.

Gick hem tidigare från skolan. Jag tror att jag fått tag i världens mest förstående mentor. Just nu känns som att hon är den enda på jorden som inte sätter helt orimliga krav. Folk begär att jag ska prestera på topp överallt, och att jag ska lägga all min lediga tid på just deras grej, varesig det är mina hästar, andras hästar, jobb, vänner eller skolan. Jag brukar inte ens fundera över det, det är bara så det är - man måste prestera, annars går det åt helvete. Och så ska det väl vara, men inte i överdos.

Nu blir det dock too much och helt jävla orimliga krav som ställs. Som idag, när allt kommer på samma gång in my face och jag har en miljon saker att ta tag i. Till exempel var min samhällsuppsats lika värdelös som jag, och jag har fortfarande allvarliga funderingar på att bara skita i det och acceptera ett IG. Lägga ner hela samhällsprojektet, sluta försöka analysera problem som jag ger fullständigt fan i och bara sitta med på lektionerna och lyssna när de andra diskuterar, det tycker jag är intressant. Konsitgt att det kan vara så när min lärare är så bra.

Dessutom är jag skitnervös inför fredag, rönktentanten är fucked up och vi har prov och inlämningar utav bara helvete. Som om inte det vore nog ska jag få ihop det med träningar, jobb, tävlingar och ovanpå det ska jag vara världens bästa kompis och spela den rollen jag fått i kompisgängen, ja helst ska jag vara tillgänglig överallt hela tiden, både på jobb, i skolan, hemma, för kompisarna och hästägarna.