En kaosartad skrittur
Vår "mysiga" skrittur i morse började med oorganiserat kaos. Den enda hästen som stod med fyra ben i marken var superhästen Lilla Liv.
Jag tjatade till mig att Malin skulle skritta Cortess och ta Laban som handhäst, medan jag red på treåriga Paris (som aldrig förr fått rida ut) och Paulin skulle ta Liv - en ytterst lovande planering tyckte jag själv. Det visade sig dock att Cortess innersta önskan var att få banka skiten ur Laban och att Paris skräck för höbalarna inte var nådig.
Efter 200 meter tvätstannade jag och beordrade stackars Paulin att hoppa upp på Cortess så att Liv och Malin fick ha Laban som handhäst istället. Detta började smidigt nog med en arg Cortess på två ben (jag skulle kunna få magsår av enklare situationer) och Paris tog tillfället i akt att hänga på.
Well, när Malin och Luffs slutligen tog täten gick det smärtfritt och odramatiskt ner för megabacken. Paris var jätteduktig och jag satt som en riktit satmara och tvingade stackars Paulin att rida stök-Cortess på långa tyglar för allas bästa.
Jag har kommit fram till att skräcken för de svarta rullarna på terrängbanan ligger i generna. Carmas största hot i livet tycks nämligen vara just dessa svarta tyghinder - och dottern Paris kände precis samma ångest inför att gå förbi de skräckinjagande rullarna idag... modigt. ;)
Jag tjatade till mig att Malin skulle skritta Cortess och ta Laban som handhäst, medan jag red på treåriga Paris (som aldrig förr fått rida ut) och Paulin skulle ta Liv - en ytterst lovande planering tyckte jag själv. Det visade sig dock att Cortess innersta önskan var att få banka skiten ur Laban och att Paris skräck för höbalarna inte var nådig.
Efter 200 meter tvätstannade jag och beordrade stackars Paulin att hoppa upp på Cortess så att Liv och Malin fick ha Laban som handhäst istället. Detta började smidigt nog med en arg Cortess på två ben (jag skulle kunna få magsår av enklare situationer) och Paris tog tillfället i akt att hänga på.
Well, när Malin och Luffs slutligen tog täten gick det smärtfritt och odramatiskt ner för megabacken. Paris var jätteduktig och jag satt som en riktit satmara och tvingade stackars Paulin att rida stök-Cortess på långa tyglar för allas bästa.
Jag har kommit fram till att skräcken för de svarta rullarna på terrängbanan ligger i generna. Carmas största hot i livet tycks nämligen vara just dessa svarta tyghinder - och dottern Paris kände precis samma ångest inför att gå förbi de skräckinjagande rullarna idag... modigt. ;)
Kommentarer
Trackback
