.

I'm surrounded by a million people, but I still feel all alone...

Ibland blir man oroväckande medveten om sig själv, och man får en obehaglig självinsikt. Idag insåg jag att jag iprincip inte har några riktiga vänner. Jag känner tusen personer, men är egentligen inte nära vän med någon. Det är mitt eget fel, jag har valt att ha det så, men att upptäcka hur man lever sitt liv kan uppenbarligen göra en lite nedstämd. Jag har alltid valt hästarna framför resten av världen, och nu får jag äta upp mina prioriteringar.

Det är tråkigt att du som är en populär tjej upplever det så.

Så är det tyvär ibland bland hästfolk tror jag :( Man tänker så mkt på hästarna att man ibland kanske glömmer bort "världens utanför"

hej kompis, fattar precis. samma här liksom. Är det säkert att man inte kan få behålla kakan och äta den ändå? eller asså.pfft. populär hit o populär dit, spelar ju ingen roll när man inte har någon att ringa.

Ät en priog då känns livet något bättre promise ;)

Ät en priog då känns livet något bättre promise ;)

har också den känslan, i efterhand önskar man att man prioriterat lite annorlunda när de gällde hästen :/ . vilket fall som, vet att vi inte direkt känner varandra, men om du skulle gå vilse i malmö kan du alltid ringa! finns ett samtal bort:)