.

Innan, när jag skrev om mina skratt och gråtattacker glömde jag bort att nämna att jag växlar mellan att vara skitirriterad och jättegenerös med att älska folk också. Just nu är jag utan tvekan så irriterad att jag inte kan sova, för att folk som inte har ett skit att göra på fritiden anser sig vara upptagna - en typisk sån sak som jag egentligen kunnat skita i, men av någon anledning inte kan släppa.

Ibland undrar jag varför jag lägger ner tid på att försöka umgås med folk som hellre ligger med sin dator eller hånglar sitt TV-spel. Jag har tusen vänner som är pigga, glada och roliga, varför dissar jag dem? Varför väljer jag att ha tråkigare än jag kan ha..? Jag har gått igenom detta för mig själv ungefär 200 gånger, tyvärr finns det ett bra svar.

Kanske är det dags att skita i det svaret och istället hänga med de människor som är som jag - det vill säga folk som upptäckt tjusningen med att ha ett socialt liv.

Godnatt.