.

Axel somnade i mitt knä. Först fick jag panik, sen tyckte jag att han var söt. Sen återgick jag till att ha panik, och lyckades slingra mig loss, sen tyckte jag att han var söt igen när jag la honom i soffan.

Nu har jag lyckats organsiera kaoset som vi med gemensamma krafter lyckats åstakomma under dagen. Erik ligger i byrån och leksakerna springer runt, eller hur var det nu..? What ever, i vilket fall som helst så har ännu en barnpassardag gått och både barnen och jag är fortfarande i våra sinnens fulla bruk. Malin fortsätter att ha koll på läget, och tack vare henne är snart vår matblogg färdig att presenteras för er.

Erik kastade precis en pokemon med all världens kraft rakt genom rummet - bäst att jag tar skydd innan jag får Pikkaccu i huvudet. Han ser läskigt vass och kantig ut, inte ett dugg runt och fluffig som i filmerna. Förresten ville jag ha Ponita när jag var liten, den vita ponnyn med brinnande man och svans - äre konstigt att man blir störd eller?