.

Jag är inte ledsen, jag är inte glad. Jag är bara äckligt likgiltig och tycker att det mesta inte spelar någon roll. Det är inte roligt att hoppa, det är inte tråkigt heller. Det bara är. Ibland går det okej, ibland blir det dåligt, aldrig riktigt wow. Det finns bara en sak i världen som är riktigt wow just nu, och den saken är också anledningen till min likgiltiga inställning till resten av världen.

Jag vet vad jag vill, och jag vet att jag vill båda. Tyvärr - eller tack och lov - har jag kommit så långt att jag också  vet om att jag inte kan kompromissa så mycket att jag kan få båda.

Hoppträningen gick - guess what - varken bra eller dåligt. Jag har förlorat all form av känsla för ridning och utan den ser jag inte det roliga i att flänga runt. Nu är det bara sporrar, spön, lite hårda tygeltag och en evig önskan att komma rätt på hinderna. No feeling, bara spark och dra. Jag är så trött på det, det har inte känts bra på typ 2 veckor.

Vad gör man när motivationen tryter och man vill något helt annat? Hur får man sig själv att vilja det som är vettigast? Hur kan ett oönskat alternativ som jag sedan länge tagit avstånd från, plötsligt bli så lockande att det tar över en hårt hållen och självdisciplinerad värld?