutade med efterfest på balkongen som vi inte har, haha.
 

7. Dricker du helst öl eller vin?
- Vin.

8. Har du typ obegränsat med pengar eftersom du köper bilar, kläder, hästsaker och sånt HELA tiden?!
- Jag har inte obegränsat med pengar, jag har bara inga utgifter.

9. Om du skulle säga att du är en i Desperate Housewives, vem skulle du vara då?
- Fan vad stört svår fråga. Lynette, för hon är alltid stressad och har dålig koll på läget. Fast om jag haft barn skulle de varit så äckligt väluppfostrade, så kanske inte Lynette ändå... Jag vet inte.



10. Vilken låt påminner dig om högstadiet & gymnasiet?
- Högstadiet: Forever young
- Gymnasiet: Friends forever

11. Vad tycker du om Team SL/Dressyrmupparna/NellieB?
- TeamSL: Har egentligen inget att säga om den, läser den väldigt sällan och har sjukt dålig koll. När jag väl läser är det dock alltid samma saker som händer... ;)
- Mupparna: Tråka mig till döds. De är sjukt duktiga hästtjejer utan kapacitet att driva en intressant blogg (om ni frågar mig).
- Nellie: Hon är cool.

12. En person du ser upp till, varför?
- Haha banbyggaren Fredrik Malm, för att han alltid är så sjukt trevlig att även ens värsta dag blir bra av att träffa honom. Dessutom är han bra på det han gör, och hans sätt att bemöta problem från hästryggen är så värt att beundra. Jag har aldrig sett en man handskas så försiktigt med stökiga hästar som han, and guess what - han lyckas jävligt mycket bättre än de som prylar skiten ut hästarna.



13. Vilka veckor kommer du att jobba på aw i sommar?
- Jag vet inte än, när jag vet publicerar jag på bloggen :)!

14. Skulle du helst vara tjock med fin hy eller supermodell-kropp men ha massa finnar?
- För att vara ärlig, så supersmal med finnar - det är lättare att köpa acnemedel än att banta.

15. Sämsta/bästa med AW?
- Sämsta är att det ligger in the middle of nowhere (vilket visserligen gör sitt till idyllen) men man tröttnar på att ha Hovdala som bff.
Bästa är sättet företaget drivs på skulle jag nog vilja säga. Hela konceptet går ut på att ge elever kunskap och självkänsla så att de kan utvecklas och nå sina mål - och det brinner jag för, så enligt mig är det det bästa med AW.

16. Bästa hästen på AW?
- Åååh min lilla Nemo <3!

17. Om du fick välja en maträtt som du fick äta resten av ditt liv, vad skulle det vara?
- Spaghetti bologniese (?)



18. Värsta som har hänt dig?
- Alla har hemligheter. ;)

19. Bästa som har hänt dig?
- Det skulle nog kunna vara Clide.

20. Du skrev i ngt inlägg att du "återgår till att vara sur och nere precis som du varit resten av månaden"
Varför har du varit det?
- Haha, ibland är man väl bara sur och opepp på livet? Jag har varit det fett länge nu och jag börjar fundera över om jag mest är trött på mig själv eller allt runtomkring, dessvärre lutar det åt mig själv. ;)

21. Vad är det för prickig häst du rider på din header?
- Öhm den heter typ Racklo. Red den första gången på tävlingen som fotot kommer ifrån. Det var min tränares häst som hon skulle sälja, han var gullig (men kom tillbaka några månader senare med en mongostämpel i pannan).

22. Vilka ungdomsledare hade du när du var på ridläger på AW?
- Jag har haft Amanda Ahlstedt, Isabelle Kvist, Sandra Lundmark, Malin Karlsson (hehe) och Hanna Holmström.

23. Är du proffs eftersom du jobbar med att tävlingsrida hästar åt Anna?
- Haha nej verkligen inte, jag har bara tur :).

24. Malmö eller Kristianstad??
- Är det ett skämt eller? Malmö of course!

25. När började du rida?
- Jag har suttit på hästar sen jag var såhär stor --> . <-- Sen får ni själva bedöma när man börjar rida på riktigt, men jag deltog flitigt i fyraårsgaloppen. ;)



26. Favoritfärg på naglarna?
- Neutrala, funkar till allt ;).

27. Vad fick du i julklapp?
- Parfym, kläder, pengar, presentkort, ridhandskar, filmboxar, underkläder och lite annat smått och gott.

28.  Vad önskar du dig i julklapp ensålänge?
-Det har just varit julafton och mellandagsrea, jag önskar mig inget just nu, haha.

29. Var köpte du din stövlar?
- Falsterbo, minns inte vad shoppen hette.

30. Hur hittade du ponnytävlingar när du tävlade ponny?
- Genom TDB I guess..?! Innan TDB fanns så fanns ngt annat system, jag har ingen koll - oftast var det hästägaren som anmälde mig eller sa vart jag skulle åka, jag valde sällan tävlingar själv.

31. Kommer del 3 av din årsresume din sega jävla höna? :* <3
- Känner att det är lämpligt att börja med del 2. ;)

32. Saknar du mig mycket eller jättemycket?! (Bäst för dig att du säger jättemycket!)
- Lovisa, självklart saknar jag dig jättemycket. Grattis på födelsedagen.

33. Är stallet där du står nu bra?
- Japp det skulle jag nog vilja påstå - bra rutiner för hästarna, fint ridhus, bra utebana, stora boxar, trevliga människor och relativt enkelt.

34. Du har sagt att du ofta rider Cortess överställd, och jag minns inte vf xD Varför gjordfe du det?
- Haha, där här är Stefan Sjögrens hetaste tips till alla med starka hästar: Ha dem överställda så kan de inte bara springa framåt, då måste de jobba lite i sidorna och blir mjuka på köpet också.  Cortess blir så jävla stark när "alla fyra hjulen rullar jämt" eller vad man ska säga. Så överställningstipset kan vara det mest användbara Stefan gett mig! Loveit..!