.

Hemkommen efter en minst sagt hektisk och stressad eftermiddag/kväll. Ber om ursäkt till alla som blivit dissade på sms, msn och andra moderna påhitt, ber också om ursäkt till alla oartigt korta svar, telefonsamtal och pratstunder, men jag har haft så satans mycket att göra att det helt enkelt inte gått ihop.

Som om inte ovanstående vore enough en torsdagskväll pajjade BÅDE transporten och bilen idag, precis innan vi skulle köra till min första träning. Är det det som kallas ödet, eller är det laget om alltings jävlighet?!

Som TUR är finns det en Håkan Fixar´n på gården där mina hästar står - han körde mig och Labbe med hästbussen och sedan hem igen. Believe me, jag var tacksam redan då. När han några timmar senare lagade bilen insåg jag att jag kommer att vara honom evigt tacksam, minst! Hahaha. GRYMT! 

Träningen kortfattat: Pontus är ju helt grymt bra! Lugn, säker, duktig, pedagogisk - vad mer kan man begära? Laban hoppade superfint och efter några fina ord i slutet av lektionen lämnade jag ridhuset med självförtroendet på topp. Detta känns stabilt, jag är såå glad:D!

Nu ska jag äta kvällsmiddag. Sent ute som vanligt, men vad gör det? Omgiven av fantastiska personer är jag lika glad ändå, trots att det allt som oftast blir nattamat!

Ps. Det var en massa skitsnack i lastbilen påväg till Syds, bokstavligt talat, hahahaha!