.

Allt som man trodde att ingen uppmärksammade är plötsligt på allas hästbloggar. Allt det man trodde att ingen brydde sig om pryder nu titlar och rubriker landet runt. Ja, det som ingen någonsin tidigare engagerat sig i är nu det alla hästbloggare står upp för - att stoppa nätmobbingen.

Kanske började det redan för ett år sen, när Sofia Olsson skrev hästvärldens mest uppmärksammade inlägg om hur det var att stå ut med nätmobbing och ponnymorsor som gjorde allt som stod i deras makt för att så brutalt och våldsamt som möjligt döda någon psykiskt. Hon satte ner foten och började sakta men säkert stå upp för vad som var rätt och fel. Efter det följde många bloggare efter, och nu har vi lilla NellieBerntsson som trots sina 11 år är förebilden i bloggvärlden vad gäller kampen mot nätmobbing.

Jag är också där, jag står på deras sida - men tyvärr är det inte det som representerar min blogg. Att hitta spydiga inlägg och småtaskiga pikar är inte så svårt i min blogg, det var bara någon dag sen jag beskrev en skvallerbloggare med orden "fula små grisögon" trots att jag inte ens vet vem som driver bloggen i fråga.

Kanske borde jag helhjärtat och motiverat vandra över till den oskyldiga sidan som envist i ur och skur står upp mot mobbingen, de ökända ponnymorsorna och hårda smällar? I verkligheten vet jag att jag i många sammangang ses som en av de som står upp mot mobbing och orättvisor, men förtjänar man ett sånt rykte om man inte lever upp till det fullt ut? Man kan inte både spara kakan och äta den, (men man kan ju köpa en ny).