.

Det känns bra att ha skrivit hur illa jag tycker om fjäskiga, gapiga människor. Dock glömde jag skriva det värsta av allt: Hon pillade i mitt hår, den räliga tanten! Jag h-a-t-a-r när människor jag inte tycker om som rör mitt hår, och hennes långa, livsfarliga naglar fladdrade runt i hela universum, inte minst i mitt hår. Då kunde jag inte låta bli att uppföra mig väldigt otrevligt - jag stod helt enkelt inte ut med henne. Det var bara att be henne ta bort sina händer och lämna provrummet, stänga dörren och låta mig vara. Det fungerade, i minst fyra sekunder...

Anyway, Clide rev stallet igår. Ja, jag antar att de som träffat honom inte är så förvånade, men ni andra vill säkert ha en liten förklaring.

Clides humör är... lite speciellt vid vissa tillfällen, han går från att älska allt till att ge sig fan på att förinta omgivningen. Det är svårt att hänga med i svängarna ibland, men jag har lärt mig efter 6 år. Igår blev han alltså arg på retstickan Arthur (helt oprovocerat) och försökte då slå ner hela boxväggen i huvudet på honom. Tack och lov var Ewa i stallet och försökte få styr på min vansinniga häst, som vägrade ge upp kampen.

Nu är boxarna ihopasnickrade igen och Clide har fått flytta till en annan box. Vad som försiggår i hans hjärna vet jag inte om jag vill ha reda på, men något slår i alla fall slint. Skitsamma, jag älskar honom mest i världen ändå!