.

En kebab och massa dösnack senare är jag människa igen. Herregud vad gott det är med ofräsch snuskkebab, jag har inte ätit det på flera månader. Alla som känner mig blir alltid så förvånade över att jag äter något så onice som kebab - det tycker egentligen jag själv också - kebab är ju faktiskt allt som börjar på o... ofräsch, osund, onice, onyttig, okvinnlig och inte minst otroligt slemmig. Trots alla dessa o-ord är kebab en räddare i nöden.

Hästarna fick precis kvällshö och jag funderar på att duscha en gång till. Dock är chansen att jag skulle våga mig ner dit ensam väldigt liten, nu saknar jag Ville Valp. Förra veckan tvingade jag honom att duscha med mig ett par gånger, in case of att HIV-mannen skulle dyka upp. Då skulle störiga lilla Ville bli hjälte äta upp honom, det vet jag. ;)

Kristina tycks också ha dissat mig. I övrigt är allt bra och nu ska jag göra hästscheman. Haha, jag ska alltså aktivera min icke igångsatta hjärna.