.

Nu dissar jag dressyr. Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig någonsin igen rida Carma eller Cortess på ridbanan om jag inte får hjälp. Jag tänker inte sitta och sparka hästar i magen och vara skitledsen och arg i onödan, då gör de sig bättre ute i skogen i full galopp.

Jag är fruktansvärt omotiverad att ens gå ut i det välstädade stallet. Jag vill inte hänga med hästarna, jag vill inte rykta på Carma, jag vill inte kela med Dream eller klappa på California. Jag vill inget alls som har med fyrbenta varelser att göra.

Det ska bli så skönt att Anna kommer hem ikväll. Då har jag både överlevt två veckor på gården och har en utmärkt tränare att beklaga mig för.