.

Breaking Dawn var mot alla odds ganska bra. Den var fin, lite gråtfilm you know. Kanske är alla Twilight det - bara det att jag sysselsatt mig med att störa mig på stön-Bella så intensivt att jag inte lagt märke till de gråtuppmuntrande scenerna.

Anyway, efter att vi sett filmen tog det oss hundra år att komma på en lösning för att komma hem. Jag var ungefär 2 sekunder från att sätta mig på tåget mot Malmö och åka hem och bara dissa allt som känns halvsegt. Sen kom supersnälla, jättegulliga Jan-Erik och hämtade oss, och jag kände mig som en bortskämd liten brat när vi insåg att vi aldrig någonsin blivit nekade skjuts av någon (om man inte bara kunnat ta bussen/tåget eller gå hem).

Nu ska vi sova och ladda inför morgondagen - dagen för tävlingen och vi är sjukt taggade. Det ska bli asroligt att tävla "hemma" bland folk jag känner och saknar. G-L-A-S-S-I-G-T!