.

Mitt studenttal slutade i vanlig ordning i otaliga tårar. Hur ska jag kunna hålla ett sådant tal till min klass? Den enda rimliga lösningen är att jag bara tar upp alla bråk och intriger, och lämnar allt känslosamt och fint utanför. Jag måste medge att det alternativet just nu känns mest lockande, jag hatar att gråta och det är emot min religion att göra det offentligt.

Dessutom har vi fått världens värsta textuppgift - att skriva en sentimental text om vår gymnasietid. Min text skulle kunna fylla en hel databas. Halva texten om hur mycket jag hatade media, den andra halvan om hur mycket jag älskar ÖP - ja till och med galna Rektor Winqvist som alltid snackar häst.

Nu ska jag fortsätta skriva tal. Jag vill att mitt sista tal ska bli perfekt, men det går inte, för antligen kommer jag att börja gråta mitt i talet, eller också kommer det att bli fruktansvärt opersonligt och okänsligt.