.

Dåligt samvete är en av de drygaste, jobbigaste, mest påfrestande känslorna som finns, och av någon anledning får jag alltid dåligt samvete - för att jag gjort för mycket, för lite, sagt fel sak, sagt en sak för mycket, inte hunnit ditten, inte gjort klart datten, råkat skicka ett sms utan smilegubbar, skrattat vid fel tillfälle, varit ivägen - ni fattar.

Helt meningslösa saker som folk förmodligen inte ens märkt kan jag gå och fundera över i flera månader, jag kan älta fram och tillbaka över hur jag kunde vara så korkad att jag stod ivägen för tränaren när hon skulle gå ut genom dörren, eller hur klumpig jag är som skickade ett sms fel, eller hur lat jag måste framstå som när jag krattat slarvigt i stallet.

Så fort jag får 5 minuter för mig själv går jag ofrivillig igenom alla fel och misstag jag gjort sen förra tillfället jag fick 5 minuter själv. Saker som när de inträffat verkade små blir plötsligt enorma och jag blir helt hispig och stressad över att folk ska tycka att jag är en dryg, självupptagen, oduglig och klumpig människa som bara är ivägen.

Ett bra exempel är när jag inte kommer på något att säga till personen jag borde prata med. Redan innan det händer förbereder jag mig på att bli bemött som en inkompetent idiot, och när jag äntligen kan gå där ifrån bearbetar jag alltid känslan av att vara helt inkompetent, för att lite senare kunna älta varför jag är så dålig på att prata om väder och vind och andra meningslösa samtalsämnen som får jobbiga situationer att flyta.

Nej, dåligt samvete är så jävla drygt, det tar bara upp en massa dyrbar betänktetid och snor dessutom åt sig på tok för mycket energi. Dåligt samvete betyder ju att man gjort något dåligt, så vad annat än jobbigt skulle det kunna vara..? ;)