.

Idag har varit en förvirrad, framgångsrik, kaosartad och händelsefattig (eller rik?) dag. Jag har spikat sladdar, städat till fiskarna och nästan tagit livet av dem, ridit en förbannat jobbig Cortess, letat efter en penna i 20 minuter, skickat ett mail på 1,5 timme och fått näsblod två gånger. Jag tror att jag är stressad, fast inte stressad som jag brukar, utan stressad över att jag ska servera människor. Ja, ni läste rätt nära och kära - jag ska servera på Annas superfina pizzeria (som nu är så mysig att vi älskar vårt förut så opersonliga kök).

Vad som inte gör köket sämre är undertexten på menyn, som jag av en slump läste idag. Jag har aldrig riktigt intresserat mig för gårdens historia och vad som funnits här förut - allt jag vet är att det var ett grisstall när Anna köpte stället.

I undertexten står det att när de började bygga om det som nu är resturangen, grävde de ut tre lager golv, och det understa antydde att det en gång i tiden funnits hästar här. Helt plötsligt förändrades hela gården i mina ögon - det finns något förflutet och lite spännande, det är inte bara en överkaklad fasad som är väl prydd med snygga dekorationer. Den här gården har funnits i hundra år, tänk när det gick runt massa random pigor och drängar här, och undra hur den gamla källaren såg ut då? Källaren är just nu det mest intressanta i min vardag - jag kan se för mig hur de små rummen var bebodda av folk.

Ve och fasa, sitter jag här och bryr mig om saker från förr? Vad har hänt med mig? Jag har verkligen blivit skadad, eller genomgått en personlighetsförändring åt det negativa hållet genom att bo här. Jag har aldrig någonsin brytt mig om historia, jag ville dö varje fredag och måndag när jag behövde läsa i vår historiebok.