.

Nu har jag bokat in 10 körlektioner och fixat ett lösenord till mina teoriprov. Tjoho vad taggad jag känner mig, sitter här och hoppar upp och ner (eller inte). Att köra bil är inte ett dugg miljövänligt, det skadar hur många som helst om året, det tar flera tusen människoliv och missbrukas dessutom ständigt och jämt. Varför vill man så gärna ha det ett körkort? För att man behöver det. Okej. Fine. But still...

Som ett sista PS blir folk med körkort feta, för att gå eller cykla existerar plötsligt inte längre för dem - I dont blame them, jag vill bara inte bli en av de som tar bilen till Ica 20 meter bort.

...och så var jag påväg tillbaka mot Skyrup igen. Dagen har spenderats på ÖP och med Myggan på Ystads småtorg och gator. Jag älskar Ystad - Diagon Alley och Wallanderstaden. Det enda som fattades var Sp3H. Jag träffade nästan alla mina gamla lärare - om jag saknade dem och allt annat? Hur mycket som helst, när jag väl var där. Jag trodde inte att jag saknade det, men det gjorde jag. Skitmycket.

Jag lyckades efter många om och med kränga med Maltes och införskaffa en kofta, en tjock tröja och trosor. Jag är fett nöjd, det känns alltid bra att sätta sprätt på pengar.

Hej jag läser din blogg och var funktjonär i går på tävlingarna på hfrk, ville bara säga att du rider jätte fint och att dina runder var super fina!! Men måste fråga hur många olika stövlar har du? Och hur gammal är Cortess? och du? :) förlåt för många frågor :))

- Hej och tack så mycket :)!

Jag har 4 par stövlar, men jag använder bara tre av dem. Cortess är typ 11 år..? Eller 10? Eller 8, eller varför inte 12? Haha, jag vet inte hur gammal hon är, men typ 10.

Jag är 19, men ser ut som 12... :)

Kan vara det roligaste i år.  Jag fetmarkerar det jag håller med om, just for fun. Jag skrattar så jag döööör...

01 ”Stockholm luktar piss och möglig ost som har legat på ett köksbord i tio år.”

02 ”I Stockholm har vi rödljus, sade en stockholmare till mig. Han frågade också om vi hade hört talas om Darin.”

03 ”Alla udda och sjuka människor söker sig till Stockholm så att de kan leva ut sina sjuka fantasier. Det blir så i större städer. Galenskaperna blir accepterade.”

04 ”Alla inflyttade gnällspikar påtalar hela tiden hur illa de tycker om Stockholm tills de kommer hem till Rödnackemåla och är ’världsvana kungar’ på lokala Statt.”

05 ”De springer för fan i rulltrapporna.”

06 ”De tror att de är bättre än alla andra för att de bor i samma stad som kungen.”

07 ”Alla verkar vara så ohärdade och beroende av kläder, teknologi och dylikt. Ungefär som små barn som inte vet någonting om livet och inte klarar sig utan sina föräldrar.”

08 ”Stockholm är så pinsamt självmedvetet, kyligt, taskigt och vidrigt. Jag hatar att jag vuxit upp här och att jag blivit som dem.”

09 ”De klarar inte ens av 2 centimeter snö, då ställer de in alla bussar och tåg, jävla fjollor! Själv lever man med en till två meter snö och klagar inte när det blåser och är –25!”

10 ”All jävla betong, allt är grått, tråkigt, trångt, mycket skabbigt folk, trafik och liv hela jävla tiden. Plus att tunnelbanan är äcklig. Hela tunnelbanesystemet är som en offentlig toalett; smutsigt och orent.”

11 ”Finns vackrare, trevligare, större städer som inte är undangömda i ett avlopp.”

12 ”Många stockholmare har en otroligt äcklig dialekt.”

13 ”Det ligger närmare Sibirien än resten av Sverige. Det enda resmålet som ligger nära är Finland, vilket är ganska backwater.”

14 ”Alla jag känner som flyttat/bor i Stockholm har fastnat så hårt i mentaliteten där. Det vill säga banala saker såsom mode, livsstil av olika slag och annat som människor snabbt verkar börja bry sig mer och mer om.”

15 ”Stockholmare kan nämna sin stad i samma andetag som New York, Tokyo och Paris vilket gör att de framstår som helt verklighetsfrånvända eftersom sanningen ligger närmare Budapest, Minsk eller Wien.”

16 ”Rekommendationen är att flytta från Stockholm. Om inte annat för miljön. Stockholmsbeteendet kan ha sina orsaker i hjärnskador på grund av luftburen förgiftning.”

17 ”Generellt är stockholmare jävligt högfärdiga.”

18 ”Det finns nog flest manliga modebloggare per capita här och det äcklar mig.”

19 ”När nollåttor kommer norrut tror de att de kan bete sig hur som helst, dessutom kan de inte köra bil så fort lite snö kommer.”

20 ”Stockholmare är stressiga och allmänt otrevliga, för det mesta.”

21 ”De har så svårt för att tala manligt.”

22 ”Ni verkar leva i en egen värld och tror att allt kretsar kring er.”

23 ”Allt skit i detta land kommer från Stockholm och dess makthavare.”

24 ”Problemet med stockholmare är att de tänker så mycket på sig själva.”

25 ”Vidrigaste stället på planeten. Männi­skorna är oförskämda, respektlösa och fula och korkade.”

26 ”Det jobbigaste jag vet med stockholmare är att de alltid ska spela stekare när de kommer utanför hemstaden. Det spelar ingen roll om de bor i Rinkeby, när de är utanför Stockholm så är de stekare som hänger på Stureplan. Det tragiska är att brudar tror på det.”

27 ”Jag hatar staden för att den ligger långt bort.”

28 ”Varje gång jag kommer dit och kliver ner på t-banecentralen så blir jag påmind om varför jag inte vill vara där. Trångt, fult, äckligt mycket folk och en massa avgaser.”

29 ”De som flyttat hit i vuxen ålder och inte känner att de hör hemma riktigt måste hävda sig mot landbygdsfolk för att visa att de minsann inte är bönder längre.”

30 ”Stockholmare är oerhört dryga. När man frågar efter en pizzeria går de bara förbi, i bästa fall kanske man får ett bestämt ’nej’.”

31 ”Stockholmare beter sig som amerikaner, allt utanför egna staden/staten är oviktigt, allt som behövs finns här. De känns ofta obildade, korkade, ungefär som en typisk blond tjej.”

32 ”Det kan vara så att en hel del latenta homofiler ute på landet är avundsjuka eftersom stockholmare är mer toleranta och stockholmsbögarna kan gå på gayklubb helt öppet, medan lantishomosarna tvingas dölja sin läggning och överkompensera med lite homohat.”

33 ”Det räcker att man småpratar lite på tunnelbanan för att personen ska tro att man rymt från någon institution.”

34 ”Allt som sker i Stockholm framställs som om det vore av intresse för hela världen. Jag har träffat engelsmän som inte ens vet vad Sveriges huvudstad heter. Stockholm är inte särskilt hett utanför Stockholm.”

35 ”Stockholmare är som fiskmåsar. De bara skränar och skitar ned!”

36 ”När jag säger att jag hatar Stockholmare hatar jag den där typiska, dryga stockholmaren som på något vis lyckas (antagligen med flit) inflika i en och samma mening att de kommer från Stockholm, att Stockholm är bättre än andra städer och att stockholmare är bättre människor än andra.”

37 ”Första veckan i lumpen (Boden) stod vi uppställda på ett led för att hämta ut våra vapen. Hör någon ropa ’kolla grabbar, det e en reevunge. Den klettrar i tredet’, varpå en norrlänning säger ’vafan, de är ju en ekorre’. Det är ett bevis på hur smart en stockholmare är.”

38 ”Jag blev meddragen till ett ställe som hette F12 eller dylikt av ett popsnöre som mina kompisar känner. Värsta kvällen i mitt liv.”

39 ”Jag hatar stämningen som ligger över hela staden. ’Kuta eller dö’-känsla.”

40 ”Vissa stockholmare tror att de är så annorlunda. Jag har svårt att se att det finns många länder som är så homogena som Sverige. Åker du till någon medelstor stad så kommer man inte att märka någon skillnad mot Stockholm på annat sätt än storleken.”

41 ”Bönderna i detta avlånga land är så avundsjuka på att vi är så mycket smartare och snyggare än er andra. Klipp er, skaffa er ett jobb och tjäna de pengarna ni behöver för att kunna flytta till den kungliga Hufvudstaden så kanske ni kommer någon vart här i livet.”

42 ”Stockholmare står för all båtfylla och alla båtolyckor i hela skärgården.”

43 ”Stockholmare kommenterar/härmar/skrattar alltid åt ens dialekt.”

44 ”De jobbar i någon liten kiosk i Stockholm och sparar så mycket som möjligt för att komma till västkusten på sommaren och bränna pengar och spela rika.”

45 ”Stockholm är ju det riktiga Sverige och symboliserar allt vad det innebär. Det vill säga kallhet, stelhet, tristess, sosse-brats, inavel, ogästvänliga, omänskliga varelser.”

46 ”Människor håller sig i sina små ’gäng’ och vägrar släppa in någon annan.”

47 ”Alla tjejer älskar stockholmare, är det där tån klämmer? Bönderna får stå och skämmas med högaffel och skit i ansiktet.”

48 ”Vi jobbar på kontor och vi är den mest högutbildade befolkningen i Sverige.”

49 ”Vanligt fenomen i många länder att övriga landet avskyr huvudstaden. Det har nog att göra med ärvd avsky mot den plats där forna tiders diktatorer (kungar) härskade och avundsjuka eftersom dels den politiska makten är koncentrerad dit, dels för att huvudstaden brukar vara betydligt rikare än landet i helhet.”

50 ”Ni kallar era sommarstugor för ’mitt land’. (Jaha – vilket land är det då? Nollåttistan?)”

51 ”De är oftast dryga, jävligt många är låtsasmytomaner, typ kommer upp till Norrland och skryter om hur de känner Markoolio. En sa till och med att hans farmor hade ordnat ett CS-LAN för de bästa klanerna i världen.”

Vad är oddsen på att den billiga snygg-lyktan blev såld typ 1 timme innan jag ringde för att paxa den..? Ibland flyter man riktigt bra genom livet lixom. ;)

Nu blev det guldljus - det var nice. Jag älskar guld, guld är alltid fint. Clide är guldfux. Han är också alltid fin.

Nu ska jag rida sista hästen, shit vad allt har rullat på idag.

Läser en spårad konversation på facebook, deltog jag verkligen i den med alla fjantiga kommentarer? Just nu känns konversationen främmande, men ack så rolig och humoristisk. Den handlar givetvis om Älglöss och får, vad annat skulle något kunna handla om..?

Jag är skithungrig, igen, och inte ett dugg taggad på att göra 50 sit ups innan jag går ner och äter. Sen ska jag prioritera, och ta reda på vilka hästar jag får hoppträna med i eftermiddag. Först när jag vet det kan jag göra en hållbar plan - hinner jag ödsla tid på elaka Alaska Soul, eller får hon återigen bli ett uppskjutet projekt?!

Fåret MC Queen kan ni läsa om på Facebook - ni hittar henne under min senaste statusuppdatering.

Nu blir det andra bullar. Älglusen ska jagas, styckas och halalslaktas, hästarna ska hopptränas för Wemlerth herself imorgon och jag ska börja göra 100 situps om dagen (fast det lutar mer åt 50).

Inte för att jag har blivit sjukt träningsmotiverad eller är sugen på att slänga mig på rygg för att resa mig 100 gånger i rad, utan för att Gia gav det som råd för att avlasta ryggen. Värt ett helhjärtat försök, right? Vad kan gå snett, utom att jag glömmer bort att göra det?!

Efter en panpizza med extra allt, en pirog och lite kladdkaka börjar jag återfå någon form av talförmåga och hjärnaktivitet. För bara ett par minuter sen var jag på den mentalt skadade nivån där allt jag såg framför mig var en Donkenburgare med extra ost och massa bröd - jag kände mig direkt bakfull när jag med dunkade huvudvärk och bitande trötthet suktade efter allt vad fet mat heter. Nu är jag något mer samlad och självdiciplinerad (finns det ens ett ord som heter så?)

Dream Sister van de Rostal var en riktig prinsessa som utan vidare lät mig skumpa ett par varv i paddocken. Malin håller sitt löfte och påpekar med jämna mellanrum att jag sitter som en pissråtta, och det hjälper nog. Jag kände (med betoning på kände) mig mer upprätad i slutet av mitt snigeldröms-pass.

När jag hoppade upp på Carma gick det utför - jag fick en korsning mellan psykiskt och fysiskt meltdown. Min rygg gav upp allt hopp om livet, mitt huvud försökte ringvälta min hjärna och det enda jag såg när jag tittade framåt var den där sliskigt goda hamburgaren från donken.

Till slut hade jag så ont i ryggen att jag på riktigt trodde att jag skulle behöva hoppa av stackars Carma och spy, men efter 15 minuters skritt lättade det igen, och sen lyckades jag fokuera på min hamburgare istället för ryggen igen.

Carma var trots mina icke existerande krav en supersnäll och förstående liten häst, och med det bekräftat börjar jag undra om jag fortfarande ställer för höga krav på min egen ridning - jag är uppenbarligen inte riktigt så grym som jag vill vara, och kanske inte borde ställa krav som om jag vore det då heller.

När jag var yngre hade jag feta problem med mina krav. Jag ställde höga krav på ALLA, inte minst på mig själv. Allt skulle vara top notch, annars var det inte bra nog. Det var lite jobbigt, eftersom ingenting någonsin är 10 poäng, haha.

Vill du gästblogga?
- Skriv bästa motiveringen och vad ditt inlägg ska handla om, så får du chansen att gästblogga (aka få dina åsikter hörda/berätta något/hjälpa mig att hålla igång bloggen...höhö)

Axel somnade i mitt knä. Först fick jag panik, sen tyckte jag att han var söt. Sen återgick jag till att ha panik, och lyckades slingra mig loss, sen tyckte jag att han var söt igen när jag la honom i soffan.

Nu har jag lyckats organsiera kaoset som vi med gemensamma krafter lyckats åstakomma under dagen. Erik ligger i byrån och leksakerna springer runt, eller hur var det nu..? What ever, i vilket fall som helst så har ännu en barnpassardag gått och både barnen och jag är fortfarande i våra sinnens fulla bruk. Malin fortsätter att ha koll på läget, och tack vare henne är snart vår matblogg färdig att presenteras för er.

Erik kastade precis en pokemon med all världens kraft rakt genom rummet - bäst att jag tar skydd innan jag får Pikkaccu i huvudet. Han ser läskigt vass och kantig ut, inte ett dugg runt och fluffig som i filmerna. Förresten ville jag ha Ponita när jag var liten, den vita ponnyn med brinnande man och svans - äre konstigt att man blir störd eller?

Vi passar barn, igen. Det går bra, över förväntan till och med. Fast det är uppenbart vem som är pro av oss två, Malin är den som har koll på läget, jag är fortfarande på den orutinerade nivån där jag håller lite händer, försöker rädda katten och på sin höjd ger Axel en skvätt vatten. 

Har shoppat mat, lagat mat (jag hatar det) och ridit Cortess. Vi red ut, galopperade i backen. Lagom IQ-befriat men ack så nödvändigt för lilla tjocksmocken. 

Funkar inte att ladda upp bilder, internet går i slow motion och jag har inte tid att vänta. 300 AW-kuvert till våra elever väntar, och det gör körskoleteori och morgondagens planering också. Imorgon är vi ännu ett steg närmare körkort, vi ska nämligen på den ökända, ohälsosamt tråkiga riskettan.  

Malin och jag ska starta en matblogg, en grym sådan som kommer att få Mat-Tina att framstå som inkompetent i både skrift och matlagning. Dock har vi inget vidare stöd från vänner och bekanta - här om dagen satt Anna i köket och skrattade åt oss när vi lite diskret försökte välja allsidig kost. Men nu ska hon få se, vår matblogg - som ännu inte har ett namn - kommer att bli top notch.

Såå.. Vad tycker ni att vår blogg ska heta? Fastfood, food42, foodforyou..? Vi kommer lixom inte på det DÄR namnet, som är så klockrent awesome, om ni fattar vad jag menar. Den som kommer på det bästa namnet till min och Malins matblogg får en länk, miniintervju och en gästbloggning!

This or that..?

Det krävdes inte mindre än en heldag i Kristianstad för att få oss alla nyklippta och snygga. Punkfrisören var sjukt skillad och behaglig, jag har aldrig någonsin låtit någon "klippa luggen hur fan som helst," jag tillhör skaran som vanligtvis ger Hitlerinstruktioner och mordhotar frisören i förebyggande syfte.

Nu har jag i alla fall snelugg och något mindre slitet hår. Det känns bra, även om det tog tre timmar och kostade skjortan.

Idag har jag inte bara klippt mig, jag har dessutom hängt med småbarn hela dagen. Nu är känslorna blandade, lite lättnad, lite ångest och lite stolthet. Alex och jag gick runt i stan en timme och tittade på munkätande farbröder, läskiga fjortisar och coola skate-killar. Man blir helt nojjig av att hänga med en baby - plötsligt var jag väldigt väl medveten om vilka människor som gick bakom mig, när det kom ett gäng alkisar skyndade jag mig där ifrån (gud bevare lilla Axels mentala hälsa, sånt bedrövligt ska han inte behöva se innan han ens fyllt ett) och jag tittade på vägen ungefär 120 gånger innan jag vågade gå över.

Well, både jag och Alex lever ännu och dagens avslutades på en Kinaresturang där jag delade ris med både Erik och Alex. För två år sen skulle jag fått kväljningar av att ens se dräggel på bordet, nu mer eller mindre åt jag det - borde jag bli orolig för min mentala hälsa?

Både Erik och Alex är söta, och tur är väl det. Nu ska jag återgå till mina blandade känslor över mina babyäventyr.

Miami ska inte bli hoppstjärna, hon ska bli popstjärna, eller hårdrockare, att döma av hennes frisyr.

Carma gick bradåligt, om ni fattar vad jag menar, det gick super emellanåt, för att sedan övergå till fasen där vi bara fuckar runt, för att till slut ordna upp sig igen. Hur kommer man ifrån dampprocessen..?

Cortess och jag gjorde vårt livs bästa vänstergalopp, den var lång och hastig, men nog fán anade man en krökt nacke och någon form av samling - jag är evigt tacksam för hjälpen och tipsen jag fick igår.

Panpizza, kakor och godis stod som vanligt för vår exklusiva lunch, och nu ska California få springa en runda i skogen.

Gissa vem jag sprang in i just när jag gick ut i stallet för att rida Cortess? De som ägde och tävlade henne förut, SCORE!

När jag beklagat mig över min vänstergalopp och ridit en stund bytte vi hästar, och jag lovar att den hästen jag satt upp på bar den mjukaste sadeln ever (sajkat skön). Anyway, jag fick lite tips osv för hur jag ska få rätt på galoppen, nu är jag fett taggad att prova.

Paris uppförde sig väl trots lite nervositet från hennes sida. Jag tycker det suger att rida unghästar, hur kul är det egentligen att trava runt på en lina varv efter varv och träna på att få jämn takt och att sakta av..? Haha, lilla Paris var supersnäll och helt slut efteråt.

Shit vad trött jag var i morse när jag gick ut och fodrade hästarna. Det var typ ett skämt. Jag brukar aldrig vara speciellt seg på morgonen, men i morse var det verkligen FML-känsla. Dessvärre tror jag att jag håller på att bli sjuk, fan vad klent.



Anna Dickson kommer ikväll för att klämma på California och titta på medan jag bestiger Dream, höhö. Tummen upp!

Minns ni att jag skrev att Laban var uthyrd till en ridlägerelev? Nu har hon börjat blogga, så om ni vill läsa mer om hur det går för henne och Laban så kan ni titta här. På söndag ska de tävla dressyr, wiie :)!

Såhär dags brukar vi ligga nerbäddade i sängarna. Idag är vi inte ett dugg utmattade fysiskt och sitter därför fortfarande och torterar våra hjärnor med scheman, logistik, körskolor, hästar och tävlingar. Det är roliga saker som planeras, men ack så tidskrävande.

Jag ser verkligen fram emot de inplanerade tävlingarna, jag älskar att tävla. Det gör vardagens eviga tragglande till lyx och hela tillvaron blir lite mer spännande och intressant.

Nu när jag ändå är igång...

Säljer mina svarta Treadstonestövlar m snörning stl 36 (men ganska stora). Säljer dem för att de är för stora för mig, höhö...

800 kr.

Malin och jag har diskuterat. Av disiktuionen kom jag fram till att jag nu ska säga farväl till min trogna, svarta GPA Speed Air tone on tone.

Den är stl 57 och kostade 6100 kr som ny. Jag tänkte ha den på budgivning, för jag vet inte riktigt vad jag ska ta för den.

Budet börjar på 1500 kr, skicka ditt bud via mail/kommentar med mailadress.

 
Direktköp: 3500 kr. (Alltså, om ni vill ha den utan att ge bud, så 3500 kr)

Med Ronny på Hemköp. Känns stabilt. På gården är Hippson och fotar till sin nya hoppbok, denna gången med supertrevliga Elin Sjögren och hennes vackra springare som modeller.

Dagen börjar seriöst nog med morgonmöte och efter det tänker jag rida Carma - då har jag all energi kvar. Min plan är nämligen att det ska gå bra idag, vad som än krävs. Haha, mina planer är ju inte kända för att vara hållbara, men det är värt ett försök.


SuperduperCarma

Hej Evelina jag har en sak jag funderat på vi känner inte varandra men alla och då menar jag alla jag pratat med säger att du är jättebra på hästar och att rida och att du kan göra häst av vad för skit som helst. Och om du skulle få en bra häst skulle du nå toppen direkt. Nu säger du atyt du har bra hästar carma och cortesss kommer du att nå toppen?

Mvh Sandra olsson

- Haha, man ska inte tro på allt man hör. Att jag rider på bra och superfina hästar nu stämmer väl överens med verkligheten, Anna har en förmåga att skaffa topphästar och både Carma och Cortess platsar under den rubriken. Carma är Annas gamla tävlingshäst, och Cortess gick breeders som femåring.

Dock kräver så fina topphästar lite ryttare, och den ryttaren är inte jag. Både Carma och Cortess kan så mycket mer än vad jag kan, vi spelar inte alls på samma nivå. De kan allt, jag kan inget - för att förklara det så enkelt som möjligt.

Jag har aldrig fått rida så bra hästar förut, de hästar jag rider och som gett mig chansen att visa vad jag går för är de hästar vars ägare jublat om de tagit sig över 1m utan att slå ihjäl någon på vägen dit.

Med det sagt förstår du säkert att jag inte kommer att nå någon topp, trots att Anna nu ger mig alla chanser med sina fantastiska hopphästar. Jag är verkligen jätteglad att jag får rida och tävla med så bra hästar som hon erbjuder, men jag är inte rutinerad på det sättet. Jag är bra på att sitta kvar på hästar som helst av allt vill slänga av mig och hoppa på mig, och jag är bra på att banka runt skräphästar som hatar hinder. Att rida riktigt bra hästar, det har jag faktiskt aldrig gjort förut.

...och som vanligt kollar de inte upp saker innan de publicerar sitt väl valda skitsnack som de så omsorgsfullt vävt ihop utan att ha kollat upp källorna, eller i detta fallet, öppnat sina fula små grisögon. ;)



Som ni alla säkert vet så har jag hjälm vilket inte är alldeles för svårt att se (dock tydligen för mycket begärt att en snorunge som driver något skvallerskit ska kunna uppmärksamma något sådant). Dock har det varit en del kommentarer om att "hon verkligen borde tänka på sitt huvud" och "fan vad dumt att rida en så dum häst utan hjälm"-snack. Till alla er som deltagit i de inte så detaljerade och intelligenta diskussionerna kan jag ännu en gång meddela att mitt huvud var väl skyddat av min hjälm - tack för er omtanke.

Skvallerbloggar är okej - sålänge de håller sig till fakta och verklighet.

Hästarna har fått frukost och jag har lagt upp en plan för dagen, mitt nya schema börjar nämligen inte gälla förrän imorgon. I det schemat har jag till och med lagt in att jag ska åka hem ett par dagar, ganska flitigt va? Tyvärr är schemat fortfarande inte rimligt rent tidsmässigt. Jag brukar se till att ha saker att göra i stort sett hela min vakna tid, men jag har kommit till den punkten där jag inser att det är mycket roligare att ha tillräckligt mycket att göra för att vara sysselsatt, men tillräckligt lite att göra för att inte behöva stressa och slarva med exakt allt jag gör.

Nu försöker jag skriva ett schema efter de kraven, det går helt ärligt sådär. Å andra sidan är scheman till för att ignorera, precis som regler är till för att brytas. Fast jag vill följa mitt schema, mest bara för att det skulle kännas fett bra att säga till folk, HAHA.

Pizza med Ola och Malin avslutade kvällen. Nu ligger jag i min obekväma säng och tänker på avståndsbedömning och galoppsprång - hur miljöskadat på en skala 1-10? Jag har aldrig varit såhär fokuserad innan en tävling, en vanlig kväll innan tävling gör jag vad normala människor gör en fredagskväll - jag ligger i alla fall inte i sängen strax efter kl 22.00. Haha, ska man vara stolt eller livrädd för att man är på väg mot en alldeles för sund och störd livsstil?

Livet här är alldeles för sunt och långrandigt för min kropp - att ställa om sig tar tid antar jag. Vill man gå ut här får man ta tåget till Malmö, jag har inte sminkat mig på år och dar och det enda jag gör är att rida, äta och sova. Det som oroar mig mest är att jag inte längtar hem till mitt vanliga, betydligt mer speedade och fartfyllda liv. Jag trivs, även om jag skulle önska lite mer liv och rörelse runt mig då och då ;).

Bara för det började hela världen snurra, hahaha. Jag fattar nada, jag får sånna yr-i-huvudet-attacker med jämna mellanrum och måste typ stanna hästen och blunda/sätta mig ner/sluta titta på datorn. Hahaha, så himla stört irriterande och töntigt.

Imorgon ska hästarna klippas, sadlarna putsas och tränsen tvättas - och så kommer så klart söta My, som ska agera hästskötare åt oss.

Just nu känns det mest som en mystävling där man bojkottar cafeterian och har egen fikakorg med sig - som en lagtävling ungefär, där hela laget sitter och fikar tillsammans. Kanske beror det på att jag bara ska hoppa en klass med en häst, det blir full fokus på just det och då finns det utrymme för sådant som annars försvinner i virrvarr av stress, klasser och startnummer på vanliga tävlingsdagar.

Vårt lilla team bestående av mig, Malin, Anna, My, Cortess och Hawana är nog ingen cafeteriamasaker - att sitta lite avsides med våra hemmagjorda mackor med extra sylt i och skratta åt torra skämt är mer på vår nivå, det är åtminstone vad jag tror. Kanske beror det på att jag under så lång tid varit en cafeteriatönt som suttit och minglat med statuskåta människor mellan mina starter att jag saknar det gamla idylliska myset på tävlingsplatsen, kanske beror det på att jag inte kan se något i Hässleholm som flashigt och exklusivt, allra minst deras tävlingsplatser. Det känns som Ystad Ridklubb - litet, skruttigt och helt fantastiskt jättemysigt.

Wie, jag är så glad. Malin is back och vi fick en hopplektion av ingen mindre än Anna Wemlerth herself. Trots att det inte gick något vidare var det en befrielse att ha någon som säger åt mig vad jag ska rätta till - jag kan sitta ensam och mala dag ut och dag in och konstatera alla mina fel och brister utan att vara säker på hur jag ska ändra dem, och det är ganska meningslöst.

Såå - efter en regnig hopplektion har vi fått x antal saker att öva på, inte för att det ändrar speciellt mycket inför lördagens starter, men det är i alla fall en början. Nu taggar vi..

...på vad som komma skall!


Säga vad man vill om MonsterMinus, men söt är han!
Foto: Fanny Kindlund

Gurra spelar datorspel så att planschera trillar ner från väggarna, Kristina kurrar i mitt knä och jag själv har avslutat något som ska föreställa ett fölschema. Jag vet inte riktigt hur Malin och jag ska hinna med allt på en dag, jag kan inte riktigt förklara hur mycket ovärd tid jag lägger på att hämta hästar i hagen - bara en sån ovärd och oundviklig sak som att gå mellan de olika hagarna och stallen är sjukt tidskrävande.

Om man räknar ihop all tid jag lägger på att...

a) Laga min egen mat
b) Hämta hästar i hagen
c) Rykta, sadla och tränsa
d) Sårtvätta

skulle jag lätt få en halv dag till att använda. Jag försöker förtvivlat effektivisera hämtandet av hästar och hämtar flera stycken åt gången, men trots det får jag inga wow-reslutat när jag tittar på klockan. Att rykta kan man ju skära ner hur mycket som helst, men samtidigt vill jag att alla hästarna ska få lite mysigt. Snabbrykt är helt omysigt och gör mer skada än nytta.

Catfight med divan Carma i galoppbacken, behöver jag ens säga mer..? Vi gick två steg - stopp - stegra - snurra runt - få skäll - två steg till - and so on... Efter ungefär 500 meter kunde vi skritta som vanligt, ni kan tro att det var en lättnad att få vinna över en prinsessa som Carma, som alltid tycker att hon vet bäst. Det gör hon i och för sig också, men trots den lilla detaljen är jag grymt angelägen om att få bestämma. Haha.

Efter det hade vi apkul. Att galoppera upp för backen matchar både hennes och min humor, och att göra det hejvilt utan att riskera att trampa ihjäl lilla Ville Valp som springer mellan hennes ben är bara ett plus i kanten. Imorgon ska jag hoppa henne, för imorgon kommer Malin! Då kan vi hoppa tillsammans, det blir bra.

Hawana fick årets i särklass kortaste ridpass. Det var 17 minuter långt, och det ösregnade från första till sista minuten. Sen gav vi upp och skrittade surmulna tillbaka mot stallet. I börjar av vårt blöta ridpass hade vi i alla fall kul, Hawana bockade och gjorde minimala "Pungishopp" - det var roligt... tills det började blåsa ännu mer. Då dissade vi ridningen och roade oss med att lägga upp hö i stallet istället.

Nu ger jag upp hästandet för idag. Om en timme tar jag in hästarna och en timme senare får de mat. Tills dess kan jag ju roa mig med schemat, det måste ju bli så bra att jag gillar det någon gång?


FANNY skicka resten av Minusbilderna! :D

Jag kan inte följa mina egna scheman, jag har aldrig följt ett ridschema någonsin. Ibland har jag fått ett, för att i nästa sekund rycka på axlarna och göra det som känns bäst istället. Idag har jag verkligen försökt att följa det, men resultatet blev inte alls som tänkt.

Jag får försöka se schemat som en tankestöttare istället, där jag kan dubbelkolla att alla moment är med. Jag är så van vid att planera utan att skriva upp att jag blir förvirrad av att vara organiserad, pajjigt va?

Nu är i alla fall alla hästar vaccinerade, Dream Sister har fått en lovande prognos och California har fått en halvkass. Jag gillar när Anna D kommer, hon är alltid glad och trevlig, och svarar  på de frågor jag funderar över. Hur praktiskt är inte det?

Om ett par dagar får jag longera Dream över bomar, vi är taggade :D.


Dreamsister van de Rostal (lagom långt namn, typ som Clide) ;).

Liten update via bilder här från Skyrup!


Jag plåstrar om Cortess med så gulliga bandage att man nästan spyr.. ;)


Tränar lite NH..


En sovande Hawana beskådade (tydligen inte) NH-undret


Fanny såg en livs levande spettkaka och blev helt till sig!

En kebab och massa dösnack senare är jag människa igen. Herregud vad gott det är med ofräsch snuskkebab, jag har inte ätit det på flera månader. Alla som känner mig blir alltid så förvånade över att jag äter något så onice som kebab - det tycker egentligen jag själv också - kebab är ju faktiskt allt som börjar på o... ofräsch, osund, onice, onyttig, okvinnlig och inte minst otroligt slemmig. Trots alla dessa o-ord är kebab en räddare i nöden.

Hästarna fick precis kvällshö och jag funderar på att duscha en gång till. Dock är chansen att jag skulle våga mig ner dit ensam väldigt liten, nu saknar jag Ville Valp. Förra veckan tvingade jag honom att duscha med mig ett par gånger, in case of att HIV-mannen skulle dyka upp. Då skulle störiga lilla Ville bli hjälte äta upp honom, det vet jag. ;)

Kristina tycks också ha dissat mig. I övrigt är allt bra och nu ska jag göra hästscheman. Haha, jag ska alltså aktivera min icke igångsatta hjärna.

Äntligen gick det bra med Carma. Haha, så fort jag ridit i alla gångarter tvärstannade jag hästen och var nöjd för dagen, allt för att inte utmana ödet och få ett dåligt avslut.

Nu ska jag försöka rätta till lite fel jag lyckats göra under veckan, och longera Dream igen om nån timme.

Fanny har åkt tillbaka till Stockholm. Nu är det bara jag kvar här. Det känns helt fantastiskt hemskt, jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar tills Malin kommer tillbaka, haha. Det ösregnar ute, hästarna verkar opepp på livet och jag själv gungar mellan alternativen att äta den äckliga yoghurten eller att vänta tills Anna kommer hem och hoppas på att hon hunnit handla något som kan klassas som mer ätbart än det som finns att tillgå.

Jag red Cortess innan, fast red är nog fel ord. Rasta är närmre sanningen i alla fall. Det gick åt helvete i vänster galopp igen, men eftersom jag redan var så inställd på en katastrof lät jag det bara gå åt helvete - åkte häst i en halvtimme istället.

Nu är det bara Carma kvar, alla andra är longerade, tvättade, stallet är fixat, kontorsjobbet är avklarat - jag kan inte skjuta upp det med fler dåliga ursäkter. Yes, ännu en chans att bevisa för mig själv att jag inte kan.

..och så var det fullt liv på gården igen. Fanny och jag har suttit på ridbanan och försökt bättra på den ganska dåliga brännan, men vi insåg att våra försök var ganska förgäves när vi jämförde oss med Ola, haha. Nu sitter vi istället och bättrar på underhudsfettet med godis och filmer, herregud vad trashigt.

Dream Sister van de Rostal blev bortglömd i allt virrvarr idag. Imorgon börjar hennes dubbelkur, snart kan jag sitta upp igen. Well, snart kanske var en disktet överdrift, tillfället då jag ska hoppa upp är fortfarande inte ens påtalat, men för att se framåt och positivt på saker och ting såå.. borde det närma sig.


Nemobooi:D <3

Ojojoj, vi hoppade lite terräng med Carma och Campiona och galoppera oförskämt oseriöst i backarna. Det var precis på vår mentala nivå efter en sånhär dag. Allt som har kunnat krabba har också gjort det, till och med osmarta lilla Ville Valp. Han har typ 2 hjärnceller som alltid dansar salsa i skallen på honom.

Kanelbullar (som förhoppningsvis inte är frysta) är nästa punkt i schemat, sen bär det av till Hässlehåla för att plocka upp delar av den troligtvis brunbrända familjen.

Som ett PS vill jag tillägga att veterinären som jag bokat givetvis aldrig dök upp, och han vill heller inte svara på mina 12 samtal. Jag blev helt enkelt dissad, det sög.


FAIL.

Just nu borde jag inte blogga, å andra sidan kan det kanske vara bra att träna på att blogga trots halvkasst humör utan att låta det gå ut över hela världen..eller ;)?


Vad sägs om en ny header..?

Exakt hela stallet är storstädat nu. Sadelkammarna, mockhörnan, foderboxen, stallgången - ja till och med spånförrådet har fått sin dos av uppmärksamhet. Fiskarnas vatten är utbytt och de har fått flytta in i köket, Ville Valp är nybadad och alla vildhästar har fått snaggad man by me (så ni förstår själva att resultatet är katastrofalt dålig).

Utöver det har jag och Carma haft en deppig ridtur som slutade ganska bra. Jag orkade verkligen inte, min motivation för att jobba med Carma är ungefär på -23. Det känns så meningslöst att sitta och harva dag ut och dag in när det inte blir några konkreta resultat eller framsteg. Jag har sämst tålamod i södra sverige, och nu är det slut. I need help, så fort som möjligt helst, haha.


Ibland saknar jag min häst, Önnarp, Terese och stallet så himla mycket. Vi har det så galet bra, mitt ute i ingenstans med våra dressyrponnyer...

Det är freakin omöjligt att sova här. Jag blir snart knäpp.