I'm weird cause I hate goodbyes

Då har jag haft min sista textlektion. Det kändes nästan sorgligt att lämna in min allra sista uppgift till Monica. Jahapp, då var det slut. Nu ses vi aldrig mer, hur säger man hejdå? Att bara vinka och gå känns fel, och att stå och fjolla sig känns också fel, jag har ju bara haft henne en gång i veckan under ett enda år.

Goodbye, lycka till med livet, kom och hälsa på - självklart, vi ses igen. Bullshit på bullshit rabblas upp, och inget av det har någon större sanningshalt. Vi ses förmodligen aldrig mer, i vilken random situation skulle det vara? Och även om vi sågs, skulle vi ens känna igen varann?

Det är så jävla svårt att veta hur man säger hejdå lagom mycket. Det är lättare att ta farväl av någon man verkligen tycker om, för då kan det inte bli för mycket.


Someday we'll meet again..

Kommentarer
Postat av: Josefine Carlén

Anna Wemlerth skrev i sin blogg att du gjort ett "superjobb med lalos" blir inte du sjukt stolt då?

Hur skulle du ta dig an en felriden 4åring?

vilken av dina lärae är bäst?

2011-05-17 @ 14:34:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0