Fett classy ställe in the middle of nowhere
Jag orkade inte blogga igår. Jag pallade inte blogga i morse. Men nu är jag back on track, och kan därför berätta om gårdagens tävling på Sveriges kanske flottaste anläggning.
Alla vet väl vid det här laget att AW besitter Sveriges bästa ridbana, massor av mark och enorma, fina hagar - men det finns en till klubb i det här landet som nästan (men bara nästan) har lika mycket uppvägande plus.
Helsingborgs Fältridklubb är wow. Hagarna (som visserligen är lika små som våra boxar) är jättemysiga med träd i, det finns anlagda ridstigar rakt in i en lövskog, stallen ligger som i en fyrkant, och i innergården som bildas där finns en söt liten ridbana. Portarna till ridhus och maneger är superflotta, och in på banan har de scendraperi som de drar undan.
Ja, en mer classy anläggning för så många hästar har jag inte sett på år och dar. Det ser mer ut som ett snobbstall i Tyskland än en ridanläggning i Sverige. Dock (för att inte hissa HFRK till skyarna) så har de trots sitt "superfina hindermaterial" så tråkiga hinder om man jämför med Skyrup. Och en ganska oorganiserad tävling... och 25 minuters paus mellan klasserna. ;)
Anyway, jag red 90, 100 igår. I första klassen red jag ganska hårt som en kratta och vägarna blev slarviga. Resultatet blev ett rivet hinder men en bra tid eftersom det mellan varven gick lite fort, haha. I andra klassen red jag väl fortfarande som en levande kratta, men vägarna blev bättre och vi petade ett hinder... men det kan jag ta på mig, det också. Cortess var en snäll liten häst som vanligt och jag tycker så mycket om henne!
Longeringsvolt som man red igenom för att komma till framhoppningen.
Framridningen med stallen på sidorna!
Fortsättning från longeringsvolten till framhoppningen, äre konstigt att man nästan red vilse..?
Alla vet väl vid det här laget att AW besitter Sveriges bästa ridbana, massor av mark och enorma, fina hagar - men det finns en till klubb i det här landet som nästan (men bara nästan) har lika mycket uppvägande plus.
Helsingborgs Fältridklubb är wow. Hagarna (som visserligen är lika små som våra boxar) är jättemysiga med träd i, det finns anlagda ridstigar rakt in i en lövskog, stallen ligger som i en fyrkant, och i innergården som bildas där finns en söt liten ridbana. Portarna till ridhus och maneger är superflotta, och in på banan har de scendraperi som de drar undan.
Ja, en mer classy anläggning för så många hästar har jag inte sett på år och dar. Det ser mer ut som ett snobbstall i Tyskland än en ridanläggning i Sverige. Dock (för att inte hissa HFRK till skyarna) så har de trots sitt "superfina hindermaterial" så tråkiga hinder om man jämför med Skyrup. Och en ganska oorganiserad tävling... och 25 minuters paus mellan klasserna. ;)
Anyway, jag red 90, 100 igår. I första klassen red jag ganska hårt som en kratta och vägarna blev slarviga. Resultatet blev ett rivet hinder men en bra tid eftersom det mellan varven gick lite fort, haha. I andra klassen red jag väl fortfarande som en levande kratta, men vägarna blev bättre och vi petade ett hinder... men det kan jag ta på mig, det också. Cortess var en snäll liten häst som vanligt och jag tycker så mycket om henne!
Longeringsvolt som man red igenom för att komma till framhoppningen.
Framridningen med stallen på sidorna!
Fortsättning från longeringsvolten till framhoppningen, äre konstigt att man nästan red vilse..?
Kommentarer
Postat av: En av tjejorna på banan igår:)))
Hej jag läser din blogg och var funktjonär i går på tävlingarna på hfrk, ville bara säga att du rider jätte fint och att dina runder var super fina!! Men måste fråga hur många olika stövlar har du? Och hur gammal är Cortess? och du? :) förlåt för många frågor :))
Trackback
