.

Min lilla ponnyplutt, så liten och försiktig han är! Och så underbart det var att rida en häst som lyssnar på min minsta vink, som är så lätt i handen att en sytråd vore tygel nog och som travar så mjukt att man bara gungar med. Fina, fina Clide.

Han har blivit superlurvig och går runt i hagen och myser i sitt snodda täcke just nu tillsammans med Arthur. Att få springa runt i vårt stall, med våra snälla, lugna dressyrponnyer som uppskattar att jag kommer dit känns helt fantastiskt. Att en häst kan utstråla sånt lugn och njutning hade jag helt enkelt glömt bort.

Nu bär det av till Gia och Peter för biolightning av min rygg.