.

Vilken jävla tur att jag bestämde mig för att gå ut för att ta in hästarna 15 minuter innan jag planerat. Efter att ha vandrat runt i hagen i 7 (!!) minuter utan att se röken av våra vackra ston började jag på allvar fundera över om de rymt. Inne på den åttonde minuten hittade jag dem dock liggandes utspridda tätt intill staketet som gränsar mot skogen - helt omöjliga att upptäcka på mer än 25 meters avstånd. Anledningen till att jag såg dem var att Katinka med den stora bläsen reste sig upp när min telefon ringde - score!

Nu bär det av mot Bjärnum för hoppträning.


Bello och jag 200..9?