.

Först gick det fantastiskt bra med Cortess, ja faktiskt gick det riktigt bra fram tills sista galoppen. Då brast allt och det blev oorganiserat kaos av hela ekipaget istället. Jag blir så arg på mig själv när jag tappar tålamodet med hästarna, jag vet ju om att det egentligen inte är okej. Å andra sidan måste man kanske göra det ibland när man känner att hästen bara ignorerar ens desperata försök att rida ordentligt.

Well, slutsatsen av dagens lilla ridbråk blev att jag kan rida Cotress på yttertygeln i vänster galopp (yes) och att både hon och jag vet om att hon kan mer än mig, och att jag har bättre balans än hon - det fick vi erfara då vi båda lackade på varann och Cortess tog sista utvägen - att försöka dumpa mig i ridbanesanden. Det lyckades hon tack och lov inte med.

Nu ska vi äta lunch. Mitt projekt (Snigeldrömmen) går galant och vi travar så långsamt att Harry framstår som ett hetsigt fullblod med eld i baken. Cortess har fått extra pussar och mys i stallet och ser nöjd ut i hagen, nu kan jag andas ut. Carma står näst på tur, jag ber till gud om att hon ska vara på extremt gott humör och dansa över ridbanan...