.

Sakta men säkert börjar jag se slutet på en evighet utan sadel. 10 minuter om dagen är jag nu befriad från mitt  barbackaridande. 10 minuter med sadel, förstår ni vilken lyx och vilken lycka det innebär, både för mig och hästen? Jag satt så bekvämt, behövde inte anstränga mig - jag bara satt där och sträckte på ryggen medan Clide samlade sig själv under mig. Lovelovelove.

Laban däremot hade inte minsta tanke på att samla sig, och inte jag heller. Vi galopperade rundor på grusvägarna och hade fett roligt.

Arthur och Terese flög över hinder och idag är bara en sån superbra dag. Min klass är världens bästa och det är Maltes Mackor också.