.

...was always you?

Malin och Hanna är ute och powerwalkar, jag stannade hemma för allas trevnad. Jag har försökt bli på bra humör hela dagen, men små, meningslösa detaljer som jag annars bara hade kunnat ignorera har gjort mig sur och ledsen igen. Därför sitter jag hemma och är dåligt sällskap till den snälla, duktiga eleven som är här över helgen.

Jag fick jättemånga frågetecken över min kryptiska formulering och mina udda uttalanden i förra inlägget. Jag tänker inte gå närmare in på detalj - men Laban stannade på ett hinder idag och vågade inte gå på hinderna överhuvudtaget. Jag fick banka av honom för att få språng och han var så jävla osäker. Och jag var så arg och ledsen att jag grät helt okontrollerat typ halva lektionen utan att överdriva. Min fina, vackra svarta faran... och så kom duktiga Stefan med en gramantygel - and I was like "Men jag VILL inte. NEEEEEEEEEEEEEEJ. TA BORT!!! Jag VIIIIIIIIIIIIIILL inte rida med den." (och detta blandad med hysteriskt gråt, vilken cirkus. Mogen tjej).

Efter tre helt olika träningspass blev det lunch med hela glada gänget. Det var trevligt. Och gott. Efteråt red jag Clide, och det gick helt fantastiskt dåligt. Han var seg, hostade sönder sina luftrör och pungterade säkert sina lungor också. FML.

Nu vill jag helst inte träffa en människa, speciellt inte en som har med hästar och ridning att göra. Jag är jättearg, skitledsen och helt opepp på livet och blir grinig över allt från fel ordval till en onödig paus. Jag hatar folk som tar åt sig av allt och som blir emo av att man glömmer skriva "<3" i ett sms, men just nu är jag själv på den mentala nivån - bortsett från att jag tycker att smshjärtan är till för fjortisar och inte önskar få några. I övrigt - är allt folk gör och säger bara till för att dissa mig (givetvis inte - men ni fattar poägnen).