.

Morgonen började med att min väckarklocka inte ringde och vi försov oss i 30 minuter. Sen har väl dagen fortsatt på ungefär samma nivå.

När vi med andan i halsen kom fram till Stefans gård visade det sig att han befann sig på Breeders och inte alls hade planen inställd på att ha träningar för oss. Som tur var ryckte Anna själv in som tränare, och vi fick skutta runt lite under tak i alla fall.

Efter att ha spark-ryckridit California och nästan ridit ihjäl Cortess kan jag bara konstatera att jag rider så jävla dåligt att jag skäms. Det tar emot att erkänna för sig själv, och det dämpar definitivt motivationen att tävla eller överhuvudtaget befatta sig med hästar. Hade ingen känsla överhuvudtaget - tyckte jag låg skitlångt ifrån ett hinder, smackade som en idiot vilket resulterade i att vi nästan gick omkull rakt in i ridhusväggen. Tvärstannade 10 m framför ett annat hinder - trodde att jag låg fel men fick veta att jag låg helt rätt. Drog hästen i munnen i onödan alltså. Cortess är för snäll för sitt eget bästa, släng av mig när jag inte har ett enda rätt.

När vi tränat klart började jag dessutom gråta för att jag kände mig så himla dålig. Hur barnsligt, töntigt och oacceptabelt är inte det? Jag hatar dramaqueens.  

Efter träningarna idag började ångesten över att jag ska servera släppa lite. Efter kvällens diskussioner vill jag uppriktigt sagt bara gräva ner mig och aldrig mer komma ut. Jag har med största noggrannhet hållt mig borta från allt var resturangbranschen heter - jag vet att jag är både otillräckligt och fullkomligt oduglig, så det har väl varit en beskyddande instingt i min vardag. Nu har jag trots det bara ett par timmar kvar innan hela världen ska idiotförklara mig och tycka att jag är värdelös på det jag gör - jag har själv redan idiotförklarat mig så omsorgsfullt att jag önskar att jag bryter benet så att jag slipper vara med.

Jag är inte smidig eller tillräckligt snygg för att lyckas överleva en servering, jag ser ut som ett ovårdat troll och blir så stressad att jag inte ens kan komma ihåg en hälsningsfras. Pricken över I när jag ändå gör bort mig och blir dumförklarad vore väl att jag får näsblod mitt i allt och sabbar hela stämningen för att jag är ofräsch.

---

Bortsett från att jag är en vek tönt som inte ens klarar av världens lättaste jobb så har det funnits ett par ljuspunkter under dagen. En bilfärd runt Hässleholmstrakten med Anna och Malin visade sig bli ganska mysig - Oliver spelade fotbollsmatch i regnet och vi agerade fotbollssupportrar i bilen, inredningsbutiken hade fina krukor och Sales pizzor ser jättefräscha och fina ut.

Och säga vad man vill, men både California och Cortess är världens snällaste hästar som hoppar så snällt hur jag än lyckas störa och klanta mig.