Dramaqueen
En tjej som jag länkat till förut, Emma, skrev ett jättebra inlägg om folk som aldrig undviker draman i sina liv. Ni kan hitta det här.
Det fick mig verkligen att tänka till - på bloggen säger jag ju oftast precis vad jag tycker och tänker, det är det jag anser att bloggning går ut på. Visst finns det situationer då jag måste vara blank som ett papper - antingen för att det kan orsaka ett tredje världskrig eller för att jag sätter någon annan i skiten om jag börjar gagga - men utöver det brukar jag hålla mig till mina åsikter.
Så är det inte i verkligheten. Det är faktiskt ytterst sällan jag överhuvudtaget nämner något om vad jag tycker och tänker av den enkla anledningen att jag inte känner något behov av att göra mig hörd. Visst kan jag säga emot och argumentera om någon säger något jag anser vara helt åt helvete fel, men jag tar aldrig upp heta ämnen själv. När jag nu funderar så är det en enkel försvarsmekanism skulle man väl kunna säga, jag hatar tjejdraman och är inte ute efter att hamna i löjliga fighter med folk för det ovärda priset att få mina åsikter hörda. Då är jag hellre tyst och tänker i mitt stilla sinne att personen i fråga är ett tvättäkta stolpskott.
Å andra sidan tillhör jag inte heller skaran av internetfjortisar som nickar och håller med i verkligheten, och som sedan springer hem och skriver spydiga blogginlägg. Visst kan jag skriva spydiga inlägg, men inte utan att ha sagt (åtminstone delar) av vad jag tycker till personen i fråga.
Nej, på bloggen regerar mina åsikter och långtråkiga idag-gjorde-jag-inlägg, men det är ju sånt som är så fantastiskt bra med bloggar! De som bryr sig och vill veta kan läsa, de som inte vill se röken av mig och mina eventuella åsikter slipper. Om jag skulle stå och predika IRL skulle folk vara så illa tvugna att antingen lyssna eller be mig dra åt helvete, och eftersom jag hatar draman så låter jag bli ;).
Sen så är jag (vad folk än säger) ganska blyg. Med det nämt riskerar jag väl att få x antal spydiga sms från kompisar som glömt bort att jag faktiskt är blyg - så blev det sist jag nämnde ordet - men det bjuder jag på. Sms är gratis nuförtiden, right?
Det fick mig verkligen att tänka till - på bloggen säger jag ju oftast precis vad jag tycker och tänker, det är det jag anser att bloggning går ut på. Visst finns det situationer då jag måste vara blank som ett papper - antingen för att det kan orsaka ett tredje världskrig eller för att jag sätter någon annan i skiten om jag börjar gagga - men utöver det brukar jag hålla mig till mina åsikter.
Så är det inte i verkligheten. Det är faktiskt ytterst sällan jag överhuvudtaget nämner något om vad jag tycker och tänker av den enkla anledningen att jag inte känner något behov av att göra mig hörd. Visst kan jag säga emot och argumentera om någon säger något jag anser vara helt åt helvete fel, men jag tar aldrig upp heta ämnen själv. När jag nu funderar så är det en enkel försvarsmekanism skulle man väl kunna säga, jag hatar tjejdraman och är inte ute efter att hamna i löjliga fighter med folk för det ovärda priset att få mina åsikter hörda. Då är jag hellre tyst och tänker i mitt stilla sinne att personen i fråga är ett tvättäkta stolpskott.
Å andra sidan tillhör jag inte heller skaran av internetfjortisar som nickar och håller med i verkligheten, och som sedan springer hem och skriver spydiga blogginlägg. Visst kan jag skriva spydiga inlägg, men inte utan att ha sagt (åtminstone delar) av vad jag tycker till personen i fråga.
Nej, på bloggen regerar mina åsikter och långtråkiga idag-gjorde-jag-inlägg, men det är ju sånt som är så fantastiskt bra med bloggar! De som bryr sig och vill veta kan läsa, de som inte vill se röken av mig och mina eventuella åsikter slipper. Om jag skulle stå och predika IRL skulle folk vara så illa tvugna att antingen lyssna eller be mig dra åt helvete, och eftersom jag hatar draman så låter jag bli ;).
Sen så är jag (vad folk än säger) ganska blyg. Med det nämt riskerar jag väl att få x antal spydiga sms från kompisar som glömt bort att jag faktiskt är blyg - så blev det sist jag nämnde ordet - men det bjuder jag på. Sms är gratis nuförtiden, right?
Kommentarer
Trackback
