Finjasjön
Nu är det snart upp till bevis om superpillerna fungerar vid sömnproblem. Om de inte gör det blir jag djupt besviken och jättesur.
Imorgon är ambitionerna höga - Hanna kommer hit och Anna har sagt (blivit tvingad att säga) att hon ska rida. Alla hästarna ska trimmas och om vi helt plötsligt inser att vi har två timmar över ska pälsen ryka av våra två fölston också.
När jag joggade Clide idag lyssande jag på julmusik och tittade ut över fina Finjasjön där ljusen från husen på andra sidan speglades. Det var jättemysigt. Julen är mysig, och för första gången på flera år längtar jag efter julen, december och allt därtill. Att komma hem ska bli mysigt and just like the good old days. Borta bra, men hemma bäst. ;)
Förvirrat virrvar av allt
Malin och jag har köpt piller som typ ger alla positiva effekter som vetenskapsmän kunnat komma på. Man blir glad, sover bättre och slipper oro - det enda som tabletten inte gör åt en är dagens frisyr typ.
Laban och Cortess har jag raceat med i backen. Clide har jag flummat med i halvmörker och California har jag sparkat runt på ridbanan (med betoning på sparkat). Jag kan verkligen bli så arg på stackars korkade, oskyldiga California. Hon rår inte för att hennes få hjärnceller inte arbetar under rätt rytmer. Söt. Hon fick i alla fall massa extra pussar efter vårt inte så charmerande ridpass.
Idag fick vi båda lite mental breakdown - därav vårt plötsliga inköp av måbra-tabletter. Nu ska vi duscha, vara glada och äta godis, high on life (on piller?) Hahahahaha.
Fel info
Grattis till Flip och Cattis som lyckades fett bra idag! 
Fick just nys om att hela världen verkar tro att jag i skrivande stund är på väg hem, dock är fallet inte sådant. Jag är kvar i Skyrup en vecka till. ;)
AW i bilder
Cortess och jag är emo i skogen. Helt klart too cool för school (for ridbanan).
Varm oboy i påse utan mjölk är en bra temperatursåterställare efter ösregn eller isvindar ;).
Dream Sister skapar egna små pälsmonster som bor i hennes täcke, preci som Clide. Clides heter Toffs och Puff, de på bilden, (u: Dream Sister) heter Dröm och Glöm.
Lilla Liv hatar sitt lilla liv när vi duschar bort hennes älglus - allt för att göra henne representabel inför fru Holmström som snart kommer på besök.
Ville Valp är förtvivlad över att ingen leker med honom.
Fortfarande en besviken hund...
Lilla Liv roar sig dessutom med att på egen hand klä av sig pyamasen mitt i natten. Resultatet var inte helt fläckfritt...
Dream blir longerad (och nej, jag kunde inte lina samtidigt som jag tog en bra bild...)
Mitt senaste inköp - fett najs va? Att jag ser ut som en glad norsk gör inte bilden rättvisare, men jag älskar tröjan.
Bea (?) på Jägers
Vad kokar här då?
Wow, vad hände? Malin och jag fick ett gemensamt städryck och nu är vårt förut kaotiska boende kliniskt rent (nästan i alla fall). Så himla mysigt, just her and me i vårt väluppvärmda rum (och Meriam som är på besök). :)
I morse körde jag stenhårt och blev helt förvirrad när jag vaknade 06.30 och det var ljust ute. Jag förstod verkligen ingenting, och var förundrad över detta fram till klockan åtta, då jag slutligen insåg att det var sommartid. Well, fram tills dess lyckades jag longera Dream, mocka åt Clide, fodra alla hästar och äta frukost. Jag är ganska nöjd med min egen insats.
Efter det fortsatte dagen med Clide och Laberoridning, och stallet avslutades med att mocka i 190 knyck i timmen för att jag var hungrig. Nästkommande del - den fantastiska lunchen som är så jävla enkel och god - kan ni läsa om på http://vadkokar.wordpress.com alldeles strax.
Fram tills nu har vi servitrisat oss och det har gått bra. Ronny var här och åt och den kommande klubben Skyrup hade sitt första styrelsemöte. Det går bra nu. ;)
so imagine I was glad to hear you're coming
Gissa vem som stod i en box och tittade med sina stora, snälla rådjursögon på mig när jag snubblade in genom stalldörren igår kväll - ingen mindre än Labanlus! Åååh vad glad jag var att se honom. Fina, fina Laban.
Clide inledde morgonen med att snubbla till och stuka sitt framben lite diskret. Great, jag blev så himla ledsen. Äntligen är min fina ponny här och så går han och bryter benen av sig. Grow up -.- ;)
Laban och jag har tagit en genomkörare (not) på ridbanan. Då blev jag glad igen - jag hade inte inbillat mig att han var världens mest positiva, samarbetsvilliga drömkille - han ÄR verkligen det! Happyhorse and happygirl, nu ska jag servera. 
Halloween på högskolan typ
Nu har den helige ponnyn Clide anlänt till Skyrup och jag älskar honom mest i hela världen. Han har (till Cortesses stora förtret) fått hennes hage och den finaste boxen jag kunde hitta. Cortess är nog lite svartsjuk och arg på Clide för att han plötsligt är number one.
Igår blev en lång dag som som sagt började på Linnésklolan i Hässlehåla och fortsatte som servirtis i resturangen, för att sedan avslutas i en diskussion om ifall chillkrök för män eller fjortisfest var mest tilltalande (får man välja svarsalternativet "pass?")
I Hässleholm har jag dessutom lärt mig att Halloween inte går ut på att vara skrämmande som ett lik, utan skrämmande lik alla andra. Vi såg en enda halloweenoutfit, alla övriga var utklädda till fjortisar eller slitsmodeller - eller skulle de kanske inte ens på maskerad? Höhö, nu var jag elak. Sorry.
Ful fet finnig flicka taggar högskoleprov ;)
Idag har det mesta varit förvirrat. Efter att vi fått reda på att vi sminkat oss 4 timmar för tidigt, red jag ut på Cortess som var så himla glad och pigg. Hon var verkligen hög på livet hela vårt pass. Dream Sister och jag började dagen med att nästan slå ihjäl oss på ridbanan. Hon gjorde världens minsta snubbel i skritt, vilket ledde till att hon låg som en död säl med mig på ryggen i flera sekunder innan hon reste sig igen. Anna och jag skrattade i en kvart efteråt, veckans vurpa var gjord.
Snygga Sara kom med sin snygga kamera och tog inte så snygga bilder på mig och Malin i den flotta resturangen. Jag kände mig sjukt ful och finnig, och var helt röd i hela ansiktet. De bilderna fasar jag för att se på internet. När man inte ens ser snygg ut i verkligheten är risken att man ser okej ut på bild så liten att domedagens existens verkar mer trolig.
Linjaler, pennor och sudd är införskaffade efter många om och men. Nu taggar vi (inte) högskoleprov med monster, kakor och Kalvinoboy. Jag är mest taggad på att gå ut - Halloweenparty @ Slagthuset. 
Bada häst
Mjauuw
Sit ups, morgonjogg med Malin och nu mys med Kristina innan frukost. Sen ska Dream ridas barbacka för Anna D.
Direktsänd bild på mig och kisen Kristina.
Om någon timme ska vi agera fotomodeller nere i köket. Det kan bli spännande...
Och sen kommer Clide. Och vi ska köpa linjaler och mat till HP imorgon.
Något som alla verkar glömma
"När jag ser en så kallad "olydig häst" så vet jag att den hästen fortfarande lever. Det finns inget bättre än att se en häst som har en personliget som stålar igenom, som inte har låtit sig sänkas av människan, utan är sig själv rakt igenom. "
I mina ögon är en glad häst en bra häst, och en bra häst är alltid en glad häst. En häst som låtit sig fråntas allt ansvar och förlitat sig helt på att den inte klarar sig utan människan är inte längre en häst, det är en av de maskiner folk smutskastar i ponnystadiet. De "maskiner" folk dissar på ponny, är de hästar alla suktar efter i hästvärlden. En välriden häst har blivit en hjärntvättad och inkompetent varelse. En olydig häst, är åtminstone fortfarande en häst.
Visst är det roligt att rida på en väldigt ridbar häst, och visst är det fantastiskt när en häst följer ens minsta vink - men inte till vilket pris som helst. Inte till priset av en förlorad personlighet och släckta gnistor. När man är bredd att betala med andras medfödda egenskaper, har man också frånsagt sig rätten att själv vara annat än en mekanisk och till stor del felfri ryttare.
Jag är varken mekanisk eller felfri. Och sålänge jag inte med rent samvete kan platsa under de rubrikerna, kan jag heller inte på ett schysst sätt få en häst att göra det. Jag är fullt kapabel att pryla en häst till lydnad och få den att förlora både självkänsla och personlighet, och på så sätt få den fantastiskt lyhörd och uppmärksam - men att gå den vägen är så uppenbart fel.
För ett tag sen skrev min chef ett inlägg i sin blogg, där hon bland annat nämde finessen med att ha en glad och lycklig häst...
"En dansk gentleman kom fram till mig under träningen och undrade vem det var som var med i gruppen och satt på fel sittben med grammantygel..Tja, det var ingen mindre än allas vår stjärna från "Let´s dance". Känns lite märkligt att ha henne som en förebild samtidigt som vi tränare försöker pränta ut budskapet GRUNDRIDNING till våra elever.Men hon lyckas ju typ bäst i Sverige ändå. Märkligt. Min teori är att hon får hästarna glada, troligtvis för att hon är helt orädd och snäll. På nåt vis får hon dem på sin sida och då har de överseende med detaljerna. Keep them happy, helt enkelt."
Ju mer jag befattar mig med ridsport, ju mer inser jag att folk uppriktigt sagt skiter i om hästarna är glada eller inte. Så länge de hoppar, kröker på nacken eller springer fort spelar resten inte så stor roll. Så länge en häst kan prestera utan att protestera är det en bra häst. Jag skulle säga tvärt om. Jag skiter i om hästen är freakin värdelös på att hoppa och rör sig som en eftersatt snigel, för sålänge sen har viljan och självkänsla enough att berätta hur den vill ha det och vad den tycker om att göra - så är jag nöjd. En bra häst är en glad häst, och en glad häst är allt jag begär.
(Och eftersom jag vet att 25% av er kritiska bloggläsare är tillräckligt korkade för att tro att detta gäller alla välridna och ridbara hästar, så äre väl bäst att jag skriver att det givetvis inte gör det. Visst finns det välridna hästar med personlighewt och vilja kvar, men de är ytterst få ryttare som kan skapa den sortens hästar).
Doften av sommar
Det är inte bara ansiktsvattnet som är nytt i min skönhetsgarderob - en ögonkräm (är jag redan kärring?!), en ny tandborste med nån flashig stad på, tandkräm och givetvis x antal kilo godis har placerats runt om i vårt rum - allt för att göra oss snygga (och feta?)
Axfood är godisboven. Så mycket, och så billigt godis har jag aldrig sett. Lika nice som mitt nya ansiktsvatten.
Hårigt
Det bästa med att jobba här är att man har flextider. Ibland jobbar vi 6 timmar om dagen, ibland jobbar vi 13. Idag är en trettontimmarsdag, men det går bra det också. Det är till och med ganska avkopplande.
På radion snackar de om att sitta på en flott resturang i Malmö och chilla i sköna tröjor. Jag är avundsjuk, fast Malin och jag chillar ganska bra i håriga stalltröjor framför våra datorer på en bänk i köket.
Irrfärder
Malin tittar på bilder av Hanna Montana... bäst att vi masar oss ut i stallet nu. Van de Rostal ska springa på linan och tre pälsbollar ska bli rakade. Brr, stackars djur. ;)
Klassresa i nian.. <3
Axfood är en upplevelse
Världens största ost + smör
Jag tycker fel
Hoppträningen idag gick som vanligt lite blandat. Cortess och jag är rörande överens om att det är mycket roligare att göra saker om man inte alls lever upp till de hårt hålla normerna. Vi vill inte gå med fint krökta nackar mot hinderna, för vi vet inte hur man gör. Jag vill fel, jag tycker fel - jag trivs när hon har huvudet i taket och skuttar åt alla möjliga håll, det känns bra, roligt och awesome att hoppa då. När hon blir alldeles för ridbar och mer en maskin än en personlighet är det inte ett dugg kul, det bara är.
Jag vet att alla andra har rätt och att det är jag som känner fel, men hur ändrar man det? Eller har jag bara aldrig lyckats få en häst att gå "som den ska?" Det är möjligt att det faktiskt är så illa, men tills vidare är jag fortfarande övertygad om att det går bättre när Cortess är glad. ;)
California har blivit en snäll häst som hoppar glatt hur kasst jag än lägger henne. Höll på att döda henne genom att kraschlanda rakt i ett annat hinder. Haha, well, hon överlevde, och hoppade snällt vidare utan att kommentera mitt misstag.
Nu ska vi till Axfood..?! See ya.
Stop being who you are
Utan frukost och utan rätt stövlar är vi nu på väg mot Sjögren för hoppträningar. Som tur är har jag bigpac Ipren, och halstabletter att tillgå om jag håller på att dö om några timmar.
Hann inte rykta stackars cortess ordentligt, hon blev jätteförnärnärmad. Gårdagens konversation var klockren...
Jag: Cortess! Sluta vara en sån jävla... Bitch!
Malin: Ja precis, Cortess. Stop being who you are!
Här äter vi donken på golvet...
Fördomslistan förtjänas att återpubliceras
Dressyrryttare
Rider aldrig ut
Rider alltid med skarpa bett och sporrar
Är rädda för att hoppa
Det dyraste är det bästa
Är bitchiga och otrevliga
Ser ner på de som tävlar på lägre nivå
De tycker att Pikeur är det ända rätta och ingenting annat
De älskar att rätta andra, men klarar inte av att själva bli tillsagda
De älskar att skryta om tävlingsframgångar och hur hög ridbarhet deras hästar har
Hoppryttare:
Rider aldrig dressyr och tycker att det är tråkigt
Är märkes fixerade
Rider alltid hästen bakom lodplanet, när de väl rider hästen i form
Kan inte rida utan en massa hjälptyglar och speciella bett
Är oseriösa och flummiga
Kan inte sitta i en dressyrsadel och måste alltid ha korta läder
Bryr sig bara om hinderhöjden
Isisryttare:
Tycker att deras gren är den allra svåraste bara för att de har två extra gångarter
Islandshästen är den enda rätta rasen som alla borde ha vilken gren de än rider
Ryttaren är 2 meter lång och väger på tok för mycket
Ponnymammor:
Blir galna när det inte går bra för deras barn
Står inne på framridningen och gapar
Är alltid griniga
Stammisar i sekretariatet
Älskar att skryta om sina barn och ger blickar till de ryttare som rider bättre än det egna barnet
Travmänniskor:
Tänker bara på pengarna hästen ska springa in
Kuskarna är arga gamla gubbar
De selar och spänner hårt
Lägger sig bakåt i sulkyn och sliter om hästen galopperar
NH/trick/horsemanshipmänniskor:
Älskar att leta fel och påpeka hur man egentligen borde göra för att lösa problemet
Tror alltid att de vet bäst
Tycker att alla som rider är djurplågare
Deras sätt är det enda rätta
De måste använda sig av godis
Ponnyungar på hopptävling:
Låter mamma gå banan
Hoppar på fart
Rider med pessoabett, martingal och vill så gärna hoppa fram med gramantygeln på
Måste ha GPA och Tretorn samt matchande luva, schabrak och skydd i en cool färg för att sticka ut, dock har alla det.
Gymkhanaryttare:
Har alltid pyttesmå ponnysar
Rider alltid med pessoabett
Ponnysarna är gamla och ouppfostrade
Skabbig utrustning
Ponnyungar på dressyrtävling:
Gråter på framridningen om hästen inte kröker på nacken
Kan inte reglerna på framridningen, speciellt inte högerregeln
De kan inte avgöra hur ritten var förns de sett procenten, utifrån det bestämmer de hur det gick, och vad som gick bra eller dåligt. Vann de gick det självklart sååååå bra, blev procenten dålig var också ritten dålig, trots att de var nöjda innan de såg resultatet.
Ridskoleryttare:
Det är viktigt att vara den bästa skötaren
Jofahjälm, gummiridstövlar, säkerhetsväst och tygvantar med noppror
Kan inte rida en häst på tygeln
Hatar teorilektioner
Blir jättesura när någon annan rider sköthästen
Hatar att smörja
Ridtravare:
De lär sig inte att fatta galopp, och gör de det tar de alltid vänster
De skänks bort gratis eller säljs för en liten summa när de inte duger på travet
Köps av orutinerade ryttare som tar ”det billigaste” dom kan hitta
Kan inte gå i form
Rids med pessoabett och graman
Ponnypappor:
Kör, bär och betalar
Dagens problem är hur man ska parkera för att snabbast komma från tävlingsplatsen
Tillbringar dagen i kafeterian
Tycker att alla hästar är jättefina och blandar ihop sitt barns ponny med någon annans
Skogsmullar:
Älskar Börjes
Tycker att allt förutom att rida i skogen är fel, fel och fel
Rider alltid med bomlös sadel
Tycker att ridstövlar är överskattat och obekvämt
Rider alltid utan nosgrimma eller bettlöst
Bekvämlighet kommer alltid före utséendet
Har alltid bruna/mörkgröna kläder till både sig och hästen
Låter alltid hästen vara ”fri” och rider den aldrig i form
When you know you gonna drown, try to stay alive, surrender to survive
Två donkenmeal är på väg hem till oss. Jag växlar mellan att vilja avbeställa mitt, och tvinga mig själv att inte bry mig. Minns ni vad man alltid sa när man var liten och dryg? "Sagt är sagt och går aldrig att ta tillbaka." Just nu upplever jag verkligen att det stämmer. Rent fysiskt är det ju faktiskt sant, det går inte att ta tillbaka det man låtit slinka ut.
Har på min Malins Topshop-tröja som jag fick av henne. I love it. Den är jättesöt. Har stått framför spegeln och stirrat alldeles för länge, jag vet inte ens vad jag ser. Fin tröja i alla fall. 
Söt, va?
Tough luck, you win but you´re losing
California och jag har ett fett problem. Går hon inte bakom handen, så går hon i en alldeles för hög och uppdragen form för en femåring. Jag får inte henne lång och låg hur mycket jag än försöker. Vi har kört fast. Hon släpper ryggen helt och tutar bara på med nacken graciöst böjd i en alldeles för snäv båge, och jag sitter ovanpå och har slut på idéer.
Inte nog med att jag är blöt och lerig, jag har dessutom hö överallt efter att ha gjort en omfördelning av boxplatserna och hämtat in hö till de 5 hästar som nu sover inne. För två dagar sen bodde bara två hästar inne, hur fan blev det fem?
Vi suger
Cortess och jag red dressyr i ösregnet, vet inte vem av oss som tyckte att den iden sög mest. Malin var smart och stannade i stallet. Jag var en blöt, sur katt när jag kom in. Eller det var jag inte, men jag kände mig som en, haha.
Vårt kök är sviiinkallt och har precis gett upp allt hopp om ett bra högskoleprov. Matteboken dissar oss, svenska ord bevisar att vi inte är helsvenska och de engelska läsförståelserna var bara så tråkiga att vi sket i dem. Score.
Nu ska vi handla mat och tröstäta, eller matvägra - något deppigt och drastiskt ska vi göra.
What shall we do with the drunken sailor
Jag skulle behöva rida alla mina hästar idag, det känns dock ytterst tveksamt om jag hinner med det innan det blir mörkt. Allting tar så himla lång tid när det är lite kallt, hästarna är leriga på benen och behöver spolas, täckena måste hängas upp, långa pälsar ska ryktas och hästarna är dessutom inte alls som hösäckar som man bara kan ställa och vara säker på att de står kvar nästa gång man kommer.
Alltså, jag hinner, men jag vet inte om jag orkar hinna. Självdicilpiiiiin. Imorgon måste vi köpa penna, linjal och sudd. Högskoleprovet närmar sig med stormsteg. Amagad. Och Helene säger att man får magsår av att stå och äta. Jag står nästan alltid och äter nuförtiden, har inte ro att sätta mig ner. Kanske borde jag hämta en stol.
Filmen, fast inte riktigt som ni tänkt er....
Nästa vecka kommer han hit :D
HAHAH vafan filmen är upp och ner? Hur i helevete vänder man den?! Kan någon hjäääälpa mig?
Hästskötare sökes (ni får betalt i Skyrupspizzor!)
Imorgon börjar jag (och Malin) vår (min?) nya hälsolivsstil. Vi ska ut och jogga varje morgon. Anna tror att hon kommer att varva oss, hmfp. Vårt största problem kommer att bli att hitta rätt väg genom Skyrups djupa skogar och läskiga grusvägar utan belysning. Mitt näst största problem är att jag inte har någon bra spellista att använda mig av. Och jag orkar definitivt inte börja grejja med det right now.
Nästa helg (eller är det nästa igen?) bär det av till Båstad för att tävla. Jag har med mig Cortess och California, och den sistnämda prinsessan ska debutera 90cm. Cortess och jag ger 110 ett nytt försök.
Alla de som skulle kommit på höstlovet har plötsligt bara blivit en. Alla de personer vi i våra tankar anställt som hästskötare har utan förvarning sagt upp sig från sitt livsviktiga jobb, så nu söker vi ny hästskötare den 6 november! Om ni vill komma hit och leka (rida?) med oss, så hör av er. Jag är inkompetent och skitstressad utan hästskötare, om jag kan - så tänker jag undvika att utsätta mig för att stå ensam med en häst på tävlingsplatsen igen. 
Stalkerkompis och nice folk
De kommande veckorna blev fullspäckade med diverse saker och för att nämna något som inte alls har med saken att göra så måste Trelleborg vara världens minsta stad, eftersom "kompisen" jag fick igår visade sig ta exakt samma bussar som jag hela (halva) dagen. Är hon en stalker?
BJÖRKET! HAHAHA!
Update
Sitter i lastbilen på väg hem från Jägers. Nu ska jag spendera massa tid (och pengar) på körskolan, känner mig sådär taggad. Att köra bil är ett oprioriterat måste på min fritid ;).
Spring för livet
Räknar naturmatte och tror att jag har roligt. Är mitt liv sorgligt, eller? Hahaha ;). Skämt å sido, fast jag tycker faktiskt det är ganska roligt. Matte är nice, det går att fatta. Historia går inte att fatta, det är bara traggigt.
Snart kommer Joe Labero hem. Och en ponny som jag saknat då och då anländer också om några veckor. Livet är fullt av fina hästar.
Banhoppning med Clidelide
20 kommentarer så lägger jag upp dem!
Cp-banornas första positiva synvinkel
Fetto
Sen 10 i morse har jag varit vrålhungrig. Nu blir det donken på gustav. Hur fan kan de ha halkkörning i 5,5 timme utan mat? Amagad.
Svedala station it is
Morgonen kunde inte börjat bättre - träffade världens finaste Amanda på stationen. Dagen är lixom gjord.
Nu ska jag köra halkan, om jag överlever den ska jag äta middag i stan med pappa.
En bekännelse som har potential att sabba mitt rykte (haha)
Eftersom Björket är the one and only om man vill gå ut i Hässlehåla innebär det att vi sänkte medelåldern med sådär 40 år. Den regerande åldern på 18+festen var 55-åriga gubbar med ölkagge och dubbelhaka. Något skrämmande men minst lika intressant skulle jag väl vilja säga.
Well, vi hade roligt mot alla odds. Dansgolven, som vi fått höra så många lovord om, var minimala och musiken som spelades var en korsning av katastrof och Barbie Girl (jag ljuger inte). Att dansgolven var små medförde dock vissa positiva aspekter, till exempel kändes den händelsevis ganska tomma klubben betydligt mer befolkad än den var, när det var smockfullt (på det 10x10m stora golvet höhö). Efter ett par timmar insåg jag dock till min stora förfäran att det som tog upp dansgolvet var ölmagar... Oh my god.
Okej, nu har jag sågat Björket tillräckligt mycket och omsorgsfullt för att kunna erkänna att vi hade roligt i alla fall. Det var minst 2 månader sen jag var ute och bara känslan av att få freaka ut lite var oslagbar, speciellt efter en dag då självförtroendet varit helt frånvarande.
Film från Göinge
Paris pappa
Tänkte lägga in en film på Paris pappa, eftersom hon är den enda avkomman efter Pessoas ena hingst - tyvärr har jag glömt vad man söker på så jag får fråga Anna... ;)
Alma
When I get older, I will be stronger
Jag lyckades riva sista hindret i 105 och dra på mig hela 12 (!!) fel i 110. Oh my god.
Efter gårdagens tävling insåg jag att mina farhågor var befogade. Jag kommer inte ihåg hur man är nöjd med det man har gjort. Jag vet verkligen inte. När jag rider ut från banan ser jag bara alla andra supersmala, skitsnygga ryttare som gjort lyckade rundor och som verkligen kan rida, och känner mig som E.T från yttre rymden.
När jag var yngre, typ 14, var jag tvungen att börja jobba med mitt självförtroende och varje kväll skulle jag säga fem saker som hade varit bra och som jag gjort bra under dagen. Likadant skulle jag säga fem saker på morgonen som jag såg fram emot. Ibland tog det mig tre kvart att komma på något bra jag åstakommit under dagen, typ ätit lunch eller mockat extra noga till hästen, eller gjort mina läxor. Det var ett ganska hopplöst projekt tyckte nog både jag och alla runt omkring mig.
Nu har jag varit så fruktansvärt missnöjd över min egen insats i flera veckor, så missnöjd att jag på fullaste allvar övervägt att börja grina vid flera tillfällen. När man är 19 år är det inte under några omständigheter okej. Det kvittar vad alla andra säger, ju mer folk berömmer, ju hemskare känns min ritt. Om alla känner ett behov av att säga något som ger plåser på såren för en hemsk ritt, måste den verkligen ha varit the hell of a scandal. När jag skriver det svart på vitt ser det skitfjantigt ut, men när jag väl sitter på min svettiga häst och skäms över vad jag åstakommit är det det enda som verkar rimligt.
Kanske borde jag rabbla upp fem saker för mig själv som jag ser fram emot idag och som ska bli bra - mest för att få ett avslut på ett inlägg som jag inte ens vet om jag vill publicera.
Läsförståelse är ett krav för att ni ska få kommentera ;)
Östra Göinge
Om allt går som planerat startar jag 105 och 110 med Cortess. Wish me good luck, det är två klasser som vi aldrig har hoppat innan, och jag är lite nervös (fast det skrev jag nog redan igår?)
Nu ska jag ut i stallet och rykta pärlan. See ya.
Är ni mentalt efterblivna?!
En film om NH skickas runt på internet. I filmen visas diverse alldagliga bilder på hästar som blir "dragna i munnen" (läs ryttare som tar en naturlig förhållning) och liknande händelser. I filmen ser man också en man rida dressyr på en jättesamlad häst utan träns, och x antal andra scener där mannen framstår som hästarnas privata gud.
Min fråga till er som blir helt betagna av mannen på filmen - är ni mentalt efterblivna? Tycker ni det är så vackert att en sönderprylad häst utan träns kröker på sin nacke? Eller förstår ni inte ens att hästen som går sådär utan hjälpmedel fått så mycket stryk, att den går sådär bara för att den vet att det är det enda som inte gör ont? Alla andra alternativ innebär smärta på ett eller annat sätt.
Det är precis som vilken jävla westernskojjare som helst - westernhästarna "stannar så fantastiskt lydigt utan att ryttaren tar i dem." Well yes they do - men knappast för att ryttaren i fråga kan tala med hästar, utan för att hästen bakom kulisserna fått lära sig att veta hut om den inte uppmärksammar minsta möjliga förhållning.
Om ni på allvar tror att hästar är så lydiga utan att vara tuktade och prylade, så är ni uppriktigt sagt dumma i huvudet. Jag spyr på era lättvunna förtroenden och hur lätt det är att imponera på era ogenomtänkta NH-hjärnor. Om det är någon "ridsportgren" man borde förakta pga av hårda slag och ryck i munnen, så står Natural Horsemanship överst på den listan, för det förekommer så jävla mycket skit bakom kulisserna där att man blir mörkrädd. Sluta smutskasta galoppsport och dressyr - ta er en titt på hur mannen på filmen jobbar hemma på sin gård en vanlig måndag 9-17 istället.
Här är den "fantastiska" filmen:
It wont make sense right now
Att servera 3 timmar är helt okej, det känns lagom. Nu taggar vi tävling och jag försöker förbreda mig mentalt eftersom jag för första gången på flera år faktiskt är nervös. Det känns bradåligt, bra för att det gör mig lite extra taggad, dåligt eftersom jag vet att om jag fortsätter vara nervös kommer jag att glömma typ hjälmen, eller banan, eller kanske hästen på stallgången.
California var toppfin idag, men vårt problem med att hon går väldigt bakom hand kvarstår. What to do? Jag får inte rätt på det. 
Blodsockerfall och 15 minuter slösas
Carma var fett fin och på ovanligt gott humör idag. Jag har varit i chocktillstånd enda sen hon frivilligt böjde ner huvudet så långt att jag kunde tränsa henne lika lätt som en B-ponny. Hon stod på största freakin allvar och ansträngde sig för att underlätta min tränsning. Tror att chocken fortfarande sitter i.
Cortess var lite fin och lite mongo, kan inte riktigt avgöra vilken sida som vägde tyngst idag. Jag tror att vi måste ta ett bus-pass snart, det har blivit för seriöst för min vår smak. Det var sjukt längesen jag lät henne skutta runt ridbanan í all världens fart, och det var ännu längre sen vi hade galopprace med oss själva i backen.
Dream var också fin. Typ. Och störig. Men söt.. Att mocka lastbilen är en av mina absoluta hatsysselsättningar, och med Ville valps hjälp (som mer skulle kunna liknas med en såkallad björntjänst) blir det inte bättre. Jag slängde ut, Ville hämtade in.
Om 15 min kommer Malin hem med Subwaymackorna i högsta hugg. Jag längtar, och har så lågt blodsocker (trots att jag för en timme sedan vräkte i mig Marylandkakor) att jag inte orkar göra något vettigt den sista kvarten. Jag slöar alltså, och det känns aldrig bra. Jag borde göra något, men jag kommer inte på något bra som tar 15 minuter... Att packa lastbilen, fixa det sista osv hade varit perfekt, men det går inte eftersom vi har ett par hästar kvar att rida, och därför vore det askorkat att stoppa allt i lastbilen, haha. 
Tre asgarv för den kvällströrre
Jag: Ja, jag ska bara hitta mitt jävla ligg! Its gone!
OJ JAG MENADE LEG!
(Och det får mig att tänka på Gabbie, som i London frågade bar-killen "do you want to see my leg?" He was like: WHAT THE FUCK?!)
Sandra: Alla andra stegar, jag rider bara på känslan.
Jag: Jag stegar inte heller... Anna stegar åt mig... HAHAHAHAHA.
Sandra: Pappa leker alltid proffs när jag är på tävling! Sist sa han "sväng när du rider förbi den här maskrosen!" Vem fan håller koll på en maskros?!
Give your reasons, say its not her fault
Nu har jag tagit beslutet som jag velat över helt hysteriskt i ett par dagar. Och jag har berättat för hälften av de personer som är inblandade, den svåra hälften återstår ännu. Jag skulle inte vilja säga att det är ogenomtänkt - jag har ju grubblat sönder min hjärna flera gånger, men svaret bara ploppade ur min mun. Dock inser jag nu i efterhand att det blivit helt rätt, för med världens humanaste människa i spetsen ordnar sig allt. Alltid.
Tills jag informerat samtliga parter kommer jag inte att offentliggöra mina planer och tankar på bloggen. Well, mina förvirrade, intetsägande tankar får ni ideligen ta del av, men de säger er antagligen ingenting. De säger inte ens mig någonting.
What part of party dont you understand?
Frozen fingers
Red Carma i 20 minuters ösregn idag. När det sedan började hagla isblock på oss, gav vi upp. Carma was like "fuck you" and I was like "yeah your right, vi går in." Vi gick aldrig in, vi trav/galopperade halvt förfrusna upp för backen mot stallet och skrittade av på vår breda, långa stallgång. Sen dess har jag varit en dyngsur isklump.
Stackars Carma frös också. Som fan. Massa hö och några varma täcken senare kunde jag släppa ut henne i sitt nya, lilarosa vintertäcke. Anna kommer att dö när hon ser sin prinsessa klädd som en B-ponny, men hon fryser i alla fall inte.
Jag har roat mig med stallaktiviteter sedan dess, typ lagt upp hö, tvättat hinkar och tvättat Lilla Livs likluktande mugg. Nu har jag förpassat mig till sängen, efter en fem minuters stekhet dusch för att återfå känseln i mina ben (det är inte nådigt att ha blöta ridbyxor på sig i 2 timmar).
Dagar som idag är man avundsjuk på kontorsmänniskor - fast NEJ. De åker hemifrån när det är mörkt, och när de kör hem är det också mörkt. Fy fan vad hemskt.
Blöt höätandes Carma i torktäcke.
Your way too beautiful girl.... hahahahahah! Fint va? (Vem FAN har köpt det?) ;)
Död stalkerekorre
Carma, Hawana, Campiona, Lilla Liv och Dreamsister är kvar och det är tveksamt om jag hinner ge alla sin tid innan det blir mörkt. Nu måste jag göra en prioritering igen - Hawana och Carma är i alla fall självskrivna på den listan. Liv får nog stå över, hennes mugg är inte okej. Ska mugg lukta konstigt? Hennes luktar typ död ekorre...
Morning in Paris, the city awakes to the bells of Notre Dame
Hoppträningen dårå - alla hästarna var jättesnälla och goa. Lilla Paris var för förvirrad för att verka förvirrad, något som slog mig först efter att jag suttit av. Det kändes som att det blev för mycket nytt och hon bara "aja whatever, vi kör." Själv red jag uslare (finns det ordet?) än vanligt och jag konstaterade att det är fantastiskt mycket enklare att "rida in" en ponny än en häst. En ponny klassas som inriden när den blivit sutten på 1,5 gång, och är välutbildad då den kan ta en galoppfattning utan att bralla iväg. So my style, hahahahaha.
Nyårsplanerna är redan på G. Jag är taggad. Taggtagg höööö... ;)
Förvirrade facebookvänner utan vänner
Försvunna flickor
Vilken jävla tur att jag bestämde mig för att gå ut för att ta in hästarna 15 minuter innan jag planerat. Efter att ha vandrat runt i hagen i 7 (!!) minuter utan att se röken av våra vackra ston började jag på allvar fundera över om de rymt. Inne på den åttonde minuten hittade jag dem dock liggandes utspridda tätt intill staketet som gränsar mot skogen - helt omöjliga att upptäcka på mer än 25 meters avstånd. Anledningen till att jag såg dem var att Katinka med den stora bläsen reste sig upp när min telefon ringde - score!
Nu bär det av mot Bjärnum för hoppträning. 
Bello och jag 200..9?
TV3 har ingen koll och uttalar sig jävligt vinklat och klumpigt.
Nog för att hästhandlaren Marika är förvirrad, slarvig och oorganiserad, och nog för att hon sålt hästar med dolda fel och brister, men någonstans har en hästkunnig köpare också ett ansvar. Jag tycker inte att man kan skylla en dålig affär på bara säljaren, speciellt inte när man valt att inte närvara vid veterinärbesiktning och inte krävt röntken.
Diss på TV3 som tar sig vatten över sina ohästkunniga huvud och lägger sina stora, vinklade näsor i blöt när de inte vet vad de diskuterar. Marika är varken bättre eller sämre än någon annan, jag är säker på att varenda hästhandlare i världen har x antal missnöjda kunder som skulle göra allt i deras makt för att göra livet surt för dem. Att hoppa på en enskild individ som inte är värre än någon annan är både kränkande och jävligt lågt, och borde definitivt smutskastar lika mycket som en dålig hästaffär. Kanske borde någon granska "Sanning eller konsekvens?"
What's another night all alone...
Jag har inte pratat med en vettig människa på snart 24 timmar. Är så illa ute att jag funderar på att skaffa Skype till och med, ganska klent efter bara ett dygn, haha!
Bara att prata med Malin på facebook och synkronisera våra förvirrade tankar gjorde mig mycket gladare. Och dessutom lite säkrare - det är okej att jag känner mig som ett skiljsmässobarn igen, för det gör hon också. Vårt delikata lilla tävlingsproblem verkade lösa sig gallant och vi kan nog starta på lördag trots att det inte alls var så planen var. Vi hade helt missat att det var på lördag vi skulle starta, och hade siktet inställt på söndag. Snopet att komma dit ett dygn för sent.
Yellow diamonds in the sky
Sex hästar är nu motionerade och jag är helt slut. Alla utom trygga Lilla Liv tog tillfället i akt och levde rövare för att vädret tillät det.
Idag blev jag och Carma inte ovänner. Jag insåg redan när jag skrittade ut ur stallet att det aldrig skulle gå att rida ihop en svinpigg häst när min energi var inne på sin slutspurt. Det skulle bara blivit kaos. Istället körde vi "böj-på-nacken-så-ser-jag-glad-ut-ridning" och det visade sig vara ett ganska bra val.
Lilla Liv är ingen häst, men ibland lyser hennes väl dolda hästgen igenom. Idag var ett sådant tillfälle då man på allvar börjar ana att en av hennes föräldrar faktiskt var en häst. Malin och jag har kommit fram till att hon måste vara en korsning mellan ett får och en kamel, men kamelen skulle ju trots allt kunnat vara en häst - med lite god vilja kan man i alla fall föreställa sig detta.
Well, det gick toppen på Liv idag. Jag var asnöjd, och Luffs verkade stolt över sin egen insats också. Det blir ändå inte Liv som lastas på transporten imorgon för att trimmas för Stefan Sjögren - det blir treåriga Paris Soul, som trots mina storartade planer inte alls blev riden idag. Jag vill inte försöka sitta upp på en treåring när jag är ensam på gården - allt kan gå fel och häststackarn hade väl fått men för livet om vi klantat till det. Därför blir den en fräsch och pigg Paris som får göra hoppträningsdebut imorgon.
VQ lovar er nya foton från AW v.44 - hon kommer hit, men istället för att ta med sig sin foderhäst tar hon med sig en kamera. Hon säger att hon är fett less på att jag alltid laddar upp samma uttjatade bilder, och jag kan inte mer än hålla med. Det ÄR tråkigt med samma bilder dag efter dag. Just därför tänker jag bjuda på ett par bilder som jag nog visar 25 gånger!
Bra och olydigt
Har rott i land med hälften av hästarna hittills. Hawana, Cortess och California är motionerade och alla tre har gått ovanligt bra. Well, Hawana har jag ju inte så mycket att jämföra med, men hon kändes fett fin och fräsch. Trots bra ridpass har samtliga hästar varit helt nutz och jag gissar att det beror på rådande (o)väder. Hawana tog varje tllfälle i akt att göra sina löjliga små bocksprång, California skuttade på bakbenen så fort något rörde sig bakom henne och Cortess la ner massor av energi på att hoppa åt sidan och springa iväg. Nu låter mina ridpass inte särskilt lyckade, men mellan alla dessa undanflykter och fulinghopp gick det väldigt bra. ;)
Idag har jag en medbloggare - katten Kristina. Hon sitter och stirrar in i min datorskärm och verkar kurruktursläsa allt jag skriver.
"Att göra det vi måste är att göra det vi vill."
Jag har spoilat delar av min plan för Fanny. Nu ska jag bara övertyga mig själv också, sen blir den officiell. Och så måste jag såklart göra det svåraste av allt - tacka nej till ett av de bästa erbjudanden man kan få som 19-åring utan utbildning. Det jobbigaste är inte jobbet jag väljer bort, utan människorna jag måste säga nej till. Jag tycker om dem och jag vet att det potentiellt kunnat bli top notch, men jag vet också vad som är bäst för mig. Anna skrev en gång i sin blogg att man "att göra det man måste är att göra det man vill." Jag vet att jag "måste" tacka nej, men jag kan inte på något sätt förneka känslan av att ett simpelt "ja" vore att tacka ja till allt jag en gång i tiden drömt om.
Nu ska jag sluta vara kryptisk och gagga massa trams. Hästarna ska ridas, och jag har nästan dubbelt så många som vanligt eftersom Malin faktiskt inte är här (hur mycket jag än skriver "vi" haha). Paris, Carma, Cortess, Hawana, California och Lilla Liv är offer för dagen. Lilla Liv - enbart för att Anna vill att jag ska hoppträna henne på torsdag, höööhöhöö.
This or that
Fet eller ful
Voltige eller gymkhana
Bocka eller stegra
Dra iväg eller tvärnita
Blond eller brunett
Kissie eller Kenza
Lat eller trög
Anonym kommentar eller dåligt tävlingsresultat
Haha eller hihi
Piff eller Puff
Stressad eller uttråkad
Ledsen eller arg
Dag-Otto eller Minus
Julia eller Dag-Otto
Vi failar eller våra hästar failar
Överkörd eller hängd
Lesbisk eller gifta dig med Dag-Otto på heltid
Party all night eller mocka skit all day
Dansa eller supa
Terräng eller voltige
Pojkvän eller vän
Öl eller vin
Fuck you
Vid det här laget vet väl alla att det varken hjälper eller blir bättre av att man smutskastar SJ och Skånetrafiken, men jag kan nog faktiskt inte låta bli efter morgonens incidenter. Om bussar och tåg inte ens kan köra när de ska när väglaget är torrt och i allra högsta grad representabelt, hur fan ska det då gå denna vintern?!
Och hur fan kan man anställa människor som fötts utan förmågan att tänka längre än deras förhållandevis små och skrynkliga näsor räcker? Jag var så arg i morse att jag lätt skulle kunnat döda någon med en blick. Tur att jag valde att inte se på någon.
Hur tänkte herr busschaufför när han gjorde valet att vänta på det försenade tåget (för att eventuellt plocka upp ett par passagerare som planerat att ta hans buss) när han vet att nästan alla som redan satt på hans buss skulle byta buss ett par hållplatser bort - och att man i det bytet har EN MINUT PÅ SIG?! Hade han kört i tid hade vi fortfarande haft svårt att hinna med nästa buss, men när han väljer att köra 7 minuter för sent för att han ska spela hjälte är man helt körd om man vill ta sig vidare.
Man kan ju inte vänta på några så att andra inte hinner med sin nästa buss - sucking fucking Skånetrafiken har ju "vänta aldrig på någon, tänk bara på dig själv" som sitt (numera) officiella motto. 
Idiotförklarad av en bok
Ola och jag lagade kvällsmat i iskalla Björka. Sen dess har jag pluggat matte och körtkortsteori om vartannat. Matten är så mycket mer inspirerande och vettig än körkortsbabblet, som på det stora hela idiotförklarar varenda kotta på hela planeten tellus.
Jag är livrädd, jag hatar att vara ensam och jag saknar Malin. Nu hör jag dessutom fotsteg överallt och inbillar mig att diverse obehagliga saker ska hända. FML.
Ola kom precis in och berättade att de försvunna gänget åter gick att få kontakt med. Det var bara hans fotsteg jag hörde - jag har aldrig någonsin blivit så glad över att se och höra Ola. ;)
Diss
Vad ledsen jag blir. Nu är det inte bara i Stockholm alla ser lika dana (och tråkiga) ut. Även Malmö är fyllt av fjortisar på 16+ med den obligatoriska mittbenan och det långa, raka håret. Sadface, jag gillar det inte. Inne eller inte. Å andra sidan behöver jag ju inte bry mig, jag har bara inget annat att berätta... Så därför offentliggör jag min åsikt angående mittbena ;).
Förvånad
Haha, waddap med centralen lixom?! Parkerade bilar inomhus, telenorförsäljare all over the place och mer folk än vanligt (eller äre bara förklädda telenormonster?)
Ångest - var precis onödigt otrevlig mot en påflugen telenorförsäljare. Sorry!
Ett beslut
Sitter på subway och gör inte allt för många knop. Om en stund ska jag träffa philip, och sen bär det av uppåt landet igen. Jag är trött, kroniskt trött. Whats wrong?!
Jag har bestämt mig, det gjorde jag nog egentligen redan innan jag fick alternativen. Jag kommer att ångra mig hundra tusen gånger, men jag vet att det kommer att bli som jag tänker nu. Det är bara så. Och bara så är good enough. Tills vidare är mitt val dock allt annat än officiellt - för nästa vecka vet jag att min vilja drar åt andra hållet igen.
Barely awake
En random tanke som jag egentligen inte borde dela med mig av
Alltså, hela mitt liv känns tidsinställt nu. Och det är konstigt, för det är precis som det var innan sommaren. Då var mitt bloggliv också ett virrvarr av felaktiga datum, oärliga uppgifter och påhittade senarier - allt för att det ska vara omöjligt att stalka eller ha koll på mig. Det där lät knasigt, men jag tror att ni fattar vad jag menar. Det är lixom en gratis sköld att förvirra folk genom att aldrig publicera rätt saker på rätt dag, och nu är jag där igen. Jag slutade med det i somras när jag flyttade till Skyrup - att bo där är en oundviklig sköld i sig, haha.
Inte för att jag egentligen behöver en sköld, men det underlättar mitt liv väsentligt att ingen längre har stenkoll på vart jag befinner mig pga min blogg. Folk är så konstiga. Det är kanske jag också.
This or that
För er som inte fattade vad this or that var för något, så är det typ.. Äpplen eller appelsiner? Flugor eller spindlar? And so on...
Palla äpplen med pensionerad Sverigedemokrat
Nu ska jag vara stressad över högskoleprovet en stund (lägg märke till att jag inte ens överväger att göra något åt saken) och när jag är klar med det ska jag övergå till att stressa upp mig över körkortet. Dock är min heliga och ännu oförstörda plan att plugga lite körkortsteori om andan faller på (fet chans).
Waste of money
Desperat-shoppat två tröjor och ett par brallor. Akutshoppat nya hörlurar (hur fan kunde jag glömma det viktigaste i Skyrup, haha?)
Träffade precis världens bästa Amanda och Josse. Big love på det.
Nu ska jag återgå till att nörda maggio i mina sprillans nya rosa hörlurar. Och så ska jag grubbla lite över höstens jobbigaste beslut, what to do?
Foto ner i en av kassarna:
Vad hääänder?
What ever, nu ska jag iväg och kommer inte hem på ett bra tag. Haaaaj.
Simply the best
Jag kör för fort hela tiden. Det går lixom inte att kontrollera. Den sämsta ursäkten idag var att nyckeln kittlade mig på knäet om jag inte trampade ner gasen, det låter ju helt vansinnigt - men just när jag sa det lät det som en godtagbar ursäkt för att inte sitta och fisköra när jag ville hem till min turkpizza. Åh, turkpizza, vad jag har saknat dig. Att överge turkvärlden för att jobba på Måleböke resturang och äta gourmetpizza är lite som att göra slut med sin mycket stiliga pojkvän (som i detta fallet gestaltas av turkpizzan). Gourmatmannen må vara bättre för mig, men mitt ex, Turken, ligger mig varmt om hjärtat.
Well, nu ska jag sluta snacka gojja och duscha istället. Har klargjort för mamma att jag älskar mitt jobb, trots att det numera ingår tre kvällars servering i det. Det får man ta om man vill jobba för världens generösaste, coolaste chef och med världens bästa Malin.
Befogad olata
Jag hoppas att syds ordnar en Gbg-resa i år med. Fick nyss mailet de skickar ut och blev astaggad på att åka dit - typ nu. Synd att det är ett halvår kvar, haha ;).
Saleh och jag är ensamma i resturangen och vi städar så gott vi kan. Nu har vi rökpaus, men eftersom jag inte röker kör jag en bloggar-paus istället. Förresten så måste jag säga att jag förstår varför alla som jobbar på krogen röker, det är fan befogat. Man får dels en anledning att ta en 5 minuters paus (you really need it) och för det andra så vill man ju kunna slappna av under pausen, right?
Nu ska jag återgå till att stirra på de odödliga guldfiskarna som överlevt mer än 10 mördande situationer.
Ett välbehövt konstaterande
Cortess tyckte att livet var toppen när vi skuttade runt barbacka i dimman på ridbanan. Hon var lyrisk över att jag inte kunde bromsa riktigt så bestämt som jag kan med sadel, och tog varje chans att leva livet. Söta, fina Cortess... :)
Nu är jag duschad och ska snart äta lunch. Sen är det dags att försöka komma in i serviceminded-tänket och vara pigg och fräsch fram till nio. Sen kan jag återgå till att vara ett vandrande vrak, haha.
Igår konstaterade vi återigen att vi älskar vårt jobb. Att jobba på AW, för AW, är jättekul. Att byta ut det mot ett annat gymnasiekompetensjobb - jobba på ett cafe, eller sitta på ett kontor, eller vara någons slav - skulle vara helt otänkbart och helt klart ett snedsteg.
Jag tror att vi måste konstatera det med jämna mellanrum, för att komma ihåg att alla fördelar här väger upp de få nackdelar som medföljer ett sånthär jobb. 
Sick and tired
Innan dess tänker jag chilla med min sparkade Cortess på ridbanan. Vi kör ett barbackapass om hon inte blivit halt under natten. Anledningen till att hon är mörbultad är att Hawana fick ett återfall igår och larmade skiten ur stackars Cortess när vi red ut. Det var fett läskigt att sitta på en häst som blir sparkad med fullträffar 3-4 gånger, hahaha. Vad som inte heller var så nice är att Cortess kortslöt sin hjärna och backade in i en buske istället för att fly fältet, haha.
En film från Spanska ridskolan i Önnarp!
- Anledningen till filmen var att Prince helt omanipulerat gjorde ett megahopp som jag givetvis tyckte var aaascoolt och ville ha på film - så ja - på filmen triggas han att busa, men wow vilket megahopp han gjorde innan det!
En bild säger mer än tusen ord
Efter en hård serveringskväll kör vi stenhårt på Annas kladdkaka!
Erik leker med sina icke betalda grodor.
Dvärg i snygg (min) jacka!
Campiona utöver sin största och enda hobby - att stå rakt upp och ner vid staketet och se dramatisk och snygg ut.
Well, dessa bilder kräver en del förklaring. Vi red ut, och red av en händelse förbi majsfälten som till vår stora frustration ännu inte var skördade. För att ge bonden en vink bestämde vi oss för att palla lite majs av honom, och äta den till lunch!
Så efterblivet
Kvällen har gått i hundranittio och ett tag var jag lika svettig som när jag slåss med Carma på ridbanan - detta efter att ha sprungit som en tvättäkta geek fram och tillbaka genom resturangen eftersom oväntade gäster dök upp.
Bortsett från en kall lasange och för mycket vin har alla gäster varit nöjda tror jag. Det har typ gått bra, fast jag hatar att jag blir ett riktigt kontrollfreak så fort jag får ansvar för någon annans rykte/framgångar. Att tappa någons halsband eller glömma bort någons väska är jag svensk mästare på, men ikväll har varit just en sån kväll när en miss är i samma kategori som en allvarligare naturkatastrof.
Camilo och jag chilläter godis och diskuterar dagens utbud av asgarv. För att ge ett par exempel på vad våra diskussioner handlar om så har vi pallat majskolvar, min häst blev anfallen av en sur jävel, Camilo förlorade halva sin fot och jag drack nudlar med hela huvudet.
Malin är hemma i stockholm. Det känns konstigt. Jag hoppas att hon äter riktigt mycket MC Dondalds, går på de mest befolkade klubbarna stan har att erbjuda och att hon sedan saknar Skyrup asmycket på tåget tillbaka mot Skåne. ;)
Resturangus
Servitrasar med camilo. Nu äre chillpaus i typ 25 minuter, vi har tagit oss friheten att sätta oss vid ett bord och slöa.
Detta inlägg går inte att kommentera.
Arg, ledsen och jävligt trött
Gah. En sån här dag är ämnad att gå åt helvete. Vi är så arga - och hur ska en dag som börjar så dåligt någonsin kunna bli bra? Haha, nu ångrar jag att jag ens började blogga, för all frustration som jag med stor möda lyckats göra mig av med bubblade upp igen.
Som grädde på moset är det minusgrader, Ronny har inte gett fölen nytt hö och praoeleven glömde fodra två av hästarna igårkväll. Fuck my life, idag suger så jävla mycket.
Fest i hela köket
Nu har det spårat. Jag har slagit sönder en tallrik och fått ärkedamp på praktikanten, och dessutom av misstag fått Malin att tro att jag uppskattar kvällsaktiviteten. Snart åker hon till Stockholm, och jag kommer att sakna henne fett mycket. Man blir lixom beroende av varann av att leva och bo som vi gör, jag fetdiggar Malin.
Kvällen har gått utan en enda miss (bortsett från min krossade tallrik, men den skedde först efter stängning). Vill någon diska imorgon?! CALL ME MITT I NATTEN OM ANDAN FALLER PÅ! 
Bitch
Kunde inte sova. Fett segt. Klippte världens fulaste klippning på Cortess. Djup suck. Red Carma vilket var katastrof i 30 minuter av 35. No good.
Ibland undrar jag om det gör mer skada än nytta att jag rider Carma. Är det värt att vara skitförbannad, ledsen och frustrerad i 30 av 35 minuter? Är det verkligen värt blod, svett och tårar för att få de fem sista minuterna att vara harmoniska och mjuka? Haha, jag börjar undra - det var lika mycket katastrof idag som det var igår. Carma är stel, jag känner mig otillräcklig, Carma tar chansen att slippa undan, jag blir skitarg och tycker att hon är en bitch, Carma ger mig svar på tal och ger mitt tyckande en anledning, jag önskar att jag aldrig hoppat upp. That´s it.
Jag vet att det är en skitfin häst men jag vet också att den jättefina hästen tär på både mitt självförtroende och tålamod. Jag har alldeles för kort stubin för att sitta i en halvtimme och kämpa och be på mina bara knän om vartannat, haha. Dumma, fina Carma. 
Läs och lär - informationen uttalad av Malin Krlsn
- Folk får svårare att sova
- Det sker fler mord
- Tidvattnet följer månen och kan bidra till att folk hellre mördar under fullmåne(?!)
- Varulvarna i Skyrupsskogen kommer fram
Kattbajs
HAHA någon efterfrågade en bild på vår praoelev Camilo - here you go! Ni kan själva gissa vem som är vem, haha.
Malin har kommit hem från stan och allt är frid och fröjd i vårt vackra boende, utom att vi misstänker Kristina för bajsande i någons säng. Det stinker här inne, och vi är alla lika spända på att se vems säng som är utsatt. Kattfan. Camilo söker kattbajs - dock utan framgång. Chipsbajs är det dessutom, för hon äter bara chips. Internhumor.
Dumma häst
Hahaha mörbultad tjej.se 
Spark mitt på vaden, score.
En tankeställare
Jag suktar inte efter en häst som lyder min minsta vink, eller en häst som ser världen svart och vit. Visst är det en fördel och visst vore det trevligt, men inte till vilket pris som helst. Jag vill ha en glad häst, en lycklig häst, en häst som lyder för att den vill mig väl och för att den har roligt. En häst som tvingas till lydnad genom sporrar och spön är inte en glad häst - den må vara blint lydig och välriden, men den saknar det enda jag begär.
Det fanns en tid då jag alltid sa nej till att behandla hästar illa eller att göra dem ledsna utan anledning. Jag stod alltid upp för vad jag ansåg var fel och rätt i frågan, och hade tillräckligt mycket självbehärskning för att låta bli att tappa humöret när jag red. Jag hade överseende med nästan allt, och blev bara arg om hästen var uppriktigt elak eller bångstyrig.
Vad som hänt sedan dess vet jag inte. Då var jag en glad ryttare, jag var den lugna och samlade i förhållandet med hästen. Nu är jag varken eller. Jag utstrålar inte någon positiv energi och jag är inte lugn och harmonisk att ha på ryggen. Jag är precis som en av de statuskåta svin jag tycker så illa om - jag sitter där och rycker och sliter för att få min stressade häst att lyda mina hjälper - och vart fan kommer jag med den taktiken?!
Det enda jag uppnår är lite ångest under avskrittningen och en ledsen häst som inte förstår vad den hela tiden gör för fel för att förtjäna mitt bristnade tålamod. En ryttare som ständigt uppnår det resultatet förtjänar inte att komma någonstans, kanske borde en sådan person inte ens befatta sig med ridsport.
Frågan är bara hur jag ska kunna komma tillbaka till att vara en mjuk och känslig ryttare, när alla i min närhet uppmuntrar den vidriga versionen av mig...?
Here I am, looking back, on the road I used to travel...
Klockrent
All I do is eat and sleep (and sing)
Well, det gick ganska bra på slutet, det var i alla fall okej (jag hade inte skämts huvudet av mig om någon tittat på). Dream var knackig och trots att jag flera gånger stannade henne för att massera hennes mongobog blev resultatet inte märkbart bättre. Borde slå Anna D en pling och berätta, ska bara komma ihåg att göra det också.
Malin kommer hem om några timmar, då ska vi ha fredagsmys med Pom Squares och lövbiff. För oss är det fredag idag, eftersom den riktiga fredagen i våra liv innebär servering i resturangen - inget vidare sätt att spendera sin fredagskväll, så som kompenstaion tar vi och flyttar vår fredag en dag framåt i veckan.
Innan dess ska jag duscha, fodra hästar och byta täcken. Jag hatar att byta täcken, för alla täcken är så jävla äckliga hur ofta jag än tvättar dem. Jag tror nog att jag tvättar 10 täcken i veckan ibland, och ändå luktar de lera och hästkiss efter 10 minuter.
Skyll inte på praktikanten!
Camilo longerar Emil och tycker att livet suger. Det är hårt att vara praktikant. Och dessvärre får man inte skylla på praktikanten..! ;)
Mindfucked
Jag vet vad jag vill, och jag vet att jag vill båda. Tyvärr - eller tack och lov - har jag kommit så långt att jag också vet om att jag inte kan kompromissa så mycket att jag kan få båda.
Hoppträningen gick - guess what - varken bra eller dåligt. Jag har förlorat all form av känsla för ridning och utan den ser jag inte det roliga i att flänga runt. Nu är det bara sporrar, spön, lite hårda tygeltag och en evig önskan att komma rätt på hinderna. No feeling, bara spark och dra. Jag är så trött på det, det har inte känts bra på typ 2 veckor.
Vad gör man när motivationen tryter och man vill något helt annat? Hur får man sig själv att vilja det som är vettigast? Hur kan ett oönskat alternativ som jag sedan länge tagit avstånd från, plötsligt bli så lockande att det tar över en hårt hållen och självdisciplinerad värld?
Era förslag
Såå.. ni som saknar just dessa inlägg - skriv vad ni vill ha åsikter om och hoppas på att jag har något att säga om det. ;)
"Piaaaa? Vad betyder en rund ring med en sak i?"
Pia sitter mitt i röran på kontoret och får svara på mina "vad betyder den då?" frågor som jag hela tiden ställer. Praktiskt att ha någon att kunna fråga, hemma terrar jag mamma. Kanske borde jag låta någon med körkort göra mina prov?
Det gick asbra att rida Paris idag. Imorgon ska jag skutta henne för Anna efter Stefanträningarna - det blir kul. Nu ska jag återgå till att våndas över mitt körkort, hajhaj.
Ps. Dream var också FETT fin.
Folk börjar kritisera från fel håll
Jag har lagt mina Tretorn på hyllan, så jag har egentligen inget intresse av ämnet, men jag måste säga att om de skulle förbjudit Tretorn av den anledningen så skulle det varit gjort för typ 3 år sen, när de var som mest populära. Nu rider ju iprincip ingen i Tretorn och det vore skadat att helt plötsligt förbjuda dem - de har haft lika liten klack hela tiden.
Det har ju knappast rapporterats några olyckor pga för låg klack på Tretornstöveln. Min åsikt i det hela är att de borde granska nytänkandet och göra en makeover på det, istället för att gräva i gammalt skit som ingen använder längre.
Nervös en vecka innan start
Moget att vi missade att anmäla oss med typ 12 timmar och får efteranmäla oss.. å andra sidan är efteranmälningsavgiften bara 50 kr mer, haha, så det kan vi nog bjuda på. Det är nog det som är finessen med små skitklubbar - de kan inte ta ordentligt betalt, för då kommer ingen.
Det är till Östra Göinge vi ska, och jag är redan stressad över sista klassen. För det första ska vi hoppa inomhus, för det andra ska vi hoppa två klasser som vi aldrig har ridit förut. Information overload - är det normalt att få kortslutning 1,5 vecka innan start? Jag brukar inte ens vara nervös innan jag går in på banan... Är det för att jag vet att det kommer att brista någonstans, eller är jag bara fett larvig? Förra hoppträningen dödade jag nästan Cortess genom att lägga henne helt fel på ett för högt hinder och nästan faceplanta väggen. Aj.
Ikväll ska jag plugga körkortsteori, och om jag hinner ska jag dessutom bläddra mig igenom lite högskoleprovs-papper. Nu: Paris.
Favoritprinsessan
Camilo och jag har ridit, och nudlarna står på spisen och kokar i slow motion. Innan jag satt upp bestämde jag mig för att rykta Cortess lite extra länge och ordentligt, något som hon uppenbarligen uppskattade oväntat mycket. Fina lilla prinsessan var dessutom jättefin på banan, och vi avslutade därför med att göra det hon gillar bäst: Full fart framåt.
I eftermiddag står Dream, Paris och eventuellt sitsträning på schemat (om Malin kommer hem, Camilo tror att hon är på dunderparty i Hässlehåla och att det är därför hon fetdissar våra desperata försök att få tag i henne).
Nu ringde Malin och berättade att hon inte vill ha nudlar. Okejråå.. 
Camilo är taggad på att rida Minus...mohahaha
Roliga historier
Min sovmorgon sträckte sig till klockan nio, helt okej resultat. Nu ska vi ut och rida, och jag ska pussa ihjäl Cortess för att jag nog har saknat henne lite.
Snabbätarsnubbe
Det känns inte helt stabilt att jag hittade en jacka som jag blev grovt förälskad i på Kappahls barnavdelning. Nog för att jag alltid ansett att de har fett coola kläder på just den avdelningen, men att som 19-åring bli helt till sig över en så "snygg" jacka för plastiga 400 kr är ju inte okej, haha.
Nu är jag också introducerad i Awkward-serien, som vi alla tre tycker är fett rolig. Med cheeseballs, vatten och cola som sällskap blev serien ännu bättre, och den tjocka fula tjejen påminner så mycket om den skrämmande verkligheten att man blir rädd. Hon är lixom den typiska avundsjuka svensken i en överdriver version.
Kvällsmiddagen bestod av Subway som jag efter många om och men lyckades få med mig hem från Hässlehåla. Camilo skaffar status genom att kränga en hel 30cm under samma tid som vi trycker i oss en halv - Im kinda impressed.
Film på Clide från igår
Jag vet att jag inte har någon hjälm och jag vet att det inte är jordens smartaste drag, men jag vet också att jag är kapabel att förstå och välja mina drag själv.
Anyway, här är filmen från igår, man ser ju inte så mycket som jag hoppats på (det var ju inte alls mörkt när jag red, vad hände :O?) men man kan i alla fall urskilja vart på banan hästen befinner sig ;).
Bilder från veckan
Cat
AW 07:00 på morgonen
Maliiiin :D
De våldgästar min säng med äcklig glass!!
Camilo och Malin äter Ben n Jerrys i min säng och tittar på nån random serie fick jag just reda på via Facebook - men jag är fett glad eftersom de ridit mina hästar åt mig idag, California och Cortess. Undra hur det gick..? :)
Well, snart påväg tillbaka mot Skyrup. Imorgon ska jag sova, hur efterbliven är man om man ser fram emot att sova? Tråkigtjej.se
Snövit
Foto från vårt kök på uthuset och grannens hus...:)
Imorgon ska jag inte bara ha sovmorgon, jag ska ta mig i kragen och longera Dream igen. Då har hon nya skor (tredje gången på två månader som hon besöker hovis, jävla häst!) och dessutom ny energi efter den oförtjänta vilan jag råkade ge henne.
Svar på frågestunden!
- Hahaha jo visst kan jag låta Malin och nån annan beskriva mig, men det kommer fortfarande att bli fett vinklat eftersom jag alltid läser igenom gästbloggningar och dessutom själv väljer skribenter.
Gillar du någon kille nu?
- Åååh vilken klassisk och supertråkig fråga. Yes man I do!
Vem FAN är Harry Potter på bilden du har på Facebook? Hahahahaha xD
- Daniel Radcliffe, of course..?! Hahaha Amanda, min BFF. ;)
Vad tkr du om Torns Ryttarförening? :)
- Jag tycker att Torns RF är en liten och fett mysig anläggning som utstrålar allt vad "mysig ridskola" står för. Det är ingen klubb jag känner mig speciellt hemma på, men jag tävlar gärna där eftersom de har mestadels trevliga funktionärer, förhållandevis bra ridhus och bra ordning på anläggningen under tävlingsdagar.
Ska du jobba ridläger nästa sommar också? Ska du det så tänker jag åka:D!
- Min plan i dagsläget är att jobba läger, fett kul om du kommer!
Favorithästfilm?
- Seabiscuit, Män som hatar kvinnor eller Harry Potter (för att de filmerna ser jag alltid med någon av mina Amandor!)
Om du fick ta hem en av Annas hästar och ha som din egen i många år, vilken hade du tagit då?
- Spöket Laban eller Cortess. Jag kan inte välja.
Kan inte "vi" läsare få göra en this och that på dig?
- Prova. ;)
Varför lägger du aldrig upp övningar och träningstips typ om dom hörnpasseringarna som du skriver är så bra?
- För att bloggare som lägger upp "tips och råd" är människor som jag gärna skulle spy på om jag fick chansen. Det utstrålar bara ett enormt ego och massa överflödigt självförtroende som inte alls är befogat. That´s why.
Hej!
Undrade bara vilka hästar Malin rider och tävlar och hur det går för henne? :)
- Malin rider en stooor grå sjuåring som heter Campiona och som nyligen tävlingsdebuterade med fint resultat tack vare Malins skills. Hawana är en minihäst och den häst hon tävlar mest aktivt, och det går väldigt bra. Utöver de rider hon den allmänt (ö)kända Lilla Liv, som är världens snällaste får (bääh). Lilla Liv älskar man no matter what, och tro´t eller ej - med Malin på ryggen kröker hon på nacken!
Är Anna Wemlerth er chef eller tränare eller extramamma xD??
- Kan jag säga pass på den frågan? Eller en korsning av samtliga tre förslag? ;) I grund och botten vår chef, men så långt ifrån en vanlig sådan som någon kan komma (och det är positivt).
Ska du börja plugga igen eller är du "done with that?"
- Min akt och mening är att börja plugga igen, om planen sätts i verk kan jag inte svara på. Den som lever får se.
Varför tar du inte med Clide till AW? :)
- Clide är en liten, mjuk enstöring som inte alls gillar mycket folk och stora stall. Han älskar sina hagkompisar hemma och trivs med mamma och de vi står hos. Jag är så nöjd med att han är nöjd att jag inte kan tänka mig att rucka på det.
Vad är det svåraste med Cortesse, Carma, Clide och California?
- Carma eller Cortess, skulle tippa på Carma. Det svåraste med Carma är att få henne att gilla en. Har man kommit så långt kan man börja jobba på att försöka rida henne.. ;)
Still in love with Judas baby
Chris och en häst som hatade vatten - lite jobbigt när hela paddocken blivit en sjö...
Clide och jag körde ponnyrace i paddocken och avslutade med att skutta runt lite. Han är världens bästa ponny i mina ögon, hur kan man älska allt en häst är så himla mycket? Min lilla, söta snusmumrik..<3
Bilder och filmer från dagen och andra dager kommer inom kort (well innan imorgon i alla fall). Haaaj.
Vart jag mig i världen vänder, står jag här med fel saker i händerna...
Klockan är sju, och jag är vaken och i full färd med att fundera över vart jag har lagt min hjälm, hitta ett par lämpliga ridskor och något att ha på mig i övrigt - det är inte lätt när man glömmer hälften av de livsviktiga vardagssakerna i Skyrup, haha.
Gia
Idag ska jag till Gia och Peter - det ska bli kul. Och nu hinner jag inte skriva mer om jag inte vill åka dit klädd i en strumpa och morgonrock, haha.
Dum hest röka gres
Idag har jag varit lite av allt - jag började som hästtjej på tävlingsplatsen i Ödåkra, för att sedan fortsätta som "Ronny" i ett par timmar, innan jag övergick till att agera ridlärare åt Meriam och en annan liten tjej. Kvällen avslutades som servitris, och efter en helg som denna är jag så freakin dödstrött att jag inte kan se skillnad på en ko och Cortess (hahahaha).
Aww.. Cortess är så snäll och söt, typ världens bästa flicka. Och California räddade alla mina epic fails idag, snel hest som eta gres. Hahaha.
Livebloggning!
California var en liten ängel och hoppade felfritt trots att jag la henne fel på typ alla hinder utom ett. Cortess hoppade två felfria rundor i 90, 1m - vet inte om jag blivit placerad, vi åkte där ifrån direkt efter att vi hoppat av hästarna, men det återstår att se på resultatlistan (jag vet att man inte får göra så, men vi har sagt att om fallet är sådant avstår vi priserna).
Malin red sjukt jävla bra på båda hästarna och Hawana var nolla i 90 och hade ett ner i 1m. Campiona var också tiptop.
Nu ska jag återgå till att diskutera konstigt folk och dåliga vägbeskrivningar.
California i morse!
Serviceminded?
Idag ska vi tävla, i Ödåkra - som är ungefär lika bonnigt som det låter, åtminstone enligt ryktet och säkra källor. Dessutom måste jag redan innan dagens första start dissa deras tävlingsledning. Jag ringde igår för att få hjälp med att flytta starter, och fick då det bestämda svaret att jag fick komma tidigare imorgon (idag) för att prata med överdomaren istället. SAY WHAT? Just do it, tantskrälle, om än bara för att få mig nöjd - serviceminded?
Malin och jag kommer att blogga live från Ödåkra. Ni behöver därför inte sitta klistrade vid Equipe (finns det ens i Ödåkra?) Anyway, Ödåkra är säkert en supermysig klubb, men gårdagens telefonsamtal drog ner mysighetsfaktorn väsentligt i mina ögon.
Malin, Emil och Minus i en salig röra. Vet inte vem som är vad;).
Fuck my life och jag talar för oss båda
Hej bloggen och förlåt för två och en halv dags komplett tystnad. Jag orkar inte ens förklara läget, mitt råd är därför att ni ser glada ut och struntar i att skicka era "uppdateraförfan-sms."
Malin och jag känner oss våldtagna, men vi svarar alltid med vår inlärda fras "det går bra." Inte nog med att vi är utsatta, vår dusch har utsatts för våldtäckt den också, och vårt rum för en grov sådan. Vi har gjort vårt bästa för att på effektivaste sätt lappa ihop det såhär på kvällskvisten, dock är resultatet inte ett dugg tillfredsställande.
Vi har gett upp allt hopp om en bra tävlingsdag imorgon. Hästarna är slarvigt ridna, vi är inte ett dugg förberedda, vi har inte haft två minuter på oss att packa lastbilen, boxarna är inte mockade på fyra dagar (vi har bytt till andra boxar istället) och som grädde på moset är stallhöet slut, vilket betyder att vi får traska i 2 dm lera flera hundra meter för att kunna ge våra "tävlingshästar" (leriga ök som knappt blivit ridna den senate veckan) mat. Nej, att ge sig ut för att tävla imorgon känns inte alls bra, hur kan något jag älskar så mycket kännas så fel? Antagligen för att det inte är på schyssta villkor för hästarna, som dessutom fått stå ute 5 timmar längre än de ska.
Om sex timmar ska jag gå ut för att ge hästarna mat igen. Sex timmar, äre lönt? Det tar mig 1,5 att somna. Vi har frenetiskt försökt att spara tid under två dygn, och ändå inte lyckats få så mycket vinst att vi hunnit mocka en lastbil. Är vi helt jävla värdelösa, eller vart ligger felet? Haha.
Nu har vi deppsurat i ungefär en timme, ja sedan vi slutade för kvällen. Kanske är det dags att lägga ner det projektet och försöka hitta någon fejkad form av motivation - att tävla ÄR ju kul. Kul kul kul. Ja, det är kul. Och Annas kladdkakor är världsklass, och det är också kul. Eller gott i alla fall.
Avslutade precis dagen med att slänga P-piller över hela golvet. Vissa dagar flyter bara så bra...
Jag hoppas att jag bara är höstdeppig
När vi med andan i halsen kom fram till Stefans gård visade det sig att han befann sig på Breeders och inte alls hade planen inställd på att ha träningar för oss. Som tur var ryckte Anna själv in som tränare, och vi fick skutta runt lite under tak i alla fall.
Efter att ha spark-ryckridit California och nästan ridit ihjäl Cortess kan jag bara konstatera att jag rider så jävla dåligt att jag skäms. Det tar emot att erkänna för sig själv, och det dämpar definitivt motivationen att tävla eller överhuvudtaget befatta sig med hästar. Hade ingen känsla överhuvudtaget - tyckte jag låg skitlångt ifrån ett hinder, smackade som en idiot vilket resulterade i att vi nästan gick omkull rakt in i ridhusväggen. Tvärstannade 10 m framför ett annat hinder - trodde att jag låg fel men fick veta att jag låg helt rätt. Drog hästen i munnen i onödan alltså. Cortess är för snäll för sitt eget bästa, släng av mig när jag inte har ett enda rätt.
När vi tränat klart började jag dessutom gråta för att jag kände mig så himla dålig. Hur barnsligt, töntigt och oacceptabelt är inte det? Jag hatar dramaqueens.
Efter träningarna idag började ångesten över att jag ska servera släppa lite. Efter kvällens diskussioner vill jag uppriktigt sagt bara gräva ner mig och aldrig mer komma ut. Jag har med största noggrannhet hållt mig borta från allt var resturangbranschen heter - jag vet att jag är både otillräckligt och fullkomligt oduglig, så det har väl varit en beskyddande instingt i min vardag. Nu har jag trots det bara ett par timmar kvar innan hela världen ska idiotförklara mig och tycka att jag är värdelös på det jag gör - jag har själv redan idiotförklarat mig så omsorgsfullt att jag önskar att jag bryter benet så att jag slipper vara med.
Jag är inte smidig eller tillräckligt snygg för att lyckas överleva en servering, jag ser ut som ett ovårdat troll och blir så stressad att jag inte ens kan komma ihåg en hälsningsfras. Pricken över I när jag ändå gör bort mig och blir dumförklarad vore väl att jag får näsblod mitt i allt och sabbar hela stämningen för att jag är ofräsch.
Bortsett från att jag är en vek tönt som inte ens klarar av världens lättaste jobb så har det funnits ett par ljuspunkter under dagen. En bilfärd runt Hässleholmstrakten med Anna och Malin visade sig bli ganska mysig - Oliver spelade fotbollsmatch i regnet och vi agerade fotbollssupportrar i bilen, inredningsbutiken hade fina krukor och Sales pizzor ser jättefräscha och fina ut.
Och säga vad man vill, men både California och Cortess är världens snällaste hästar som hoppar så snällt hur jag än lyckas störa och klanta mig.
Framtidslöften
Ibland skäms man över att vara tjej
★ Tjejer älskar att pussas/kyssas. När som helst - Inte det heller. Jag skulle bli tokig om nån försökte pussa mig mer än en gång varannan timme, lite space tack!
★ Klicka aldrig upptaget när hon ringer. - Nej, bete dig som en looser, skit i lektioner, möten, planer och allt annat för att svara när din tjej ringer, det är ju sunt och intelligent?!
★ Hon älskar när du skriver "godnatt älskling" när du ska sova. - Do that, men förvänta dig varken uppskattning eller svar. Jag pallar inte den här hysteriska kontrollbehovsgrejjen med att smsterra varann.
★ En tjejs hjärta har fler hemligheter än Homer Simpsons antal kilo.. - Huh? Mitt hjärta tycks ha hemligheter för mig också dårå..
★ När ni går på stan / ute och går håll henne i handen och visa att ni är ett par - Det går väl bra, but still - det är väl lika mycket tjejens ansvar?!
★ När ni myser, håll på med hennes hår eller håll i handen. Och viska i hennes öra att du älskar henne - HAHA är detta en handbok för förspel? Eller är det bara några få anteckningar för folk med Aspberger (stavning?)
★ Ring och smsa henne ofta! Hon blir bara glad av att se ditt namn på displayen - Nej det blir hon inte om hon har någon form av socialt liv utöver pojkvännen. Ingen gillar SMS-terror.
★ Om hon är ledsen och bara sticker ifrån dig, spring efter! Även om hon säger åt dig att dra åt helvete - Om någon springer efter mig när jag bett personen dra åt helvete kan denne vara säker på att jag vänder mig om och skjuter. Pang!
★ Tjejer gillar verkligen när killar skickar hjärtan - Det gör dom inte alls, vem fan orkar ens engagera sig så mycket i ett SMS att man ser attiraljer som hjärtan?!
★ Dissa henne inte för att sitta hemma och spela! Du anar inte hur ont de gör - Varför ska de inte få dissa sina tjejer för spel, när tjejer får dissa sina killar för shopping, fika och bio med vänner? Det är så larvigt.
★ Dissa henne inte överhuvudtaget. Våga visa att ni är ett par - Ja, kläng på henne hela tiden, helst tills hon spyr. Sen är ni inget par mer för hon är död eftersom du råkade strypa henne när du klängde.
Well, läs med en (stor) nypa salt. Jag har mest flummat iväg nu, men jag hatar sånnahär listor. Vilken töntig tjej har satt sig ner för att skriva en handbok om hur man bör bemöta flickvänner? Jösses, det är så töntigt att jag dör lite när jag tänker på det.
En välfylld grupp
Well, här är en bild på oss två, och en häst vars namn jag inte längre minns namnet på.
En svunnen tid
Vad som inte gör köket sämre är undertexten på menyn, som jag av en slump läste idag. Jag har aldrig riktigt intresserat mig för gårdens historia och vad som funnits här förut - allt jag vet är att det var ett grisstall när Anna köpte stället.
I undertexten står det att när de började bygga om det som nu är resturangen, grävde de ut tre lager golv, och det understa antydde att det en gång i tiden funnits hästar här. Helt plötsligt förändrades hela gården i mina ögon - det finns något förflutet och lite spännande, det är inte bara en överkaklad fasad som är väl prydd med snygga dekorationer. Den här gården har funnits i hundra år, tänk när det gick runt massa random pigor och drängar här, och undra hur den gamla källaren såg ut då? Källaren är just nu det mest intressanta i min vardag - jag kan se för mig hur de små rummen var bebodda av folk.
Ve och fasa, sitter jag här och bryr mig om saker från förr? Vad har hänt med mig? Jag har verkligen blivit skadad, eller genomgått en personlighetsförändring åt det negativa hållet genom att bo här. Jag har aldrig någonsin brytt mig om historia, jag ville dö varje fredag och måndag när jag behövde läsa i vår historiebok.
Dagens Diss
För att göra allt lite bättre vill jag dissa P3, det kommer att kännas så mycket bättre för mig då. Din gata, NRJ, ja till och med Rix FM har mer vettiga dialoger att dela med sig av - men framförallt har de så jävla mycket bättre musik och så mycket mindre babbel. Och helt ärligt, vem gillar babbelradio..?
MQ, en snäll häst och fancy dass
Tillbaka till Dream: Trots vår bantningskur har Dream blivit fetare, förstår ni vilket misslyckande det är? Well, detta resulterade onekligen i att sadeln inte längre passade, vilket i sin tur ledde till att jag fick rida barbacka. Det gick sviiinbra och var jätteroligt - och att få hoppa Dream var också fett nice.
Dagens lärdom: Det finns gröna pumpor och de ser konstiga ut.
Idag har jag slösat pengar... en tröja, en jacka, en kofta och massa krimskrams (och då menar jag massa) har införskaffats och jag älskar MQ i Hässlehåla. Det är way mycket bättre och intressantare än de i Malmö/Trelleborg/Ystad.
Nu ska vi sova. Natti natti.
Dum, lat och handlingsförlamad
Jag hatar att känna mig handfallen och överflödig - med andra ord dum och lat. Och när jag känner mig så, så blir jag dum och handlingsförlamad, och då framstår man som lat.
Nu har jag tagit mig i kragen och målar texter med Malin på väggarna (ja, vi klottrar, men vi har full tillåtelse haha). Det är mot alla odds skönt att vara tillbaka i Skyrup, vi kom fram till att vi gillar att bo här innan idag. Borta bra, hem hemma bäst - men borta i detta fallet är väldigt bra.
Dream Sister har hoppat idag - och det slutade med att jag skuttade runt barbacka på en superglad madame. Mer om det sen, nu - måla.
This is AW
Failgruppen slår tillbaka
Julia Tenland är givetvis den skyldiga :)
Morgonfrågor som inte har svar
Påminnelse
Ge mig tips!
Kan ni inte tipsa om den roligaste bloggen ni läser?
- Tre av er som tipsar får en bildlänk!
Dumma frågor och dåliga svar
Ett bra exempel på en helt ovärd fråga som inte tillför världen någonting: "Vilken skylt betyder att du är närmst Landskrona?"
- Alltså hallå, det märker man förhoppningsvis undertiden man kör om den ena eller den andra skylten sitter närmst staden i fråga. Det känns inte som något man behöver ha antecknat i ett block för att få köra bil.
Alla luktar tång i Trelleborg, men jag älskart
Anyway - jag överlevde körskolan och det gjorde alla andra trafikanter också. Mitt fetaste problem är att inte köra för fort. När jag övningskör är jag alltid påväg någonstans och jag har alltid bråttom - jag skyller på det. Att sitta och slököra känns onaturligt och en inbyggd varningsklocka ringer i mig när jag slösar värdefull tid. Sanningen att säga har jag ju inte ett dugg bråttom på körskolan, jag har mina minuter och vinner inget på att köra över en fotgängare pga stress.
Ikväll har jag hoppat Clidelide, det gick bra - men Clide tar hellre 4 än 1 galoppsprång i en kombination där det ska vara 1. Skämt å sido, men två lyckas han i alla fall klämma in med lätthet om jag inte jagar både in och ut honom.
Att vara tillbaka i stallet och inse att allt är som vanligt var en lättnad. Terese är fortfarande cool, Ewa är fortfarande rolig och Håkan står kvar och fixar med det nya stallet. Att ha hästen i Önnarp är verkligen perfekt i mina ögon, i love it.
Magsårsframkallande resa
Äter godis till lunch på bussen mot Trelleborg. är stressad,jäktad och lite sen. Och skithungrig.
Ser det positiva med att bo i Skyrup nu - det finns inga tider att passa och ingen förväntar sig att man ska ha möjlighet att komma på bestämd tid heller.
Jag hinner inte komma på en värd rubrik
Fett snygg sits... :)
Thats why I love you
Världens finaste Nemobooi.
I still dont know what you´ve done with me....
...a grown-up woman should never fall so easily.
Vansinngt
Nu ska jag gå och lägga mig, jag är astrött. Hanna och Beata har gjort ett vansinnigt lustigt blogginlägg på vår berömda matblogg - vadkokar.wordpress.com - och om jag vore er och ville ha ett gott skratt, hade jag lusläst det senaste inlägget.
Sleep well
Stupid me
Skyller på klumpiga fingrar, snabba beslut och oanvänd hjärna. Det är åtminstone tre bidragande faktorer.
Ekenstammenträdet -whatever- tycker att min förmåga att förklara relationsproblerm suger. Själv tycker jag att den är ganska kompetent och funktionsduglig, särskilt efter att ha begrundat ovanstående faktum. Fuck Ekensamms schema. Det matchar lixom aldrig med mitt - är 10 minuter allt vi kan åstakomma med gemensamma krafter..?
Malowitch och Hawana!
Greve Johannes von Trädenstam auf Ekenalé
Greve Johannes von Trädenstam auf Ekenalé
(efter att ha blivit delägare i Svaneholms slott kräver han att han ska tituleras just sådär) och jag har en lustig konversation och jag funderar på hur jag ska disponera min tid så att mitt nästa besök hos greven blir längre än 10 minuter. 
Tuff brutta med mycket att säga
Fick nyss ett mail angående minihästen Amigo som jag red på ett försäljningsstall för ett tag sen. Well, jag känner mig too fat för att rida honom... fast han är ju så söt att man kan göra undantag. ;)
Jag blev rånad på min blogginloggning
Fick ett livsfarligt SMS från Hanna Holmström med innehållet "Ge oss tillgång till er blogg. Vi kokar just nu." Om det betydde att de lagar mat eller om de är skitförbannade är ännu oklart, men ni kan vänta er en gästbloggning på http://vadkokar.wordpress.com från kokande Beata och Hanna.
När man bor här glömmer man att svara på SMS, man glömmer bort viktiga mail och man glömmer bort att man har ett normalt liv där hemma. Sen kommer man på allt samtidigt och får panik, för att en halvtimme senare vara upptagen med att göra något lantigt som att hämta hö eller rykta hästar.
Axel fyller 1 år idag, grattis till honom. Nu ska jag packa mina väskor och försöka låta bli att göra kaos med rummet som jag just städat. Snart kommer Malin hem, fast hon är fast i Tortyringe för ingen kan hämta henne. Sadface..
Dont waste time growing up
"Uteritt" på Dream och en jättehalt Carma - hennes smärttröskel visade sig vara lägre än Clides. Redan när jag ledde upp henne till stallet ojjade hon sig över sin barfota hov - just då skrattade jag mest åt hennes långsamma stapplande och tyckte att hon sjåpade sig. När jag sedan skrittat i 10 -15 minuter utan någon form av förbättring insåg jag att hon kanske hade ont på riktigt och satt av. Det blev en grundlig rykt och massa pussar istället för ridning, och Carma fick medlidandet hon så gärna ville ha. Det var en helnöjd dramaqueen jag släppte ut i hagen. :)
California tog åt sig av gårdagens oförtjänta uppläxning och visade prov på fin förståelse på mina (i hennes ögon) obegripliga hjälper. Skämt å sido, hon var jättefin och fett glad, me like.
Snart kommer Malin hem och snart åker jag här ifrån. Idag har jag roat mig med att städa hela stallet och tvätta äckliga täcken och schabrak. På tisdag när jag kommer tillbaka möter jag upp Anna Dickson, och då ska vi skutta Dream :D:D 
BTW - det senaste i Cortesses tävlingsoutfit. Love it.
Konstigt att man blir ett socialt ufo
Jag älskar lagtävlingar - det är ridsportens fetaste nackdel i mina ögon. Man är bara sin egen, man behöver inte ha någon form av talang för att samarbeta eller sympatisera med andra människor för att komma någonvart. Man är ett team med sig själv (och förhoppningsvis sin häst). That´s it. All gemenskap och lagkänsla uteblir, och om man börjar fundera på det så suger det ju. Konstigt att hästmänniskor är högfärdiga, dryga och självgoda, de behöver för fan aldrig dela med sig eller lyssna på någon annan ;).
Knock Out-dressyren 2010 - SYDS VANN!
Headline
Cortess gick så galet bra idag! Kanske beror det på att hon gillar Mamma Mia-musiken (gjorde den henne glad?) Haha, fan vet jag, men bra gick det i alla fall.
Stallen är mockade (skojar inte när jag säger att jag la ner 45 minuter på att mocka Cortess box, vad fan har hon haft för sig inatt? Var hon också rädd för läskiga bilar som inte fanns?)
Nästa punkt i schemat är lunch, sen ska jag testa Carmas smärtgräns och se om hon kan knata runt i den mjuka paddocken med bara en framsko på.
Vi är de bästa, vinner för det mesta, därför ska vi ropa - BÄST I EUROPA!
Idag beger sig Sydslättens ponnylag till Trolleholm för att hoppa andra delen av allsvenskan - jag kan bara ge dem världens största lycka till och önska att jag vore en av dem som satt på läktaren för att heja på och peppa världens finaste tjejer.
Det bästa valet jag har gjort på många år måste ha varit att bli Sydslättare igen. Alla klubbar har sina rötägg, men Syds tycks vara så få och lätträknade att de är oförskämt lätta att glömma bort.
Mörkrädd_tönt92@gmail.com
Efter en natt hemma hos familjen Wemlerth är jag människa igen. Kvällen igår spenderade jag nämligen på att sitta i min säng med telefonen tryckt mot örat och böla för att jag var rädd (nu i efterhand är det ju ganska påfrestande för skrattmusklerna, som vanligt).
Anyway, mitt stora hot var den (förmodligen icke existerande) bil som jag hörde köra in på gårdsplanen, och som sedan fick Ville Valp att skälla som besatt i nästan en hel timme. Jag var helt säker på att en galen idiot när som helst skulle öppna dörren till vårt rum.
Jag har aldrig blivit så glad av att se Oliver komma upp för trapporna för att spela dator, och jag har aldrig blivit så glad för att Ola har ringt mig och sagt att de var hemma. Thank god, I survived. Typ. Det hela slutade med att världens gulligaste Oliver och Gurra sov på Gurras rum och jag i Olivers. Nu har jag spenderat natten med att halvt sovandes studera hans minisköldpaddor, som var tillräckligt intressanta för att jag skulle bibehålla intresset för deras konstiga ageranden ganska länge.
Haha, tur att man har en awesome chef med supersnälla söner när man är livrädd för konstiga män som troligtvis inte existerar. 
PUNGIIIIIIS!
So this is the story
Började för ett par dagar sen när jag av misstag såg en fet samling Monster ligga och vänta på mig på Hemköp. Sen var jag såld, i love monster so much, och det är precis en sån kick man behöver här ungefär varannan timme för att orka hålla ett satans ahdh-tempo och vara så effektiv och smidig som möjligt (och vem mår inte bra av att känna sig awesome?!)
Fast imorgon är sista, sen äre back to Kalvin-mjölk och mackor me grillkrydda. Aromaten har jag bojkottat efter att ha letat igenom skafferiet typ 34 gånger utan framgång - jag skulle ju kunna köpa en bruk, men det verkar så desperat och fjolligt att jag avstår och håller till godo med Piffig Allkrydda.
Insåg just att jag bloggar i fel blogg. Detta skulle varit på matbloggen... HAHAH.
En kort notis som jag inte kan låta bli att dela med mig av...
FRÅGESTUND
Den avslutas på tisdag kl 19.00!
Älskade snuskhav och skitiga bro - this is where I belong
Den här bilden får mig bara att sakna hemma så mycket att jag dör lite när jag ser den. Den är allt - en fika på stan, deppa på stranden, hänga med töntar, rida med bästa vänner - jag vill titta ut genom fönstret och se samma sak som på bilden. Att världens finaste Josse står i hörnan och ser snygg ut är pricken över i.
Jag längtar egentligen inte hem, om jag bara inte blir påmind om det livet jag hela tiden missar när jag är här. Det är två så olika världar och två så olika jag att jag inte ens vet om det är samma person ibland.
Spice up your life
Detta efter två timmar på Hovdala, trötta, hungriga och helt freakin uppspelta över ingenting eftersom inget ovanligt hänt bortsett från att vi red ut.
Plötsligt händer det
Vad är oddsen på att jag - den enda kvällen jag är all alone bortsett från katten Kristina - lyckas låsa mitt sim? Hahaha, ibland flyter livet verkligen som sur grädde i ankdammen (HAHAHHA)
Miss svårflörtad
Miss Dramaqueen, aka Carma, tappade en sko och whinade i typ 20 minuter. Sen glömde hon bort det och var asglad igen. Som tur var tappade hon skon just när jag började trava av, så vårt (ovanligt lyckade) ridpass blev iprincip slutfört innan den (enligt Carma) förfärliga skadan inträffade.
Antingen har Carma slagit huvudet i badkaret i hagen, eller också har hon genomgått någon form av personlighetsförändring. För en månad sen tog det mig mellan 15 och 20 minuter att tränsa, hon sprang runt i boxen och uppriktigt sagt så tror jag att hon hatade mig. Nu står hon still i boxen och njuter (nästan) av att bli borstad, hon är from som ett lamm och jag kunde tränsa henne i hagen för ett par dagar sen. Först efteråt insåg jag att jag hade tränsat miss svårflörtad mitt i hagen, och chocken tog lång tid att smälta.
Puss på Carma för att hon har varit så snäll den senaste veckan!
Såndär boring update
Det känns askonstigt att vara själv efter en kväll med Hampe, Malin och Christoffer - nu är det bara jag och supersnälla Gurra kvar. Han spelar dator - jag tar en paus. Longerade Paris förut, hon är världsbäst på att slängtrava på linan... eller gör jag något helt omedvetet fel? Haha, ibland börjar jag faktiskt undra.
Van de Rostal (Dream) är så galet fin just nu, kunde ett enda knak verkligen återställa en förut så spänd, stökig och opålitlig madame? Det låter verkligen som något som är too good to be true - men hittills verkar verkligheten faktiskt vara så bra. Dream är... awesome.
Hit me with your best shot
För er som känner mig är det väl ingen nyhet att det bara finns en sorts häst jag sällan frivilligt sätter mig på - hästar som jag vet är ovanligt korkade eller tänker långsamt. Det fungerar inte med min personlighet, min hjärna kortsluts och det brukar oftast sluta i en livlig fight mellan mitt välanvända spö och hästens förmåga att behålla lugnet.
Jag vet inte varför jag har så förbannat svårt att ha lite självdiciplin när det kommer till stolpskott, det kvittar om det gäller djur eller människor - en trögtänkt varelse kan få hela min dag att bli ett enda stort irritationsmoment, jag saknar helt förståelse för de stackarna som inte kopplar x och y eller något annat logiskt. Jag vill inte direkt påstå att jag är Einstein eller smartare än någon annan, men min värld har under en längre tid varit indelad i korkade puckon som irriterar mig, och folk som föddes med förmågan att tänka. För att skryta kan jag påpeka att jag själv placerat mig i den sistnämnda gruppen.
Tillbaka till stackars California som trots sina tappra försök inte fattar så fort och enkelt som jag pajjigt nog kräver - dagens ridpass var en korsning mellan organiserat kaos och helt okej känsla. Där emellan var det helt okej utan känsla (jag har lärt mig att stänga av och bara lyssna på musiken om jag känner impulsen att styckmörda någon när jag rider).
Days like today saknar jag Nemo - världens finaste, smartaste Nemo som mot sina hästhjärneodds är för smart för sitt eget bästa. Jag har aldrig haft så roligt med en häst som jag hade med Nemo - han var allt en busig ponny ska vara.
I början bockade han av mig nästan varje ridpass. Det var otaliga gånger jag låg i sandfleecet hos Micke och tittade ilsket åt Nemos håll efter att han överlistat mig och dumpat mig i sanden. Han gjorde det gång på gång - satte sin supersnabba ponnyhjärna på high speed och vann med hästlängder över mig, han utklassade mig dag efter dag - han var smartare än mig.
Någonstans vände det, någonstans blev det till en livlig lek. Jag började närma mig hans nivå, tänka i samma banor som honom. Give me your best shot, and Ill give you mine. Ibland vann han, ibland vann jag. Till slut var leken uppgjord, och båda hade gått segrande ur striden. Nemo hade roligt utan att bocka, jag hade kul trots att varje ridpass inte längre gick ut på att åka berg och dalbana.
Jag har aldrig haft så roligt som med Nemo, och jag har aldrig känt att jag passar så bra tillsammans med någon som med honom. Kanske beror det just på att han är smartare än mig - han tänker snabbare, fintar bättre, leker längre och vågar mer. I mina ögon är han ett vandrande geni, ett livs levande underverk som har outtömlig förmåga att roa folk och en sjuhelvetes bra kompis som älskar att leva livet. Visst kommer Clide alltid att vara nummer ett - men det går inte att förneka att Nemo kändes som the perfect match.
Flummigt
Igår hade vi sitsträningen på Lilla Liv. Det var så sjukt roligt och skumpigt och flummigt, jag dog. Malin var ganska pro, jag var mest helt hysteriskt flummig. Det var kul.
Jannes dotter älskar Katalinka och idag är min vision att rida varenda häst som jag har ansvar för (dock inte fölen). Hur det går återstår att se, och Ponnysanning är skittråkig att läsa nu.
