Träffade Amanda, Hampe och Jessica på tåget till Lund. Sjukt nice att live-diskutera körkortsteori och få lite nervlugnande hjälp. Jag har pluggat teori halva natten utan att ta in något alls, hur ovärt..?

Läste en min häst-tidning, och fick syn på en insändare som skrivit en dikt till ung galopps fina häst Pamira som blev avlivad tidigare i år.

Malin blev arg på kocken... Så vår BFF Jonas fick torka blod istället för att äta pizza.

Haha

Jag stryker California från årets sista tävling. Anna sa att det var okej om hon var trött. Nu ställs hon alltså av fram tills fölet kommer, och det ska bli så roligt att få se Sjömansmusen födas (hon/han har redan ett namn: Doris Sjömansmusen Sösdala Soul, Campionas ska heta Boris Dieselråttan Höör Soul).

Cortess var skitmongo och skitfin idag. En salig blandning av intryck... Nu ska jag plugga körkortsteori, jag tvivlar på att jag kommer att klara uppskrivningen..

Notis: Det blev inga lussekatter. Vi drack upp mjölken till våra snabbmakaroner.

Felicia langar foton från hennes praktik. Hon tvingades fota i världens mörkaste ridhus, det är inte illa att man ens orkar försöka! Ni kommer att få se fotona sen om vi inte sitter som mongon på dem.

Internet har tydligen blåst bort, och det har strömmen i stallet också. Det är helt klart mer händelserikt att fodra hästar i kolmörker. Man kan till exempel trilla över kannor, hälla vatten i spånet eller råka släppa ut den svarta shetlandsponnyn för att man inte såg vart han var (medan jag hällde hans vatten i spånet...)

Whatever, nu har dom mat och jag har käkat knäckebröd. Stormen håller i sig, undra om det går att rida, eller om ryktborsten får åka fram dagen till ära...

Tänkte visa bild på min hemgjorda daimbanan men jag åt den.

Det finns en sak jag aldrig riktigt fattat - vad är grejjen med att göra sig ovän med alla i sin närhet och vara stolt över hur otrevlig man kan vara? Det är knappast en eftertraktad egenskap att lyckas prestera i otrevlighet och fjortisbetéende.

Hur ofta hör man inte korkade brudar skryta om "hur de sa ditten och datten och mordhotade blablabla" Wow, vad imponerad jag blir. Nu framstår du verkligen som en riktig toppentjej som alla är avundsjuka på, there you go girl!

Get real, sen när blev det tufft att vara otrevlig och dryg? Vem är så pass socialt efterbliven att de på fullaste allvar är stolta över sina larviga svordomar och hot? På stenåldern fick man respekt genom att vara den farligaste mannen i byn, 2011 får man respekt genom att försöka få sina (obefintiliga) hjärnceller att samarbeta, inte genom att kalla folk för meningslösa skällsord i överflöd.

Och till det där med att göra sig ovän med allt och alla - hur coolt är det på en skala? Om man är ovän med tusen personer hela tiden, kanske man ska börja fundera på vart felet egentligen ligger. Är det hos alla andra, eller kanske hos en själv? Eller har man bara ett så tråkigt, dramafritt liv att man måste skapa lite händelser i vardagen för att inte hänga sig själv?

Jag läste världens larvigaste statusuppdatering på FB häromdagen... "Att säga "det är slut men vi kan väl vara vänner ändå?" är samma sak som att säga "vår hund är död men vi kan behålla den om du vill?"

Wow, återigen måste antingen jag eller fjortisbefolkningen ha missat en väsentlig detalj. Om jag utgår från att DE har missat något - så måste jag säga såhär: Varför måste man hela tiden söka bråk och drama? Varför skulle det vara opassande att vara vän med sitt ex? Till vilken nytta och för vems välbefinnande? Att vara ovän med sitt ex är närmst en trend som fjortisar på 16+ har skapat, och det tycks vara straffbart att inte följa den slaviskt.

Och det värsta av allt: Varför måste man tvinga sina vänner att hata sitt ex och sina ovänner, får dina vänner inte vara sig själv i din närhet, eller..? Ser ni inte själva hur befängt det verkar att inte låta andra hälsa på en person som du bestämt dig för att tycka illa om...?

Ibland börjar jag på allvar överväga om jag är mentalt efterbliven. Jag kan göra något själv, och sen få frispel för att någon annan gör samma sak. Jag kan få ärkedamp på mina hästar, men om någon annan skulle få det skulle jag halalslakta dem med en smörkniv.

Just den biten är ett litet problem. Det är okej att Malin blir tokig på mina störhästar, eller att Terese drämmer till Clide när han är odräglig, men utöver det är det naglar i mina ögon att folk gör annat än att smeka medhårs. Jag kan inte riktigt tillåta någon som inte tycker om hästen att bli arg på den. Man frånsäger sig lixom rätten att använda sig av våld om man inte kan plåstra om hästen med en överdos av kärlek. (Fjantigt, va?)

Av dagens träningar att döma behöver jag...
a) Sluta mjäka med Cortess och skaffa lite pondus när jag rider henne istället för att - guess what - stryka medhårs.
b) Gå till affären och köpa lite självförtroende, alternativt en dyr flaska vin om självförtroendet är slut (hahaha)
c) Lära mig sitta på röven när jag hoppar Cortess.

Punkt C är svårast.

Trött, huvudvärk, halsont och sur - där har ni mig efter 3 bra och en dålig träning.

Och musikguiden i P3 är katastrof. Här är en bild på vår mysiga restaurang.

Nu kommer andra frågan: Kör vi förbi något ställe man kan köpa frukost på påväg mot Hässlehåla..? Åker nämligen bil upp fick jag nyss reda på, så himla skönt. Det enda jag är sugen på är mina & Malins wannabe-tacos som jag aldrig kommer på vad de heter. Tapas, typ. Yammi.

Haha, sist jag åkte här ifrån hittade jag inte ut ur Malmö på första försöket med Anna. Hahahaha, jag började dirrigera henne hemåt istället för mot Hässleholm, det var allt för nära kaos för att kunna skämta om ännu;).

Fem saker att se fram emot...

- Julafton
- GBG Horse Show
- En ännu icke officiell träff
- Årets sista hopptävling
- Mellandagar i Småland förhoppningsvis med Terese

Fem personer att hylla...

-Louvisa Grotte, för att hon alltid bryr sig om andra och har alla fötter på jorden. Det är egenskaper som är både sällsynta och dyrbara.
- Amanda Holmgren , för att hon är den mest oskyldiga och välmenande tjejen jag känner.
- Amanda Lilja, för att hon under alla år vi känt varann aldrig snackat skit om någon. Värt att beundra.
- Malin Karlsson, för att hon är världens lättaste att umgås med och min sambo!
- Louise Horvath, för den skönaste go fresh-humorn och de sjukaste idéerna ever.
(Och Myggan, Lena, Chris, Hampe, Ek, Gabbie, Basse, Carro, Emelie och så kan jag fortsätta i all oändlighet).

Fem kul saker som hänt senaste veckan...

- Cortess gjorde att vi vann i Malmö.
- Jag åt snuskig fondue (?) med Amanda och Hampe i stan.
- Alla blev imponerade av mitt alkis-trix (icke officiellt på bloggen haha).
- Jag kom på vad jag önskade mig i julklapp.
- Jag klarade lilla uppkörningen.

Det känns som att jag fortfarande går på ÖP när jag är där. Där har ingenting förändrats, allt är detsamma, jag blir densamma - ja hela Ystad är sig likt. Men utanför, där är allt så annorlunda. Inget är längre som det var förut, inte ens jag. Jag är inte längre ponnyryttaren med mjuk hand och fina hjälper, jag är inte den smalaste tjejen, jag går inte från speglarna med en axelryckning och jag har inte tänkt tanken "det är okej att inte vara perfekt" sen jag tog studenten.

Nu tvingar jag mig att älta den tanken. Det är okej att inte vara smalast, sötast och smartast. Man får finnas ändå. Fast man får inte vara nöjd eller känna sig bra till mods om man inte är både smalast och sötast och kommer med de brilianta idéerna, det påpekar min vardagliga omgivning hela tiden. Man är inte fin om man inte är smalast. Man är inte söt om man inte ser ut som Emma Watson, och det är alla andras rätt att idiotförklara en om man öppnar munnen utan att vara Einstein. Ingen säger det rakt ut, ändå vet jag med största säkerhet att när jag inte är där, är det inte skitsnack om alla andra de ältar, utan det är mitt namn som slits ut och alla mina fel och brister får en grundlig genomgång. "Dumma Evelina, korkat gjort, ful tröja, hur ser hon ut?!" 

Folk som ser ut som mig har "fet rumpa." Tjejer som är mycket sötare än mig klär sig fult. De som tänker snabbare och har bättre idéer blir ständigt idiotförklarade för att de (precis som alla andra) begår misstag. Om människor som jag anser vara Einstein i lyxförpackning blir sågade, vad säger de om mig då? Hur illa tycker de om mig?

Ju mer jag tänker, ju mer börjar jag ifrågasätta vad jag gör i en värld fylld av ridsport. För det är ju just så, det handlar bara om den lilla världen där jag har hela mitt liv. Amanda Holmgren skulle aldrig vända sig bort från mig för att säga att jag är ful och korkad, hon skulle stå med ansiktet mot mig och säga att jag måste tänka om. Hon är fortfarande människa, hon har inte sålt sin själ till att såga andra vid knäskålarna för att själv kunna klättra högre på stegen. Visst snackar andra människor också skit, men andra människor som tycker om mig gör det inte. Det är den väsentliga skillnaden. De som sågar mig när jag inte lyssnar tycker om mig - jag vet om att de tycker om mig - och ändå gör de så, jämt och ständigt.

Folk som inte är uppväxta i en värld där allt man gör kan vändas mot en förstår nog inte. Jag vågar inte åka från jobbet, för då vet jag att jag blir idiotförklarad när jag inte längre kan höra. Jag vågar inte avsluta mina blogginlägg, för jag vet att folk kommer att ta varenda fras i hela inlägget och använda det för att håna mig. Jag vågar inte lämna en tävlingsplats, för i samma sekund som min transport lämnar området kommer snacket om alla fel jag gjort spridas som en orkan över anläggningen.

Just nu, just idag - är jag så ledsen och trött på att alltid veta att någon jag tycker om och som jag aldrig skulle prata illa om, säkert tänker eller säger till någon annan hur fel och dålig jag är. Och ju mer jag tänker på det, ju mer får jag lust att aldrig någonsin igen befatta mig med ridsport. Sen kommer jag alltid på den där hemska detaljen som jag inte vill tänka på. Om jag slutar med ridsport, då har jag ingenting kvar.

Sitter och lyssnar på två pundares diskussioner om hur och vart tåget i Malmö går... De är mycket fundersamma över deras upptäckt att tågen inte alltid går från samma spår. Jösses, har de inte uppmärksammat att Skånetrafiken aldrig ens verkar ha en plan över vad de gör..?

Lilla uppkörningen vart godkänd. Thank god. Nu är jag på bussen mot Y-town för att träffa folk och shoppa med en Mygga!

Idag är ingen bra dag. I morse var jag pepp på allt, nu känns det mesta bara jättejobbigt.

Jag har sämst samvete i världen över att jag sätter syds i skiten, jag är helt otaggad inför miniuppkörningen pga det och jag känner mig sjukt dumförklarad och åtsidosatt.

Shit vad jag hatar den känslan.

Jag hatälskar att morgonfodra hästarna. Det är mysigt (när hästarna väl är tysta och tuggar) att gå i stallet och klappa, pussa och rätta till täcken, och det är mysigt att se hur glada de blir för en tuss hö - men själva grejjen med att gå upp tidigt, gå ut ensam i mörker/dimma och frysa fingrarna av sig - just den biten står för hat i hatälska.

Idag ska jag bara rida ut på Paris och eventuellt skritta en runda på Cortess med Laban som handhäst - allt för att minska ridtiden eftersom jag är så himla trött och omotiverad idag. Det kände jag att jag skulle vara redan igår när jag gick och la mig. Idag blir därför en typisk mysdag i stallet, där hästarna bara blir ryktade och pussade i överflöd.


Miami Soul

God morgon. Klockan 05.15 i morse hade jag åstakommit följande saker...

- Fodrat alla hästarna
- Packat väskor med hästpass, lite fika och pengar
- Ryktat California
- Letat upp mina försvunna vantar
- Och skickat arga mail till MR

Det är ganska bra jobbat, om jag får säga det själv. ;) Angående mailen till MR så måste jag faktiskt HISSA klubben för sjukt snabb service, även om de råkade sätta Malins starter precis efter varandra. Det var ju inte särskilt begåvat (speciellt inte eftersom det väldigt lättförståeliga programet Equipe själv påpekar sådanna fatala misstag...) Men - alla kan la göra misstag och alla kan vara svintrötta när de börjar klydda med folks starter.

Enligt Jessicas blogg börjar inte 110-klassen förren efter kl 16.00. Det känns inte ett dugg lovande eller bra, så länge vill jag inte hänga på MR. Dessvärre låter det rimligt att klassen skulle börja så pass sent, sydskånska klubbar är inte kända för att ha ett rasande tempo och där är hyggligt med starter.

Ses i Malmö gott folk!

Jag är aaaaaaaastaggad på att komma hem och tävla på välkända marker. Det har jag inte gjort på typ ett halvår. Vårt enda problem nu är att vi har två små bebisar med oss på tävlingen, och vi vill beslagta deras mamma - det blir svårt eftersom det vore livsfarligt att släppa dem lösa på tävlingsplatsen. Och vår hästskötare tänker vi inte byta in som barnvakt, henne vaktar vi med våra liv. ;)

Om ett par timmar rullar lastbilen mot Malmö, så nu ska jag försöka sova och ta igen flera nätters bristfällig sömn.

Det är freakin omöjligt att sova ibland. Och så är det freakin omöjligt att hålla värmen. Utom de detaljerna är livet ganska bra. Jag är förkyld och trött precis som alla andra är i November, men det stör mig fruktansvärt mycket att jag är trött. Att vara trött är mesigt. Jag brukade aldrig vara trött - vad hände?

För att trotsa min trötthet håller jag därför igång precis som vanligt och igår hann jag rida fem hästar och mysa med 2 innan bion. Jag var fett nöjd. Idag ska bara 4 hästar ridas, om banan tillåter, vill säga.
'

Well, dagen började med att jag var nära ett psykbryt för att jag inte fixar slow motion. Jag blir stressad av att andra inte är stressade, jag måste nog jobba på det. Håll för första gången i mitt liv med Enar om något, han var nöjd med sig själv när han fick mitt medhållande gång på gång.

Väl framme hos Stefan var vi fyra (!!!) stycken på första träningen. Det var ruskigt trångt och jag var ofokuserad. Snälla, fina Cortess tog därför saken i egna händer och räddade x antal situationer där jag bara flummade runt i väntan på att Mesias skulle sändas till jorden eller något.

Laban och jag började slåss om vem som bestämde hastigheten. Jag vill trycka av som fan, men när jag gör det - bär det också av som fan efter hindret och flera gånger drog vi förbi nästkommande hinder i all världens fart. Jag löser alltid mina problem med fart - är något obehagligt, gör det fort. Hittar man inget avstånd - lös det med fart. Är man ledsen - boka upp all tid och stressa för att inte tänka. Har man tråkigt - gör allt fort och ha roligt sen. Fart, speed, tempo - min värsta fiende... fast nu när jag ändå snackat om Mesias och sånt - så varför inte citera Jesus också? "Älska din fiende" - YES I DO.

Paris kommer att bli en stjärna, det kan jag garrantera. Om hon kan vara så stabil och snäll med en pajjig nörd som mig på ryggen så kommer hon att utklassa Milton med Svante Johansson som pilot. Jag brukar alltid tycka att hästägare som har skyhöga förväntningar på sina unghästar saknar verklighetsförankring, men när det gäller Paris är jag beredd att hålla med om vartenda lovord som uttalas om henne.

California gick bra idag. Vi blev inte ovänner, hon var glad, jag var trött och det gick på det stora hela ganska bra. No big deal åt något håll, lixom. Förra veckan sa Anna att hon var den enda hästen här som skulle kunna knäcka mig på sikt. I was like "HAHA." Jag har alltid varit övertygad om att Calle är korkad, men väldigt snäll. Anna säger tvärt om. Jag undrar vem som har rätt. Jag hoppas att det är jag, fast någonstans blir Calle en väldigt mer intressant häst i mina ögon om Anna har rätt. Upp till bevis, Calleballe.

I love you <3

Nu är jag "hemma." Det säger jag ju vart jag än är, på söndagar åker jag hem, och på tisdagar åker jag tillbaka hem igen. Förvirrande.

Felicia har skenat med Campiona över ridbanan och Zebran Zino står i en box och blänger under lugg på me. Jag hatar honom, han hatar mig. Vi är ärkefiender, mest för att alla andra ungdomsledare älskar honom. Jag vägrar dras med i Zinosekten, sekter är farliga sa min religionslärare flera gånger på sin undervisning. Jag lyssnar alltid. ;)


KLAJD :D

Höll på att köra av vägen för att jag inte kunde slita blicken från de vingliga fjortisarna som försökte gå på smala klackar över kullersten. Jag var helt faschinerad, typ. Anyway, min körlärare var inte särskilt imponerad över mina koncentrationssvårigheter och jag körde som en förståndshandikappad hela lektionen. "Vadåååråååå?" var den enda frasen jag lyckades dela med mig av.

I eftermiddag åker Hawana från Skyrup och ner till Lund. Det är både tråkigt och skönt på samma gång, men nu har vi i alla fall plats i lastbilen för att påbörja operation Carma (som Malin och jag planerade igår). Malin har "fått" Carma av mig, det är säkert bättre så. Den senaste månaden har jag ridit Carma fem gånger ungefär, typ en gång i veckan. Inte okej.

Jag är inget stort fan av den blonda halvan i TeamSL, men jag måste medge att det är jävligt häftigt och välförtjänt som Linn Olsson ska ut och föreläsa om internetklimatet för 900 vuxna personer och flera högstadieklasser.

Irriterar ihjäl mig på mitt armband som gör störiga ljud såfort jag skriver på tangentbordet. Och så irriterar jag ihjäl mig på snubben på MTV som själv tycker att han är fantastiskt lustig - han har fel. I övrigt är jag fett glad och fett sur över att jag för andra gången har glömt alla mina hörlurar i Skyrup. Nu måste jag köpa nya IGEN. Felicia tipsade om 40 kr hörlurar från TGR, kanske är det dem jag borde satsa på?

Om ett par minuter ska jag iväg till Trelleborg för att köra, om ni planerat att cykla vill jag avråda er eftersom mina största missar alltid är i samband med levande cyklister.. ;)

N-e-r-v-ö-s, och det är larvigt. 

I morse red vi ut allihopa, det var askul. Tjoho vad det gick upp för backen, lilla Laban var jätteglad. Efter det red jag ut barbacka på Cortess vilket ledde till okontrollerat galopperande upp för backen i all världens fart, i love it. Från fältet, upp för backen och in på ridbanan for vi i full galopp och avslutade med att pussas i stallet.

Nu blir det restaurang för hela slanten och jag ska göra om praktikantFelicia till servitris. Imorgon har vi fullbokat och Malin är i stockholm... men innan dess ska jag förbereda mig mentalt inför provridningen som jag inte alls vill hålla. Jag hatar att hålla provridningar, och när alla möjliga resultat är lika illa känner jag mig inte bättre till mods.


Bilden fick vara med bara för att vi diskuterade just den innan. Go fresh, som Louise skulle ha sagt ;)!

Titanic avslutade kvällen - och en del tårar har runnit i vårt stökiga rum. Hur kom vi på den dumma idén att se gråtfilmen Titanic precis innan vi skulle gå och lägga oss..? Well, Malin och jag har varit sugna sen vi hörde introt till låten på radio för ett par veckor sen.



Nu ska jag dränka mig i nässpray och sluta tänka på hur mycket jag älskar mina föräldrar. Det är typ det enda jag tänker på när jag ser filmen - om jag var i deras situation och insåg att alla skulle dö, skulle jag ha mest panik över att hinna säga allt jag vill till mamma och pappa innan det är för sent. Det värsta tänkbara vore om de inte fick veta att de var världens bästa. Nu börjar jag grina igen, så för allas bästa - god natt. ;)

Vilket täcke tror ni jag valde vill clide? Grönrutigt eller blålila?

Tre av de som gissar rätt får en länk.

The Great Escape

evelina, älskar din blogg och läser den 24/7, men känner nu en aningens besvikenhet över din oförmåga att svara på intressanta kommentarer ! nåväl, jag förlåter dig ty du är fortfarande ett lammkött men samma misstag bör icke upprepas två gånger. frågan vill säga var vilken hästen på headern är, som du står bredvid. är det kära losette ? skulle bli mastodont glad om du kunde skriva några intressanta rader om denna lilla sockerpärla.
stora hälsningar från MOI.

- Nej min kära Sofia af Lussanpussan - det är inte Losette på bilden. Det är min helige och respektingivande arabponny Clide von Blomqvist! Att kalla honom för Losette är närmst en oförlåtlig förolämpning, men eftersom du visat ödmjukhet och förståelse över min brist på vettiga svar kan jag ytterst motvilligt förlåta dig också för din icke existerande respekt mot Kung Clide.

Hahahaha ;)

Som ni märker har jag under en tid bloggat ovanligt dåligt och det kommer jag att göra ett par dagar framöver också. Därför söker jag nu ett par engångsgästbloggare som kan skriva ett intressant/roligt/spännande/läsvärt inlägg.

För att få chansen att bli en av dem som får sitt inlägg publicerat så skickar du en kommentar med en sammanfattning av vad du tänkt skriva om.

God morgon bloggen, Lena har kommit hit och allting är frid och fröjd. Idag ska hon få rida Clide och Hawana, hehe. Vår duktiga elev Ellen är också här, och Dream och hennes ponny blir dagens projekt för henne. Dream är skum. Hon har påbörjat nått nytt fjanteri - hon skjuter som vanligt rygg när man hoppar upp, men sen tar hon saken i egna händer och springer iväg över hela banan, innan hon helt omotiverat chillar och börjar lyssna. Jag har själv aldrig suttit på när det hänt, men både Ellen och Hanna har fått uppleva hennes nya dumtrix.

Imorgon är det tävling i Båstad och vi har lyckats få med oss typ hela skånska AW-gänget bestående av Ola, Anna, Viking, eventuellt Ronny - och Lena + Ellen.


Hanna & Dreamsister van de Rostal ;)

Den nya mongotermen som vi kommer att kalla mongon i framtiden är "knarkreklamerare." Störtskönt ord, störtskön uppkomst.

Jag ska tvinga Malin att bli knarkreklamerare med mig. Efter kvällens högljudda diskussioner har vi upplägget klart - såhär ska det gå till...

- Vi ringer reklamationsnämnden och säger att gräset vi köpt var oregano och att vi därför till varje pris vill reklamera gräset.

- Därefter får vi veta att knark inte går att reklamera eftersom det inte finns någon moms på det, och på så sätt har vi gjort oss skyldiga till både drogbrott och skattebrott, eftersom vi inte betalat skatt på fejkknarket vi köpte svart.

- Vi får då två prickar i registret och kan därmed inte ta körkort - dock anser vi att detta är en okej uppoffring för att få vår gräsförsäljare att stå för sitt lurendrejeri.

- När samtliga ovanstående punkter är genomförda ringer vi Anna och berättar varför vi blir arresterade. Vi hoppas att hon tar det bra.

Vore inte det jätteroligt att ringa upp för att se hur de reagerade? Jag är aspepp, verkligen aspepp. Hahaha, så himla skadad sak att komma fram till - det händer bara en kväll i Skyrup. 

 

Har gråtit okontrollerat en hel hoppträning på världens bästa Laban. Har haft dålig balans en hel lektion på Cortess, och varit ganska nöjd en halv lektion på california. Summering av dagen hittills.

Dagen blev just bättre, anna bjuder på donken och mitt depp-mode börjar gå över. Stefan är en jätteduktig tränare och jag måste vara världens mest frågvisa elev. "men varför? Fast om? Hur då? Men det känns ju?" you name it..