.

2011´s bästa inlägg är skrivet, av Maria Bärring. Ni hittar det här.

Texten handlar om hur det är att lämna ett stall där man stått since like forever, och en del ur texten lyder...

"Nästan ingen som flyttar in är 15-16 år, de som flyttar in nu går i femman eller sexan och det känns som att det är deras tur att ta över vårat stall. Och även om det känns sjukt hemskt, så får man väl inse att ponnymaffians tid är förbi, även om den alltid finns kvar i våra hjärtan"

Jag, som är en riktig mes, började såklart böla när jag läste det här, för jag kände igen mig på alla plan. Nu är vår gymnasietid förbi, det är nya elever som får skratta med våra lärare och som får fika i stan. Min ponnytid är slut, det är nya tjejer som ska vinna de tävlingarna jag en gång vann. Man slungas vidare i livet utan att ha något att säga till om, tider som en gång var vardag är plötsligt förbi och man vet varken in eller ut.

Det värsta med att lämna en period i livet bakom sig är nog att man är rädd att bli bortglömd. Någon annan kommer att ta ens plats, någon annan kommer att skratta i mitt ställe, älska livet i mitt ställe, få uppleva allt fantastiskt i mitt ställe. Samtidigt som jag motvilligt erkänner att det är en del i ångesten när jag lämnar något bakom mig, vet jag att det inte är riktigt sant. Ponnymaffian kan ingen ersätta, precis som ingen kan ersätta Sp3H eller Team AW.

Jag saknar så mycket, samtidigt som jag ser ljust på framtiden. En stor hiss till Louvisas och Marias blogg, den är verkligen värd att följa. http://lma.webblogg.se