Det som aldrig blev vårt

Imorse red jag Paris, det gick superbra, nästan så bra att det var roligt att rida unghäst. Paris kommer att bli en stjärna med rätt ryttare (precis som det står i varenda jävla unghästannons) men jag menar faktiskt vad jag skriver. Hon är en grym häst. Hon bara är sån lixom, ni vet som de tjejerna som bara är skitsnygga, smala, blonda och bra på allt helt ansträngning.

Alaska Soul som tidigare i veckan gjort sitt bästa för att ta livet av oss båda var under dagens rykt-process supersnäll och försökte bara sparka in facet på oss en två-tre gånger. I övrigt var hon jättesnäll, och sprang inte ens över mig när jag gav henne chansen att göra det.

Nu ska jag och Malin fortsätta sukta efter godiset som aldrig blev vårt. Det är hårda ord, och ännu hårdare att överleva med dem som enda sanning, men vi är starka. Det måste vi vara. (HAHAHAHHAHAHAHHA)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0