.

Haha, fick order om att chilla ikväll. Chilla är ett relativt begrepp, men jag är oroväckande övertygad om att jag misslyckats. Mitt hjärta slår i ungefär 190 knop och jag kokar av irritation över hur långsamgående, tråkiga, sega, bedrövliga människor kan vara.

3000 kr börjar kännas som om de vore slängda i sjön. Min vilja att åka utomlands för att eventuellt vara just såhär irriterad i flera dagar känns inte allt för stor, för de pengarna kunde jag haft fruktansvärt roligt och varit så långt från irriterad som jag kan komma. Samtidigt skulle resan kunna vara precis så bra - om vi bara drog jämt. Jag är medveten om att jag själv får bjuda till, men när jag gör det utan att få någon form av respons så kokar det till slut över. Är det verkligen så att jag är den enda som har ett liv, eller är det så att jag har helt andra intressen och förväntningar än alla andra? Är mina krav för höga, eller är deras meningslösa..? Vart brister det?

Efter att ha skickat en del jätteotrevliga mail på FB har irritationen lättat avsevärt, faktiskt så mycket att jag med viss möda lyckades klämma iväg ett trevligt också. Haha, min facebooks privata mail vore en guldgruva för alla skvallerbloggar, det insåg jag för bara en kvart sen.