.

California var en gullehäst i morse och Cortess var kaos och rena helvetet att rida, förmodligen för att jag är så less på att det aldrig går bra i vänster galopp. Idag blev jag så jävla förbannad att jag inte var långt ifrån att sitta av häststackarn och släppa den i skogen, jag var uppriktigt sagt färdig att strypa henne. Hon kan, jag vet att hon kan (det är väl klart att hon kan?), men hon vet att hon kan komma undan, och det gör mig galen. Känslan av att sitta på världens finaste häst som går super fram tills man fattar vänster galopp är blä.

När jag skrittade av fick jag nog och ringde min dressyrtränare, Amalia, som jag tränar för hemma. Med en blandning av uppgivenhet och frustration fick jag fräst av mig vad som var problemen och en träning med Carma och Cortess väntar - äntligen ska jag få hjälp med problemen som jag förgäves försökt lösa på egen hand i 1,5 månad. Dressyrtrim skulle kunna toppa listan över värdelösa saker att roa sig med, men shit vad jag ser fram emot det.

Nu passar jag och Malin barn. De är helt freakin crazy och roar sig med att typ... riva huset, kort sagt. Malin som är både bra och van vid barn kom på idén att visa Pokemon-filmer för dem, nu blev det knäpptyst i det förut onormalt högljudda rummet. Alex sitter kvar under bordet och drar i mina tår, det kittlar, hahaha. Nu drog han också - Malin är pro.