.

Många har frågat och ingen har fått svar - jag är medveten om att det ibland lyser genom bloggen att jag är på sjukt dåligt humör osv, men jag tänker inte berätta mer. Bloggen och mitt privatliv är långt ifrån samma sak och jag är inte intresserad av att dela med mig till någon i hela världen.

Ni får nöja er med att veta när jag hatar att gå i skolan, när hästarna klyddar eller när håret inte blir bra. På den ytliga nivån håller jag bloggen, och för er som inte är nöjda med det kan jag bara önska lycka till i livet, för detta är en offentlig blogg och ingen jävla dagbok.

Jag vill inte vara otrevlig, men jag antar att jag framstår som det i alla fall. Jag vet att jag uppfattas som en väldigt sluten person i vissa sammanhang och det kanske stämmer, mina problem förblir mina, och bara mina. Jag tycker inte om att prata om mig själv, jag tycker inte om att lägga över mina problem på andra. Vem fan är uppriktigt intresserad av dem ändå? Visst finns det människor jag litar på och som jag skulle vilja prata med ibland, men de är så lätt räknade att hälften av mina fingrar på ena handen räcker och blir över - min mamma och en lärare.

Och till alla er som frågat: Jag är inte arg på er på något sätt, jag vill bara klargöra att om ni inte nöjer er med ytlig bloggning om bad hairdays eller klumpiga ridturer så får ni leta vidare efter mer djupgående bloggar.