.

Ridskolor i Skåne är generellt under all kritik i mina ögon. Hästarna får gå lektioner fram tills de bara har tre ben och en bruten rygg kvar, om sadeln ligger bak och fram är det ingen som upptäcker och att hästarna eventuellt ser ut som ök finns det varken tid eller pengar till att åtgärda.

(Läs igen att det var en generalisering, det gäller alltså inte alla).

Sydslätten, som jag tävlar för, är dock annorlunda. Hästarna där har det så jävla bra. Stallet är lugnt och mysigt, de går i fina hagar många timmar om dagen och de går bara så många lektioner som de orkar. Ridlärarna är noggranna med hur hästarna sköts, de gör riktiga, individuella foderstater och rider själva igenom hästarna då och då, så att de kan försäkra sig om att alla hästarna mår bra.

Utöver det är utbildningen ordentlig, då både hästar och ridlärare är kompetenta och väl anpassade efter yrket. De hästar som inte passar eller trivs åker från ridskolan, och nya köps in. Hästarna får dessutom komma ut och synas på tävlingsplatser, både med glada elever och ridlärare, och det är verkligen perfekt i mina ögon! Ridskolehästar, som annars bara ser manegen får nytändning genom att komma ut och uppleva spänningen på en tävlingsplats, eleverna får rutin och ridlärarna själva utbildar vidare hästarna.

Cred till Sydslättens ridskola, som tar hästarnas välmående i första hand, som utbildar ordentligt med kompetenta ridlärare och som låter hästarna komma ut på roliga saker!

(Och för er som tycker att jag formulerar mig kryptiskt: Hästar som är välmående betyder hästar som inte är halta/stela, som har passande utrustning och som går 2-3 lektioner om dagen, max.

Kompetent personal betyder utbildat, pedagogiskt folk som bryr sig om hästarnas välmående framför pengarna de får in).