.

Jag beundrar folk som kan träna dressyr för tränare. Jag tillhör gruppen av tjejer som definitivt inte kan göra det, jag blir bara så förbannad att allting slutar i katastrof på två ben i mitten av manegen.

När någon försöker få mig att rida fram på ett annat sätt än jag brukar får det mig att tappa fokus och motivation, jag har hittat ett sätt som jag anser är bäst att värma alla hästar på, och får jag av någon anledning inte möjlighet att värma dem så, så låser jag mig uppenbarlingen i huvudet. Likaså blir jag okontrollerat irriterad om tränaren skulle avbryta mig och börja instruera innan jag anser att jag värmt klart - redan där börjar alltså min irritation över dressyrtränare (hur bra de än är).

När jag sen blir tillsagd att rida en speciell väg eller börja "tjaffsa" med hästens mun går det utför helt. Jag tappar all form av respekt och förtroende för tränaren och blir bara frustrerad och irriterad över att bli "omkringhunsad" på ridbanan av någon som anser sig ha rätt att bestämma vart jag ska göra volter eller inte.

Jag vet att det är sjukt barnsligt och väldigt fjantigt att uppleva tränarledda dressyrpass såhär, och jag har jobbat på att tänka annorlunda, men till slut kommer jag ändå fram till att dressyrträningar gör mer skada än nytta. Därför har jag givetvis kommit på en lösning åt mig själv: Jag tar en dressyrlektion ungefär en gång varannan månad, överlever att det passet går jävligt dåligt och tar tillvara på alla tips och råd jag får av tränaren, och praktiserar dem sedan när jag rider själv och kan rida, värma och göra vad jag vill. Först då når jag framgångar och positiva ridturer.